Dimmig morgon

När jag vaknade idag var det dimmigt. Jag förevigade detta och tog sedan en skön promenad vid vattnet. Hemkommen, duschad och redo för frukost. Men han sover fortfarande och jag ska låta honom göra det en stund till.






Mycket asien. Mycket gott.

Igår kom mamma, pappa, Nicklas, Helena, Felix och Johanna hit. Vi gjorde vietnamesiska vårrullar och drack japansk sake och thailändsk öl. Mycket asien. Mycket gott. Värt att dokumentera men det var mörkt och vi var hungriga så bilderna är inte så verklighetstrogna eller smickrande:


Så himla trevligt att hänga med familjen ändå.

Achtung, Die Kurve, soppa och bastu.

Det blev måndag och fruktansvärt svårt att komma ur sängen. På något sätt gick det ändå och trots att jag kom iväg i god tid till skolan kom jag alldeles för sent till föreläsningen. Bussen från Odenplan bestämde sig nämligen för att bli cirka en kvart sen. Inte så bra start.

Varvade föreläsning och grupparbete med att spela Achtung, die Kurve. Kom hem och ägnade eftermiddagen åt plugg och jobb. Och när han kom hem lagade vi linssoppa med kokos och tomat (en sån himla hit, verkligen megagott och lätt och billigt). Receptet hittade vi i senaste (?) Buffétidningen. Förutom att vi bytte ut hönsbuljong mot grönsaksbuljong och kryddade lite annorlunda följde vi receptet lydigt:

Han sorterade serietidningar och jag pluggade. Och sen gick vi och simmade och bastade. Blev helt hög och meditativ i bastun, så himla skönt. Hade kunnat sitta hela kvällen men klockan var redan sent så jag gled hem. Tittade på tre avsnitt av Ally McBeal och kom i säng alldeles för sent. Ändå värt.

Och idag är det tisdag och jag pluggar hemifrån. Bra grej.

Produktivitet

Jag minns nu hur produktiv man kan vara när man pluggar. På allt som inte har med plugg att göra alltså. Det städas och tränas och bakas och tvättas och ordnas. Man får ett väldigt ombonat och trevligt hem. Allt för att skjuta på plugget. Man skriver t.ex. också blogg för att slippa.

Hundra bollar i luften och fjärilar som långsamt dör i frysen.

Det är ny månad och jag har börjat skolan igen. Det borde kännas fint men det känns lite jobbigt för jag har hundra bollar i luften och är rädd att jag ska tappa en och kanske två om jag måste lägga fokus på något nytt. Och det måste jag ju. Går på föreläsning och lyssnar och antecknar och skaffar kurslitteratur och säljer gammal. Läser och försöker minnas hur man gör när man koncentrerar sig.

Sista veckan innan sommarens slut var intensiv. Istället för att hålla ett långsamt tempo och andas ut under den sista ledigheten blev det jobb. Några dagars fotojobb och resterande med fokus på ett hemsideprojekt. Efter fredagens möte körde jag, mamma och Karl norrut. Jobbade undan ”det sista” i bilen och bestämde mig sedan för att stänga av. Pappa slöt upp några timmar senare och så ägnade vi helgen i det tysta lilla huset vid havet. Vi läste böcker, plockade lingon och blåbär, paddlade kajak, grillade och solade. Och öste vatten ur båten (som vi sedan tog upp för säsongen), drack vin i glasrummet, övade latin fusion-pass och bara andades. Och på lördagkvällen tände vi marschaller lyskvällen i ära och placerade ut de längs stranden. Vadade ut till stenar där vi placerade marschallerna och struntade i att gummistövlarna läckte till höger och vänster. När det mörknade lös hela viken upp, för det var ljus överallt och det var så fint så.


Men när vi kom hem var jag inte klar. Jag hade behövt någon dag till att ställa om. Eller kanske avsluta och göra klart. Vill liksom vara färdig och redo att satsa 100% på skola, men se det går inte. Till på köpet öppnar jag havregrynspaketet för att förbereda morgondagens frukost och blir attackerad av fjärilar som bosatt sig däri. Jag med fjärilsfobi blev väl inte helt överförtjust. Och plötsligt känns allt smutsigt och äckligt och jag blir helt trött av att det bor fjärilar där jag bor så jag reklamerar argt havregrynen och får av Axfood tipset att frysa in paketet i ett dygn innan jag kastar det, så att de små djuren verkligen dör och inte sprids. Jag följer rådet och blir jag trött av att det ligger fjärilar i min frys och dör långsamt.

Skogsutflykt och äpplen och så.

Det blev helg och jag vaknade klockan sju. Lät honom sova tre timmar till. Spenderade den tysta morgonen till att kärna ur och med mandolinen skiva äpplena jag plockade i Åkersberga. Hängde upp i köksfönstret. Lyssnade på någon dokumentär också och mös runt allmänt. När jag blev tokigt frukosthungrig väckte jag honom och vi åt frukost. Tog på oss bra skogskläder och packade varsinn ryggsäck. Så kom mamma och plockade upp oss och vi körde upp till Lida. Tog en skön promenad och satte upp trangiaköket när vi blev hungriga. Kokade en god grönsakssoppa och när vi åt började det regna men det gjorde ingenting. Vi fällde bara upp luvorna på våra regnjackor och så njöt vi vidare. När vi kom tillbaka till Lida kryllade det av kaniner. Vi fotograferade och ville klappa.

Tog en sväng till Kungens Kurva och förargades över att det är knepigt att vara vegan om man blir hungrig när man inte är hemma. Trängdes på IKEA med andra lördagsmänniskor och köpte till exempel ett fint tyg. Ägnade lite för mycket tid åt att leta efter busshållsplatsen för att komma hem tyvärr.

Igår var det prick fyra månader till julafton och jag gjorde massa fixgrejer. Till exempel la jag in plommon i konjak (yay!) och gjorde fler äppelringar (och en äppelpaj!). Och så tog jag en löprunda och precis när jag kom ut ur huset mötte jag en Airdaleterrier och blev helt lyrisk. Klappade och gosade och kramade. Och så sprang jag. Efter en halv kilometer började det spöregna men det gjorde ingenting. Dyngsur men med snabba steg. Skönt. Och sen försvann dagen. Vi spelade tv-spel och bara hängde och så lagade vi tacos med dödsgod guacamole och salsa. Vegan är bäst. Allt blir så mycket fräschare och godare. Spelade yatzy och satt och pratade vid köksbordet tills klockan var läggdags. Följde upp The cove som vi såg häromdagen (så himla viktig!) genom att titta på South Park-avsnittet som hänvisar till samma fruktansvärda grej men jag somnade.

Och så blev det måndag och jag står i lägenheten och koreograferar mig svettig.


Lördagsfrulle och Lidakanin.


Tomatskörd och fyra månader till julafton.

Ett dygn i Åkersberga

Torsdagens morgonmöte blev en hel förmiddag men det gjorde ingenting. Dagens schema blev framskjutet bara. Kom hem, åt lunch, andades lite och begav mig in till stan. Mötte upp en tjej och köpte en kursbok och tog mig sedan ut till Åkersberga. Vid busshållsplatsen väntade en svettig och glad kusin i löparkläder. Så himla lyx att hänga med henne en eftermiddag, kväll och morgon (som kom att bli ett helt dygn).

Vi började dygnet med en lång hundpromenad i skogen. Vi plockade och åt såväl hallon (brände oss på brännässlor) som blåbär (blev skyldigt lila om händer och läppar) och lyckades därför överleva fram till middagen, som vi åt framåt 21. Pernilla och jag lagade jordärtskocksoppa och till det färska brödet gjorde vi egen pesto av den enorma basilikaplantan på verandan. I min version av peston skippade vi parmesanosten och så vips: vegansk!

Åt, drack vin, spelade yatzy och skrattade med moster och Gunnar. Efter någon omgång spel och en god raw chokladkaka i magen blev vi trötta och var tvungna att sova. Så det gjorde vi.

Började nästa dag med hundpromenad. Sedan frukost och några timmar fix och trix. Plockade till exempel äpplen och plommon i trädgården att ta med hem. Så himla snällt och bra. Lunch på verandan och sedan tog jag en promenad ut i skogen. Om halsen, i ett rött paketsnöre, hade jag en burk att fylla med blåbär. Lyssnade på en fin dokumentär och njöt av att solen letade sig in till riset där jag satt på huk och plockade. Terapi liksom.

Efter min hemkomst fick Pernilla och jag skjuts till Åkersberga station. Och så buss och tunnelbana till stan. Där kramades vi hejdå. Jag kände mig som en blödig mamma och gav henne en fet puss någonstans på huvudet. Vi kanske nämligen inte ses innan hon åker på onsdag. Och då blir hon borta resten av året.


De senaste dagarna

De senaste dagarna har sett ut såhär:

Ägnar timmar på Centralbadet med Miriam och Jenny. Glider runt i morgonrockar, äter raw food, bubblar, badar, simmar, bastar, solar på takterassen och pratar om allt viktigt. Köper jätteviktiga byxor fast jag verkligen inte har råd. Blir liksom minus på kontot och jag undrar hur jag tänker. Sen tänker jag att det löser sig och det gör det ju. Och så åker jag tåg med min mami och vi har så trevligt att vi utan vidare kliver på fel tåg och hamnar i Farsta Strand.

Hemresan tar alltså längre tid än vanligt men tillslut hamnar vi i Rönninge och mamma klipper av mitt hår. Det blir lugg och jag blir helnöjd. Och så går jag på hejdå-fest för Jenny som ska till Danmark i ett halvår. Tar sista pendeln hem och blir mött av världens bästa pojkvän i centrum<3.

Går på utomhusbio –12 years a slave – i Rålis och ångrar att vi inte hade extra sockor och tröjor. Känner oss ändå superrutinerade med medhavd picknickfilt och kuddar (!).

Och jag promenerar och hittar en väg som heter Genvägen och det tycker jag är lurigt. Han och jag går på loppis och jag köper bland annat denna bok, Resan till ulliga bergen, som jag minns starkt från min barndom. Så himla mysigt och värt för en femma.

Svalboet

Utanför vårt fönster, eller egentligen, utanför våra fönster. Utanför våra fönster, både det i sovrummet och det i cirkusrummet – vi kallar rummet så eftersom det från början var fyllt med grejer så det kändes som en hel cirkus och det förhöll sig så en tillräcklig stund för att namnet skulle få finnas kvar även när rummets karaktär förändrades märkbart (och blev ett arbetsrum) –  finns ett svalbo. Här flyger svalor fram och tillbaka och in och ut hela tiden. Det kvittras och görs akrobatkonster i luften, såna som bara svalor kan, och ibland vaknar jag på nätterna av skådespelet. Själva boet har de byggt i isoleringsmaterialet under det burspråk som lägenheten ovanför oss har precis här, utanför våra fönster. Det är ett stort hål i materialet och jag funderar ibland på om det kan vara dåligt för själva huset. Liksom, kan något gå galet för att svalorna bestämt sig för att bo just här? Förmodligen inte. Det är fantastiskt mysigt och trevligt ändå.

Odla

Jag har börjat odla. Det hände kanske lite innan vi flyttade från Kista. Men det hände kanske mest efter det att vi flyttade. Vi flyttade ju från en mörk liten etta och hamnade i en stor ljus lägenhet med en mallorcabalkong som heter duga. Här finns en riktig stor balkonglåda att odla i. Plus stora fönster som vätter åt rätt håll. I vårt hem växer tomat, chili, paprika, basilika, persilja, timjan, mynta, krusbär, röda vinbär och jordgubbar. Och så massvis med andra gröna växter och blommor. På den ena tomatplantan har det de senaste veckorna ploppat upp körsbärstomater hejvilt. När jag senaste räknade (för drygt en vecka sedan) var det över fyrtio tomater. Den vänstra bilden nedan togs för en vecka sedan och visar de första tomaterna som börjat få färg. Idag, se högra bilden, är flera stycken röda och jag tror minsann det är idag de första små skatterna skördas.

Jobb, rårakor och en gömd ersättningsbuss

Går på jobbmöte, jobbar, hänger en sista kväll med Pernilla. Efter två veckor här flyttar hon ut. Och om mindre än två veckor är hon påväg till Hongkong. Galet. Vi äter rårakor som jag gör på hälften potatis, hälften rödbetor. De blir så dåliga att jag står och svär i köket. Vägrar hålla ihop och fastnar i stekpannan. Men gott blir det. Och så hänger vi på balkongen, dricker te och tittar på Himlen är oskyldigt blå. Alltså hej hallå vilken bra film. Tidigt nästa dag försvinner han och hon till jobb. Jag jobbar också några timmar (men iklädd pyjamas, hemma), möter mamma på hennes kontor för lunch. Vi matchar kläder (röda shorts och vitt linne) helt oplanerat och tycker det är festligt. Myser där ett tag. Jobbar lite och dricker te på kajen med benen dinglande över kajkanten.

Åker till Liljeholmen för att gå på TGR och när jag ska ta tvärbanan till Årstaberg och inser att den är inställd blir jag förvirrad. Jag hittar nämligen inte ersättningsbussen. Jag hittade varken buss, information eller någon att fråga. Ringer Felix som bor i krokarna men han vet inte heller. Så jag börjar ofrivilligt promenera till Årstaberg. Jag är förtvivlad och arg. Det börjar regna och jag missar pendeln. Tyvärr präglar det mitt humör resten av kvällen. I vanlig ordning förvånas jag över hans förmåga att stå ut med mig när jag är på dåligt humör. Vet precis hur han ska göra för att få mig att skratta igen. Och vi tittar på Suits och jag gör klart ett halsband jag började med för ett tag sedan.

Idag pular jag lite hemma. Fixar i rabatten. Planterar om paprikaplantor. Tar en löprunda. Lyssnar på sommar i p1. Väljer kurser till hösten. Jobbar. Sånt. Bra grej. Synd att sommaren snart är slut bara.


Sista frullen tillsammans med den här fina på ett tag. Och så det pysslade halsbandet. 

25

Helgens andra veganska tårta såg ut såhär. Vi orkade inte äta den direkt på morgonen men framåt mitt på dagen smakade vi medan vi tittade på The Budapest Hotel. Himla bra film alltså.



Egentligen har vi inte gjort något idag. Han ville ha det så. Lugnt och fint. Och jag, som varit lite bakis och sovit för lite, nöjde mig ändå gott med det. Mysigt att bara vara. Och den som fyller år får ju bestämma.

Vi gick en mysig promenad också. Tog med oss en kasse brödkanter som blivit över när det tillverkades smörgåstårta. Matade fåglar med dessa tills de blev mätta och promenerade sedan vidare längs vattnet. Såg förresten också en spexig registreringsskylt och en tokig ekorre.

















Födelsedagskalas

Idag fyller Karl 25 år. Vi firade igår med öppet hus. Ägnade förmiddagen åt att göra bland annat smörgåstårta och jordgubbstårtor. I princip allt vi gjorde fick en vegansk variant. Vegansk smörgåstårta, veganska små snittar och vegansk jordgubbstårta till exempel. Stressade sönder oss och trots att vi börjat jättetidigt var vi inte helt klara när folk kom. Men det gjorde inget. Och så kom folk. Och folk gick. Och andra kom. Ungefär som det blir när man har öppet hus. Gott att käka och gott att dricka. Och presenter, trevliga människor och bra saker att prata om. Och Felix slogs med Spiderman.

När det blev sent flyttade vi ut på balkongen och hämtade några till flaskor vin. Och så åt vi tårta igen. Och pratade om hur man knyter skosnören, om konflikten i Gaza och om den rådande supermånen. Och så gick vi ner i brygga. Sånt. Klockan två skjutsade vi ut de sista genom dörren och gick och la oss. Och bara några timmar senare smög jag upp, förberedde en ny tårta (en sån liten vegansk) och frukost på sängen. Sjöng ja må han leva och gav presenter. Som man gör.



































22 kilo käk

Häromkvällen drack jag vin i en solvarm nyfin lägenhet i Aspudden. Promenerade sedan genom mina gamla kvarter (blev nostalgisk) i den varma kvällen och blev upphämtad av kusin och kusins pappa. Fick skjuts hela vägen hem. Och på Glömstavägen gick fyra hästar förvirrande trygga och säkra på sin sak. De bara gick där mitt i vägen och vi i bilar fick snällt stanna till och vänta. Låta de passera, nyfiket komma fram till vår bil och kolla läget. ”Hur många hästkrafter har du?”

Jag ringde och rapporterade trafikproblem. Noll två noll, nio nittinio, fyra, fyrtifyra. Man kan ju det där. ”Det går fyra hästar på Glömstavägen. Ungefär i höjd med Flottsbroavfarten”. Rösten i andra änden sa bara ”vi noterar det”. Otacksamt och lite tråkigt. Jag som trodde man skulle få en blombukett och en kram. Förstorade såklart min insats.

Pernilla bestämde sig för att åka hem. Sedan ändrade hon sig och efter jobbet kom hon tillbaka hit. Vi gladde oss åt det. Så vi lagade risotto (vegansk) och åt tofuglass. Förövrigt inte alls så krångligt att vara vegan. Jag gillar det. Och så mycket dyrare än att vara vegeterian är det inte. Havremjölk och sojgurt är ju dyrare än vanlig mjölk och fil men det blir ändå billigare eftersom ägg (ekologiska) kostar skjortan och det slipper jag ju köpa nu.

Och på söndag fyller han 25 år. Vi firar imorgon med öppet hus för lite vänner och familj. Jag har varit och handlat. Promenerade till Willys i Tumba och i takt med att korgen fylldes kom jag på att det skulle bli tungt att bära. Mycket riktigt. Fullpackad ryggsäck och två tunga kassar. Så tungt att jag var tvungen att ställa alltihop på vågen när jag kom hem. Totalt 22 kilo. 22 kilo käk. Helt brutalt. Tur att jag är stark. Och att vi är många som ska dela. Annars hade det inte känts så bra.

Dagar

De senaste dagarna har sett ut lite såhär:


Jag botade bakfyllan efter kräftskivan med promenad vid vattnet. Lyssnade på Bea Uusmas sommarprat och var lyrisk över valsången. Boken hon skrivit om Andréexpeditionen har jag läst, så det var mysigt att blå påmind om äventyret. Och en dag gick Pernilla och jag en lång promenad till en sjö i en skog. Svalkan i vattnet var obeskrivlig efter den varma promenaden.


En morgon visade sig en av de 43 tomaterna börja bli gul. Och jag gjorde raw mazarinbollar (på pecannötter, solrosfrö, dadlar och bittermandelarom) som blev helt sjukt goda. 

Igår kväll, när hon fortfarande jobbade, tog han och jag cyklarna ner till sjön. Vi badade, grillade sojakorv och matade änderna med korvbröd. Så himla mysigt. 

Trädgårdsmästare

Innan vi somnar ligger han och jag och skrattar. Vi säger roliga saker som kan avslutas med ”-korv”. Det börjar kreativt men slutar med ”grillkorv” och ”bajskorv”. Älskar att somna med fniss i kroppen.

Godmorgon. Frukosten är klar och en av tomaterna har börjat bli gul. Hon vet minsann hur man väcker en trädgårdsmästare. Äter frulle på balkongen och tar en rask promenad i regnet. När åskan är 8, sen 7, sen 8 kilometer bort är vi nära hemma. Och så blixtrar och åskar det helt plötsligt samtidigt så vi springer sista vägen hem. Och så duschas det och hon åker till jobbet och jag blir kvar. En fixardag coming up. Jag gillare.

Det händer saker

Det händer saker. Bakfylla går över. Mamma och pappa kommer förbi och dricker te och äter choklad. Vi kramas för att vi inte setts på tre veckor. De är solbrända och fina. Vi pratar om vad vi gjort, om kokosolja på kroppen och om ägg istället för schampoo. Pappa bläddrar igenom bilder på sin telefon och konstaterar att mycket har hänt det senaste året. Vi pratar lite om cancer. Lite om chilifrukt i stomi-hålet i magen. Sånt. Det dyker upp en chilifrukt på chiliplantan och jag blir helt vild. Och i de små krukorna där jag planterat paprika dyker det upp små plantor. Vi tittar på dokumentären Bellveville Baby och hon somnar i soffan. Han har redan somnat i sängen. Jag tänker att jag är den enda som är vaken i lägenheten och att de som sover är två människor jag verkligen tycker om. Och idag går timmarna fort och när solen står högst upp på himlen går hon och jag hemifrån, i snabba kläder och med välpackade ryggsäckar. Det tar en timme och fyrtiofem minuter att komma fram till målet men det är så värt det. Vi svidar snabbt om till badkläder och slänger oss i den svalkande sjön i skogen. Kanske den skönaste gången någonsin jag badat. Och så hänger vi vid vattnet. Solar, läser, äter och badar. Bara det. 

Kräftskiva (på en bra balkong)

I lördags dukade vi långbord på balkongen. Jag bakade västerbottenpaj och gjorde genomtänkta sånghäften. Det var så himlarns trevligt som det kan bli när man blandar in bra vänner och brännvin.

Som vanligt när man har en kamera glömmer man att vara med på bild själv. Nåväl. Det såg ut såhär:















Hur bra?

Dagarna springer iväg och jag springer efter, fast liksom inte långt efter, utan i bra tempo, ikapp. Det går fort men jag hänger med. Andas rytmiskt och känner att jag orkar. Det är en fantastisk känsla när dagarna går snabbt utan att det egentligen gör något. Jag hinner göra det jag vill och jag mår bra under tiden.

Det händer uteslutande trevliga saker. Han kommer till exempel hem och säger att han vill vara vegan en tid. Jag tycker det är fantastiskt. Vi måste bara äta upp alla ägg i kylskåpet. Sen så! Och göra undantag på kräftskivan. Sen! Kul. Och så spelas det spel och handlas röda byxor för en tia på second hand. De klipps av och sys om och blir ett par fenomenala shorts. Pernilla fyndar också tio-kronors-shorts och syr om. Lägenheten blir systuga.

Och det promeneras och lagas linsbiffar och umgås. Och det pratas och diskuteras och kramas och handlas inför kräftskivan. Och vi tre ligger i sängen och tittar på roliga hundklipp på internet och skrattar högt. Så himla trevligt att ha en fin kusinvän boende hos sig. Det blir liksom som att bo med två favoritmänniskor i världen, istället för en. Hur bra?

bitar av gelehallon på ett vitt snorpapper

På måndagen fick jag ett lite oväntat telefonsamtal. Det slutade med att jag tog pendeltåg, tunnelbana och buss ut till Nacka och hämtade en omtöcknad vän på Nacka närakut. Kramade om och tog sällskap hemåt. Köpte glass på vägen för att det kändes viktigt och åkte ersättningsbuss från Sickla till Årstaberg. Hemma tog vi det lugnt. Han kom hem och vi åt rödbetor lagade i foliepaket och pratade intensivt om föräldrapenning och politik. Blev lite matta av det. Så tittade vi på en spännande dokumentär och somnade.

Igår åt vi frukost, hängde lite allmänt och packade väskorna med badkläder och matsäck. Så promenerade vi till Flottsbro, där vi badade och solade och badade och blev attackerade av getingar (till den grad att det faktiskt inte ens var roligt. dessa små djävular till djur). Glass åt vi också, med gelehallon på toppen. Jag skrattade nästan ihjäl mig när hon på något sätt fick gelehallonet upp i näsan och lyckades snyta ut knallrosa, ganska stora, bitar av godisen. Ensamma, utsatta och lysande bitar av gelehallon på ett vitt snorpapper. Roligt.

När vi kom hem hade han redan gjort det. Vi lagade plockmat och åt på balkongen. Mös järnet och njöt av att det inte var tusen grader varmt längre. Så hann det till och med bli mörkt medan vi avslutade kvällen med yatzy, te och choklad.

Hallon

Idag vaknade jag med spring i benen. Eller spring och spring, jag behövde gå. Så jag gick. En fin promenad längs sjön. Gick snabbt men stannade då och då. Längs vattnet kryllar nämligen av hallonbuskar. Och man kan ju inte bara gå förbi. Lyssnade på Christian Falks sommarprat som var oerhört rörande. Jag grät och torkade kladdiga tårar ur ansiktet. Andra söndagsmorgon-promenerare tittade undrande.

Har egentligen inte gjort någon nytta alls idag. Det har spöregnat och åskan har dundrat fram. Vi har legat i sängen och spelat super mario. Och när solen framåt eftermiddagen kom fram igen tog vi en promenad tillsammans. Tog med oss ordentliga saker att plocka hallon i. Och så plockade vi. Och fryste in. Bra med egenplockade bär.

Åt frukost till middag (dinkelscones och smoothie) och tycker dagen, och veckan, har gått för fort.

Sommar.

Denna vecka har det varit supermegavärme i stan och vi är båda lediga. Det har inneburit blåbärsplockning, balkongsovning och cykelturer till olika badställen. Idag lämnade vi dock cyklarna hemma och blev istället upphämtade av Nicklas och Helena. Vi åkte till Sundby gård där vi åt knytis, badade, solade och kastade amerikansk fotboll. Så himla bra med sommar.





Fem saker

Här kommer fem saker jag gillar just nu:

1. Overnight oats
Alla hälsofreaks på instagram lagar. Jag härmar. Kvällen innan frulle blandar jag 1 dl fullkornshavregryn, 1,5 msk frön (jag blandar chiafrö, linfrö och pumpafrö), 1 msk kokosflingor, lite russin, lite vaniljpulver, 0,7 dl havremjölk, 0,5 dl turkisk yoghurt och lite agavesirap i en skål. Låter kalaset gojsa ihop sig i kylen under natten. På morgonen toppar jag med det jag hittar. Idag blev det banan, pecannötter, quinoapuffar, vattenmellon och mullbär.

2. Iste.
Häller 1 liter iskallt vatten över två tepåsar (jag tar svart te med svartvinbärssmak) i en karaff. Låter det dra någon minut och slänger sedan bort tepåsarna. Dricker med massor av is, citron och mynta.

3. Sova på balkongen.
Så värt att somna med favoritmänniskan i världen under stjärnorna. Frisk luft och mycket svalare än inomhus. Så himla mysigt.

4. Havtorn
Detta lilla hemliga bär. Passar jättebra i smoothie men tydligen också i en liten kompott. Denna kokade jag med stevia och kardemumma. Passade fint som topping (tillsammans med grädde) på de sista mandelmusslorna.

5. Den nya eken!
Jag har ju tidigare planterat ett litet ekollon. Det är nu omplanterat i en bonsaikruka och lever och har hälsan men har slutat växa. Förmodligen är krukan för liten. Nu har jag i alla fall fått ett nytt ekollon att börja växa. Det går så himla fort och man blir så glad. Titta:

Annicka, saker som blivit skjutna på framtiden: 1-0

Dagarna går så snabbt. Jag hinner inte med. Klockan är snart nio och jag tyckte precis jag klev ur sängen. När jag gjorde det var jag förresten alldeles för trött för att kliva upp. Hade vaknat efter sex någon gång (av värmeslag och spring i bena) men tvingat mig själv att somna om. När alarmet sedan ringde var jag trött som en tröttis. Snoozade i trekvart och kom tillslut ur sängen. Hojade ner till vårdcentralen för ett litet blodprov (följer upp mitt dåliga järnvärde, äntligen. Annicka, saker som blivit skjutna på framtiden: 1-0). Kom hem en stund och åkte sedan till mammas och pappas hus för att lämna resväskan, vattna lite och så. Svängde förbi Willys på hemvägen och handlade ditt och datt. T.ex. avokado, citron, kakao, stevia, olivolja och keso. Sånt som man behöver.

När jag kom hem plockade han och jag ihop varsinn wrap (min med allt det goda som finns, tex avokado, soltorkade tomater, basilika, vita bönor och keso, hans med ekologiska köttbullar och lite annat) och stoppade ner dem, tillsammans med sånadär klassiska chokladpuddingar i portionsstorlek man åt när man var liten (han hade cravings), i en kylväska. Så hoppade vi upp på cyklarna och begav oss iväg. Eftersom det var mer än 30 grader och SMHI gått ut och varnat för värmen genom att föreslå; 1. skugga, 2. bada begav vi oss till en liten sjö i skogen. Tyvärr cyklade vi vilse och jag grät en stund för att mitt lokalsinne svikit mig. Det visade sig att jag inte blivit så sviken som jag först trodde dock och jag kände mig lite fånig som gråtit. Men vi kom fram. Hittade en liten skuggigare plats för oss själva. Och så låg vi och gottade oss i solskuggan. Läste bok, badade, åt medhavda wraps, badade, pratade, badade. Väldigt mysigt och bra.

En snygg betongpelare under en bro i Tumba, alldeles i närheten av Willys, hade det här snygga mönstret. Och så våra fötter vid sjön i skogen.

Sjutton skymtande gröna tomater. Och att bygga.

Vi kom hem. Felix hämtade oss på Arlanda. När vi släppt av Dick (som skulle vidare hem till Skåne med tåg) och Karl (som skulle leda honom till rätt perrong) vid centralen åkte jag och Felix till Hornbach. Handlade krukor eftersom jag förstod att chiliplantorna förmodligen växt ur sina medan vi varit borta. Mycket riktigt. Kom hem till välmående och stora växter, såväl chili som tomater. På den större tomatplantan (som nu är över en meter!) räknade jag till sjutton skymtande gröna tomater. För att inte tala om hur det såg ut på krusbärsbusken. De flesta av de lilaröda små skatterna åkte såklart rätt ner i kistan. Skatter i kistan liksom.

Pernilla som bott hos oss när vi varit borta hade lämnat ett fint meddelande och massa ätbara saker i kylen. Så vi behövde inte ens gå och handla på en gång. Värt.

Så vi har landat. Andats. Lagat efterlängtad mat. Packat upp. Tvättat. Cyklat och badat. Cyklat och cyklat. Spelat yatzy på balkongen. Bakat. Njutit av att vara hemma. Så himla skönt. Dessutom har jag hunnit gå till vårdcentralen, planterat om växter och plockat blåbär. Och så har jag börjat läsa Expedition L av Erlend Loe. Första delen handlar om att bygga saker. Bokens jag listar upp saker hen byggt. Jag börjar fundera i samma banor. Jag har byggt:

– Ett litet bord i ek
– En pall i cement
– Säkert fler än 25 olika IKEA-möbler
– Diverse projekt i träslöjden i grundskolan, t.ex. ett litet skåp med diagonalt skurna dörrar, ett litet rött hus med tillhörande trädgård, en blompidestal, en spegel med krokar
– För ett par veckor sedan började jag bygga en pidestal med häftiga vinklar. När jag var nästan klar tänkte jag fel och sågade fel vinkel. Jag lyckades banka ihop pidestalen men det blev snett och trasigt. Jag lät den misslyckade skapelsen ligga kvar i mammas och pappas garage. Den gills nog inte.
– Jag har varit med och byggt ett kök. Men då var jag 14 år och jag gjorde bara det jag blev tillsagd. Vet inte om det gills.

Jag har nog faktiskt inte byggt så mycket. Inser att jag vill bygga mer. Och läsa vidare i boken.

Dunnottar castle och Dundee.

Idag lämnade vi vårt hotell utanför Aberdeen och åkte söderut. Besökte Dunnottar castle i Stonehaven. Alltså herre min jäkel vad coolt det var. Det regnade jättemycket så jag rockade både regnjacka och regnbyxor. Värt. När det började åska och blixtra insåg vi dock snabbt att ett slott högt uppe på en klippa nära havet inte var optimalt i ett åskoväder. Vi åkte vidare. Men titta liksom:


















Vi stannade ett tag i Dundee, där vi åt mat och gick omkring lite. Drack te och kaffe på ett café innan vi åkte vidare.


Vädret fortsatte ägna sig åt regn och ibland kunde man titta ut genom bilfönstret och bara se grönt och moln. Såhär:


Och så har vi nått resans sista stopp. Vi är strax nordväst om Edinburgh, för att ha nära till flygplatsen där vi lämnar bilen och reser hem ifrån imorgon bitti. Som alltid när man reser känns det som att tiden gått snabbt samtidigt som det känns som att man varit borta hur länge som helst. Det här med att man hinner göra så mycket och färdas så långt, det gör att man blir lite knäpp. Som alltid när man reser känns det också ganska fint att komma hem. Undrar hur mina chiliplantor mår (Pernilla har vattnat) och längtar efter att få äta hemlagad, nyttig mat.

Elgin och Banff

När vi lämnade Lossiemouth igår morse passerade vi genom Elgin. Där besökte vi katedralen från 1200-talet (!). På grund av den brand som bröt ut där någon gång way back är katedralen idag bara ruiner, men ändå häftigt.






Vi kikade också på ull/kashmir-fabriken som låg i närheten. Gick och drog i dyra kashmirtröjor och önskade att jag hade en fetare plånbok. Promenerade genom en park och hoppade in i bilen igen. Siktet låg på Aberdeen, men vi valde att ta kustvägen istället för motorvägen rätt neråt. Stannade till i olika kust- och hamnstäder, t.ex Banff och MacDuff. Strosade runt på gator och njöt av att solen sken. Åt lunch på ett undangömt, väldigt lokalt café. I Banff gick Karl på en toalett som blivit utnämnd till ”Loo of the year”.








Lossie#2

Glassen som fick smälta den icke-tillfredsställande middagen.


Lossiemouth har, precis som de flesta mindre städer och byar vi besökt, charmiga gator med vackra stenhus.


Och så gick solen ner.


Vi tittade på solnedgången över golfbanan som låg utanför hotellet.





Som vanligt värt att kolla på solen som går ner. 

Blandade åsikter

Igår kom vi fram till den lilla hamnbyn Lossiemouth. Hamnade på ett jättefint bed and breakfast med utsikt över havet. Strosade runt i byn och åt på en restaurang vi blivit rekommenderat. Tyvärr hade vi blandade åsikter. Maten var inte alls bra och servicen var ännu sämre:



Så vi åt, gav ingen dricks och begav oss ut till piren och stranden. Så himla fin kväll. Och så åt vi glass som var jättegod så allt löste sig tillslut.

Imorse tog jag och han en löptur på stranden. Så skönt. Och så fint!

Glenlivet whisky

Efter en fantastiskt skön natt, en löprunda i världens vackraste omgivning tillsammans med honom och sedan världsagod frukost lämnade vi resans hittills bästa boende. Paret som hade det Bed and Breakfast vi bodde på öppnade verkligen upp sitt hem som om vi var deras vänner på besök. Vi åt frukost i deras kök, pratade om deras liv och våra planer och fick information om att ”DVD-filmer finns härnere, säg till om ni behöver något”. Liksom. Så fint.

Tog oss till Glenlivet Distillery och gick på en guidad tur som råkade bli privat eftersom ingen annan ville gå en tur just då. Det var alltså vi tre och guiden. Så himla häftigt. Tyvärr fick jag inte fotografera överallt men lite bilder från The visiter centre och baren där vi provsmakade whisky fick jag minsann ihop.

Så i magen vilar både 12-årig, 18-årig och 25-årig (!) whisky. De två sistnämnda var faktiskt goda mvh en icke-whisky-van tjej. Smakade också en 54%-ig whisky som inte var min favvo. För stark alkoholsmak liksom.












Idag har vi också besökt Loch Ness och åkt norrut igen, förbi Inverness och upp till norra kusten, till en liten hamnby som heter Lossiemouth. Har checkat in på hotellet (som är megafint och mysigt) och ska snart bege oss ner till hamnen. Bra dag!

Rätt mycket Harry Potter

Vi började dagen med att köra ut till Ashton Lane i närheten av Glasgows Universtiet. Tydligen har den pittoreska lilla gatan varit inspiration till Diagongränden i Harry Potter. Vi förstod varför, även om det var folktomt och lite öde tidigt på morgonen.







Besökte också Universitetet som även det ska ha inspirerat JK Rowling i utformandet av Hogwarts. Vi förstod verkligen varför. Så fint.





Sedan började den riktiga roadtripen. Första stoppet gjorde vi vid en sjö. Såhär fint var det:





Åt lunch på en trevlig fisk- och whiskybar. Jag åt soppa. Boysen åt burgare och fish and chips. Detta var utsikten:

Vi kom upp i Högländerna och vädret ändrades drastiskt i och med att vi kom högre upp. Tjena regnet. Vi stannade för övrigt minst hundra gånger och fotograferade. Allt var grönt och mäktigt och vackert. Här och där hölls får eller getter eller kor. Inga bilder gör landskapet rättvisa.























Och så kom vi fram till dagens viktigaste delmål: Glenfinnan Viaduct. Över denna bro åkte Hogwartsexpressen till Hogwarts. Titta!



Och så efter två nära-döden-upplevelser och många kilometer krokig väg hittade vi fram till den högst belägna byn i Högländerna, nämligen Tomintoul. Väldigt trevlig och pittoresk bergsby. Här hade vi bokat Bed and Breakfast och vi har hamnat hos sjukt mysigt värdpar som hyr ut några rum i sin villa. Här sover vi i lyx och flärd inatt (alltså på riktigt: så himla mysigt och värt). Solen sken  när vi promenerade ner genom byn till en lokal restaurang (som kändes extremt lokal, med stereotypa stammisar a la skottland i baren). När vi promenerade tillbaka till huset regnade det.





Nu somar jag. Godnatt.

Glasgow

Detta skrev jag igår men hann inte posta:

Lämnade Edinburgh och hoppade in i hyrbilen på flygplatsen. Vänstertrafik. Ratten på höger sida och bilen på vänster. Växla med vänster hand och titta till vänster för att spana i backspegeln. Tungan rätt i mun om man säger så. Jag, som inte körde, hjälpte till med skrik och rop och pekande. Vi blev liksom tre chaufförer trots att bara en satt vid ratten. Men såklart har det gått bra. Bara en gång hamnade vi i höger körfält istället för vänster, men det rätades snabbt upp. Ingen skadades, en dog.

Vi körde till Glasgow och hittade med lite hjälp fram till vårt hotell. Sen har vi mest promenerat runt. Gått lite i affärer, tagit en fika – där Karl blev så trött att han såg ledsen ut (titta liksom! rådjursögonen<3) och träffat en svensk tjej som var helt överlycklig över att få prata svenska en stund. Hon var från Stuvsta (liten värld!) men pluggade här och hon gav oss en del tips på saker att hitta på.

Åt middag på Hard Rock Café. Tyvärr ingen dunderhit för en vegetarian, som kvällen i ära inte kände för hamburgare eller flottig macka. Salladsvarianterna innehöll ju såklart kyckling eller kyckling och bacon och när jag undrade om det fanns vegetariska varianter var ju svaret att man kunde ”remove the bacon” precis som om kyckling var vegetariskt. Blä på det. Men det var i alla fall trevligt. Och mackan jag till slut beställde var tyvärr flottig och ostig, men överöst med svamp, aubergine, zuccini, paprika och sparris. Och allt som är överöst av såna goda grejer är ju bra.

Imorgon bär det av vidare norrut. Dagens viktigaste mål är Glenfinnan Viaduct. Googla, så förstår ni. Det är liksom bron som Hogwartsexpressen åkter på. Ni förstår. Roligt.


Dick hjälpte Karl att sätta på sig skorna. Liksom.






Denna lilla skönhet har jag sett över hela internet och jag beställde en igår i tron om att det skulle vara gott. Fy tusan, det var det inte. Blä!










Edinburgh, dag 2

Idag åkte vi turistbuss. Satte oss på övervåningen med himlen som tak och njöt av det fina vädret. Förvirrades av den lite missledande audio-guideningen men njöt av utsikten. Fotograferade mest hustak och kyrkor. Åkte genom New town och ut via botaniska trädgården till hamnen.




Stannade på en shoppingmall ute vid hamnen och inhandlade små nödvändigheter (jag köpte ett fint kokbokställ och en matlåda på Debenhams) och åt världsgod sallad med butternut squash, linser, bönor och getost. Vegetariskt och nyttigt. Det var första gången sedan resan påbörjades. 1-0 till Annicka.


Det började regna ordentligt så när bussen stannade i närheten av hotellet gick vi av. På hotellet bytte vi om (med bättre skydd mot regnet) och chillade ett tag. Begav oss sedan ut igen. Hoppade på bussen och åkte vidare upp till Old town. Där promenerade vi runt. Stötte till exempel på ”The worlds end” som fick oss att tänka på filmen At worlds end. Skojigt.


Efter en stunds promenad och strosande i små butiker hann klockan bli middag och vi åt fancy middag på en ställe vi bokad bord på. Så himla gott och trevligt.




Dick och jag åt förrät. Dick hade förväntat sig vitlöksbröd (typ) men fick en grön ärtsoppa med scones. Så roligt. Jag åt varmrökt lax med pepparrot och gulbeta. Godhetsdöden.

Till huvudrätt åt Karl scallops. Var tydligen himla bra.

Och jag åt en risotto med kantareller och sparris. Liksom titta vad snyggt:

Men det bästa av allt var såklart creme brulen. Med mangosorbet. Vi dog.

Så promenerade vi hem till hotellet, vinfnittriga och mätta.




På vägen såg vi en röd ensam ballong. Den fladdrade försiktigt fram mellan bilarna och jag tyckte det var fint.

Så tog dagen slut och imorgon lämnar vi Edinburgh.

Edinburgh, dag 1

Vi slog oss ned på en trevlig pub och drack öl och åt käk. Och så tittade vi på vm-finalen fast ingen egentligen brydde sig. Det kändes passande och trevligt att trängas på en pub med whiskydrickande skottar och kommentera fotboll. Och om någon frågade svarade i alla fall jag att jag hejade på de som vann.

Det är för övrigt en himla snygg stad. 1500 år gammal med fantastisk arkitektur och tack vare turismen säckpipeblåsande män lite här och där.
















4.25

Alarmet ringer 4.25 och jag kliver förvirrat upp. Plattar håret helt sådär appropå, klär på mig, äter frukost med grabbarna och kramar om min favoritkusin som fortfarande sover. Säger adjöken, glöm inte vattna och vi ses sen. Hon somnar säkert om på en gång. Och så hoppar vi in i bilen och race-ar till Arlanda. Snälla Felix, som vi plockar upp på vägen, tar bilen därifrån. Flyger över snöiga små berg i Norge och ett väldigt blått hav och så landar vi i Edinburgh och trots att det när vi landade bara var femton grader fick vi helt fantastiskt väder första dagen. Varmt faktiskt. Och soligt. Oväntat och trevligt. Så vi glider omkring i staden. Lämnar bagage på hotellet och går runt och turistar på ett sätt som totalt ignorerar vår höga halt zombieness. Men efter några timmars strosande och ett ordentligt utforskande av Edinburgh Castle beger vi oss tillbaka till hotellet. Utslagna vilar vi, samlar kraft och duschar för att bege oss ut igen. Så himla kul med äventyr.

Idag

Idag har jag:
– Jobbat.
– Åkt med Moa och Jonas till Flottsbro, där vi badade, åt picknick och solade.
– Fikat på balkongen.
– Skrattat.
– Hängt med mamma och Karl och vi gjorde räkmacka (och åt), bakade en liten blåbärspaj (och åt), pratade och kramades (för ses inte på minst en vecka).
– Dansat omkring och sjungit i vardagsrummet med honom. Grannarna hörde säkert. Tur att ingen såg.




Turist, rastlöshetsångest, d-vitamin och en bra bok.

Spenderat ett par dagar som värdinna och guide till en amerikansk vän på besök i Sverige. Vi fyllde dagarna (som var varma och soliga) med att utforska Stockholm, t.ex genom att gå på Skansen, fika, äta middag uppe i Kaknästornet och titta på utsikten från Fjällgatan. Åt god frukost på balkongen på mornarna och lyckades klämma in både löprunda och power walk. När jag kramat hejdå om Breah, som hoppade på tåget till Köpenhamn, och återvände hem blev det lite tomt. Full rulle som turist i ett par dagar blev helt plötsligt totalpaus. Jag fick extrem rastlöshetsångest och mådde ganska dåligt.

Idag är bättre. Sov ut, åt frukost på balkongen och började läsa Naiv. Super. Packade ihop lunch (veggie-twistad zuccini med coctailtomater, avokado och en basilikavinägrett med basilika från balkongen), badkläder och vatten och hoppade upp på cykeln. Åkte genom skogen och la mig tillrätta i gräset vid en sjö. Solade och läste min bok. När det blev för varmt badade jag. När jag så småningom blev hungrig åt jag min lunch. Och så läste jag, solade och badade tills boken var utläst och solen inte stod lika högt på himlen. Hoppade då upp på cykeln och tog mig hem igen. Hög på d-vitamin och uppfylld av Erlend Loes fantastiska mästerverk till bok (som jag nu läst kanske tio gånger). Harmonisk och fridfull, i motsats till gårdagen.

Väl hemma har jag mest myst omkring. Lyssnat på Linda Piras sommarprat, bakat
sockerfria mandelkubbar och inte så mycket mer. Lite solsting på den här tjejen liksom. Bra dag.

Frukostdate, pizza och ett litet bord

Jag tog pendeln in till stan utan frukost i magen. Mötte Miriam och Jenny för frukostdate och satt några timmar och catchade up med de fina tjejerna. Åkte sen till Aspudden och vattnade Felix och Johannas blommor. Alltså, blev helt nostalgisk av att traska runt i Aspudden. Bodde ju ändå där i 1,5 år. Så himla bra place. Svängde förbi TGR i Liljeholmen och handlade viktiga saker till kvällens bravader. Mustascher och tatueringar, sånt man måste ha när man har middag hemma. När jag skulle hem insåg jag att tvärbanan var inställd. Hittade aldrig ersättningsbussen så promenerade till Årstaberg istället. Och väl hemma städade jag, satte en pizzadeg och fixade allmänt. Ägnade kvällen åt att göra och äta pizza och hänga med sköna människor. Mycket trevligt torsdagshäng.

Jag har förresten byggt ett litet bord. Hittade en skiva av en ek som stod på mammas och pappas tomt för ett par år sedan. En ek som jag liksom har haft en gunga i. En ek jag haft en relation till. Typ. Slipade upp skivan, borrade tre hål i den och fäste tre ben i skivan. Nu har jag oljat in det och ställt det i vårt hem. Så himla nöjd.

 

En fantastisk liten dag

Det är en fantastisk liten dag idag. Solen skiner nämligen och jag har legat ut och stekt en hel timme. Det var så länge sen och min lilla kropp har verkligen längtat efter att få tillagas lite i gassande sol.

Jag har varit en sväng i Rönninge och oljat in bordet jag byggde häromdagen. Det blir så fint och egentligen vill jag strunta i att det ska behandlas. Vill bara ta hem och inviga och ha på en gång. Inte olja in och låta torka. Men. Det blir bäst om man gör ordentligt säger min pappa och han har levt mer än trettio år längre än jag, så jag litar på honom trots min otålighet.

Snodde mamis bil och åkte och handlade. Gled omkring på Maxi jättelänge, köpte massor med saker jag kunde vara utan men gärna ville ha (typ bär och nötter och frön och sånt kul). Så himla trevligt att fylla på burkarna i skafferiet när de tar slut.

Jag har en prickig tröja och ser ut såhär (när jag åt lunch – wok – på balkongen och när jag nu sitter i soffan och svalnar efter min solstund utomhus).

Oproduktivitet, fantastiskt

Tisdag var en oproduktiv dag. Men ändå fantastisk. Förutom ett par timmars jobb (dagens produktivitet) och något telefonsamtal, ihopblandning av ny müsli osv så låg jag i soffan och tittade på New Girl. Hela dagen. Liksom, såg typ 10-12 avsnitt. Det spöregnade ute och eftersom balkongdörren stod öppen hela dagen kunde jag liksom suga in det dåliga vädret och låta det boosta mig i mitt slöa beteende. Helt sjukt bra serie förresten. Skrattade verkligen ofta och högt, trots att jag var ensam.

Tog igen det slöa beteendet med en skön löprunda i regnet innan middagen. Efter bara tio minuter drog jag av mig huvan på regnjackan och tillät mig själv att bli dyngsur. Det var skönt. När jag kom hem hade han lagat middag. Lyx.

Slö dag. Söndag.

Idag är en lite slö dag. Söndag. Vädret beter sig tråkigt. Hänger regnmoln i himlen och placerar temperaturen på en stadig ”lite-för-kallt-för-shorts”. Jag bakar dinkelscones med kardemumma och kanel som vi äter till frukost.

Någon gång mitt på dagen håller Karl ett litet föredrag för mig. På projektorn i vardagsrummet visar han upp en presentation han satt ihop (på min begäran) av det system han ägnat de senaste två åren (!) att programmera. Jag ska få hjälpa till med viss design och framtagning av programmets gränssnitt och kände att jag behövde en ordentlig genomgång för att förstå (krångliga grejer kan jag lova). Det var så himla trevligt. Som ett business meeting i sitt eget vardagsrum. Fast iklädda mjukiskläder och där jag låg utbredd över soffan på ett sätt jag inte skulle göra på ett riktigt möte.

Lite senare bakar jag igen. Eftersom bananerna i fruktskålen gått från gula till rejält brunprickiga tyckte jag det passade fint att baka denna härlighet. Mitt mandelmjöl räckte inte så använde lite hasselnötsmjöl också. Och sötade med honung och agavesirap istället för honung eller maple syrup. Inte helt otippat blev det jättegott.

Vi bokar de två första hotellnätterna i Skottland (som vi åker till om två veckor!). Känns tryggt att veta var man ska ta vägen i alla fall till en början. Sen får veckan bli lite som den blir. Vi ska ju åka runt och så och då vet man ju aldrig var man hamnar = onödigt att boka hotell i förväg. När bokningen är klar och lunch och sånt ligger i magen fortsätter dagen i sitt slöa flow. Tror jag har svårt att ställa om från kajakpaddling till söndagssegande. Blir totalt rastlös och fånar mig jättemycket. Säkert en halvtimme ligger vi i sängen och skrattar. Det är helt underbart mysigt. Försöker bota rastlöshet med promenad. Preppar med regnjackor men träffas inte av en enda droppe. Typiskt när man är förberedd. Plockar smultron längs vägen och jag råkar trampa på en snigel (så himla obehagligt KRAAKSSCHH-ljud). Och nere vid vattnet ser vi roliga svampar på ett träd. Jag tycker de såg ut som michelingubben.

Nu ska jag laga gazpacho.

Kajakäventyr

I tisdags la jag och Pernilla (med hjälp av min snälla papi) upp två kajaker på biltaket, proppade bakluckan full med förnödenheter (tält, sovsäckar, varma kläder, badkläder, trangiakök, sittunderlag, vattentäta påsar, tändstickor, sockor, flytvästar, vin, choklad, you name it) och åkte ner till Åkers Styckebruk. Där la vi i kajakerna och jag grät en stund för att jag glömt min Gore Tex-jacka hemma hos mamma och pappa. Allt annat var numera helt perfekt instuvat i kajakerna. Allt utom jackan. Några regnjackor eller regnponchos fanns inte på ICA i Åkers Styckebruk, så vi köpte sopsäckar och hoppades att det inte skulle regna (så att jag skulle slippa använda dem som regnskydd). Mamma och pappa curlade järnet och kom faktiskt med min regnjacka till första kvällens lägerplats. Vi hade förklarat var vi tältat och gick sedan genom skogen till en ganska närliggande bilväg, där de mötte oss. Så snällt. Och så värt, eftersom det skulle till att regna och blåsa och bli kallt. Kort sagt: jackan användes flitigt.

Vi spenderade några dagar i kajaken. Stängde av telefonerna och hade ingen klocka. Åt när vi var hungriga och sov när vi var trötta. Paddlade när vi var sugna och gled fram i vattnet eller guppade bredvid varandra när vi behövde en paus.

I regel såg våra dagar ut såhär: vaknade efter svinkall natt i tältet, kokade te på trangiaköket
och hällde upp fil, min hemlagade och medhavda müsli i kåsor och hackade frukt att ha ovanpå. Avnjöt frukost och återfick normal kroppstemperatur. Hängde ett tag på lägerplatsen, packade ihop i lugn och ro och begav oss iväg i kajakerna. Stannade någonstans för lunch och kanske bokläsning och paddlade vidare. När det skulle slås läger för natten började vi med att sätta upp tältet. Sedan hällde vi upp vin och oliver eller nötter att njuta av medan vi lagade till maten. Och så satt vi halva eller hela kvällen och pratade och fnissade och njöt av naturen och lugnet och varandras sällskap. Kvällste drack vi såklart, och när vi blev trötta kröp vi in i tältet, klädde på oss alla kläder vi hade och läste böcker tills vi somnade.

Jag hade med mig en liten fisig digitalkamera från 2005 eftersom jag inte orkade släpa med en stor, otymplig och ömtålig systemkamera. Bildernas kvalitet är därefter, men ändå:



En gång behövde vi åka igenom ett rör under en väg. Cirka tio meter och lågt i ”tak”. Tur att man bara är cirkus en och en halv meter lång. 















Jag hade gjort energy bars som vi hade nära till hands. Såhär glad blev jag när Pernilla plockade fram.


Så himla goda. Proppade med dadlar, rostad mandel, kakao och fiberhavregryn. Och så qinouapuffar. 





När pappa plockat upp oss på fredagkvällen svängde vi förbi en mack och köpte glass. Vi hade inte avnjutit någon under paddelturen, men pratat om det i flera dagar. Bra avslut. 

Hemma.

Hemma efter ett par dagar i Hälsingland. Det kalla vädret gjorde att vi mest höll till inomhus (i det tysta lilla huset vid havet). Vi har i princip därför bara eldat, spelat spel, ätit och läst böcker. Någon liten promenad här och där och en löprunda. Och så en sväng till den mysiga restaurangen vid vattnet, där jag åt dödsgod räkmacka.

Lite tokigt hur borta bra men hemma bäst blir så påtagligt trots att man varit på en plats som man älskar och som är lika mycket hemma som hemma. För det där huset i skogen, och numera också det lilla huset vid havet, är ett hem. Det har funnits där, som en stadig och trygg tillflyktsort, i hela mitt liv. Att åka dit är att samla energi och kraft. Att andas och vara. Lite oväntat därför att det skulle vara så mysigt att komma hem till lägenheten igår kväll. Hemma är väl helt enkelt den plats man behöver vara precis nu.

Midsommarafton

På midsommarafton lämnade jag, Karl, Nicklas och Helena det tysta lilla huset vid havet och åkte (jag och Nicklas sprang de knappt 9 kilometerna) till det större, lika tysta huset i skogen. Där väntade mamma, pappa, Anette och Gunnar. Och lejonet. Där väntade också en väldigt god midsommaraftonlunch. Vi åt och drack och sjöng och hade det trevligt.













Och på tomten låg en stor hög med matjord. I den hoppade lejonet runt som en galning. Ibland la hon sig ner i sanden och vilade. Så himla söt.





Att vara lite full när det egentligen inte är menat att man ska vara det

Onsdag innebar jobbmöte, packning och skrivande av viktig checklista till honom. Han skulle ändå packa in allt vi skulle ha med till Norrland och som den nazistpedant jag är ville jag ju inte att han skulle glömma något jag inte hade glömt.

Mötte Gurkan och Leo vid Fridhemsplan. Satte oss på Theodoras och drack vin eller öl och grasshoppers. Vid beställning av den chokladmintsliskiga giftgröna drinken blev alla i baren involverade. Stammisarna skrockade åt min beställning och sa både det ena och det andra om drinken. ”Det är ju en riktig klassiker” menade en man med stadig hand om sitt ölglas. Jag, på tå vid bardisken, log och en kvinnlig stammis, intill han som precis uttalat sig, tillade: ”Från trettiotalet.” Drinken fanns inte på menyn så jag visade upp Wikipedias recept på min mobil. Bartendern tog god tid på sig att blanda. Mätte noggrant och var fokuserad till tusen. Som vanligt smakade det som himmelriket på jorden. Vi bestämde att vi ska ha bål med grasshopper nästa gång vi ses.

Vi pratade igenom sånt man behöver prata igenom. Livet, jobb, tv-serier, programmering och det fantastiska batteri att ladda mobilen med som Gurra bar med sig. Och så åt vi käk, kramade om en skäggig Fredrik när han anlände och lagom tills jag skulle ge mig av beställde vi in minttu. Drack den fantastiska mintpastill-drycken och kissade minst två gånger för att förhindra alltför hög kissnödighet i bilen. Jag skulle ju ändå spendera fyra timmar i bil. Och visst, runt 21 anlände mina föräldrar och Karl till St Eriksgatan 53. Vi kramades hejdå och jag upplevde mitt livs kortaste bilfärd upp hit. Ett par timmar skitsnack, ljudbok och sömn. Fantastiskt att vara lite full när det egentligen inte är menat att man ska vara det.

Dagarna smälter ihop

Sommarlovet springer vidare. Tiden liksom rinner iväg och dagarna smälter ihop. Men jag gillare. Det cyklas genom skogen och spelas minigolf. Det spelas spel vid köksbordet med bra tjejer. Det bakas den där dödsgoda brownien på dadlar och avokado (recept här) som avnjuts med de bra tjejerna. Det målas och skruvas och det snickras. Det coachas i cirkelsågning. Det åks till IKEA och Hornbach och sånt med Felix. Det planeras färd till Hälsingland som tidigareläggs. Det kläms in jobb och möten. Det dansas Latin Fusion för sista gången för terminen (och Karl följer med, skakar allt han har och lider av träningsvärk efteråt som gör mig nöjd). Det vattnas i rabatten och det handlas en lavendelplanta. Det växer så det knakar i krukorna med chiliplantor. Och i krukorna med tomater. Och det planeras kajakpaddling och sånt. Det målas tånaglar (bara en sån sak). Det läses bok. Det lyssnas på dokumentärer och podcasts.

Det var såhär jag ville ha det. En god blandning av allt som är trevligt och bra för själen. Blandat med tillräckligt mycket egenföretagar-, hemma-i-soffan-jobb så att man ska klara sig.

Söndagsgrej

Idag hade vi tänkt åka till Norrköping och kika på Harry Potter-utställningsgrejen som öppnat där. Men vi tänkte om. Solen sken så mycket att det kändes onödigt att ägna dagen i en bil, plus att jag var tillräckligt bakfull för att det inte skulle kännas nice att ägna dagen i en bil. Hade nämligen en återträff med min gamla gymnasieklass igår. Inte världens bästa uppslutning (13 av typ 30 personer) men väldigt trevligt. Cirka hälften hade jag verkligen inte träffat sedan studenten, så det var trevligt.

Vi skippade Harry Potter (sköt det snarare på framtiden) och tog cyklarna istället, åkte genom skogen och hamnade i Flottsbro. Där åt vi god lunch på värdshuset, hängde i solen och spelade minigolf (!). Så himla mysigt. Jag har nog inte varit där på 12-15 år och verkligen inte på sommaren, så det kändes liksom nytt och trevligt. Sen har vi mest chillat. Jag har sovit någon omgång i soffan, kollat på lite tv-serier och lagot tacos till middag. Nu står balkongdörren öppen och det är tyst och skönt. Klockan är snart nio och det är verkligen inte i närheten av att bli mörkt än. Ljuset och sommaren. Bäst alltså.

Now baby, tell me, what’s your story? Do you think it’ll ever sell?

Igår var en världsabra dag. Jag läste tidningen i solen på balkongen, bakade kakor och jobbade lite. Och så åkte jag ut till Rönninge och jobbade lite där också. Tog bilen till ett såntdär köpcenter utomhus, med en fet parkeringsplats omgiven av stora butiker. Hela grejen känns extremt amerikansk. Ute var det dessutom megavarmt och jag gick mellan butik och bil och dumpade saker. Strosade runt och köpte sånt man behöver men som är tråkigt att köpa. Typ tvättmedel, schampoo, och diskmaskinstabletter. Satt i en hängstol inne på Plantagen en stund och pratade i telefon också. Där var det svalt och lugnt och jag behövde råd om vilka krukor jag skulle köpa eller inte köpa och kände jag att det passade utmärkt att slå mig ner en stund. Jag köpte inga krukor men det gjorde inget.

Kom tillbaka till Rönninge, pulade lite i garaget och så kom mamma. Vi åt glass i hammocken (det hade hon planerat sa hon), njöt av eftermiddagssolen, pratade och pillade i växthuset. Så kramades vi adjö och jag åkte hem. Tog en springtur tillsammans med honom och när vi kom hem lagade vi den goda pajen. Lagom tills den var klar kom Pernilla innanför ytterdörren. Vi åt på balkongen och pratade om viktiga saker. Och så drack vi te och åt upp nästan alla kakorna. Och när Karl (som skulle upp tidigt) gick och la sig mös jag och Pernilla ner oss i soffan och tittade på Järnladyn. Bra film om stark kvinna. Spännande vinkel också, hade nämligen inte förväntat mig en film om ensamhet och sorg, men åh, så bra.

Idag har vi suttit på balkongen och planerat. Varvat frukostätning med kaffedrickande med allerginysningar och semesterplanering. Vi landade i en paddla-kajak-utflykt som blir av om ett par veckor. Ska bli så himla mysigt. Liksom: skärgård+favoritvän+paddla+tälta+laga mat i trangiakök+titta på solnedgången etc etc. Man förstår ju att det kommer bli en succé.

Pernilla åkte till jobbet och jag satte mig att jobba lite själv. Men nu börjar kroppen skrika efter sol och jag ska nog lägga mig på balkongen. Läsa tidningen har jag ju inte gjort idag. Helt okej liv nu alltså.

Söndagsgrejer och huvudvärk.

Idag är en bra söndag. Vi har ätit frukost på balkongen, gått på loppis i vår bostadsrättsförening (jag köpte en fin bricka i teak), kört till Taxinge slott och ätit lunch, fikat, promenerat, gått i de små butikerna och tittat på hönsen och tuppen. Stannade på ytterligare en loppis där Karl köpte en fin karaff. Och så har vi storhandlat och jag har tittat på några avsnitt av Orange is the new black och planterat om lite växter, bland annat två tomatplantor som jag knyckte ur mammas växthus. Så himla spännande att se om vi kan få tomater på balkongen. Hur lyxigt?

Igår träffade jag förövrigt mina gamla smek-tjejer. Jag hade peppat i någon vecka och valde därför att ignorera den extrema huvudvärk som smög sig på ungefär lagom till när jag skulle åka in mot stan. Anlände till Dalagatan och Fridas underbara lilla lägenhet när solen sken. Under kvällen hann det både regna och bli regnbågar (två stycken!) och jag och sju sommarpeppade favoritpersoner pratade om viktiga saker, åt god knytis-mat och drack gott vin. Men huvudvärken fanns där hela tiden. Hindrade mig nästan från att vara mig själv. Kunde inte tänka normalt, kunde inte skratta ordentligt. Så jag gav upp efter ett par timmar, kramade tjejerna hejdå och åkte hem och sov istället. Så himla ovärt att må dåligt. Idag har huvudvärken dessutom hållit i sig. Försvunnit i små omgångar men hela tiden legat där och lurat. Undrar om det är min kropp som ställer om till ledighet och inte riktigt vet hur den ska bete sig.

Födelsedag

Igår fyllde min bästa mamma år. Vi firade med jordgubbstårta, krocket (jag hade gul klubba och rosa tånaglar), champagne, snittar, Nicklasbryggt kiwivin, grillad lax, nybakt bröd och en spännande nyhet. Såhär såg det ut:















Tenta, vin, Smaka på Stockholm och picknick på berget.

När jag kom till Universitetet imorse var jag försenad. Pendeltåget jag siktat in mig på var av okänd anledning inställt och stressen över att komma för sent infann sig tidigt. Såklart var jag ute i god tid och egentligen var det ingen fara. Men ändå. Trängdes på tunnelbanan med alla andra som åker mot Mörby Centrum i rusningstid, dvs typ en miljard människor. Kom fram till Universitetet, utbytte ömsom oroade ömsom peppande ord med mina vänner och traskade sedan in i salen. Skrev som fan i tre timmar, fick kramp i handen (man skriver ju aldrig för hand längre), åt nötter och frön som en jävla häst och drack vatten så jag blev onödigt kissnödig. När klockan närmade sig tolv lämnade jag in. Och hur det än gick så känns det fantastiskt att det är över. Hur det än gick så gjorde jag mitt bästa och for now är det faktiskt över. En paus. En välförtjänt paus och jag njuter som en kattunge.

Lämnade Universitetet, hetsåt lunchlåda på tunnelbanan till stan och satte oss att dricka vin och öl på en uteservering. Ägnade ett par timmar åt just vin och öl och varandra. Vin, öl, varandra och det faktum att vi nu helt plötsligt har sommarlov. Kramade människor adjö och sa ”Ha så kul i Kanada” och ”Ha en fin sommar” och ”Lycka till på uppkörningen” och ”Hälsa Göteborg”. Såna saker. Och så småningom vandrade jag genom city, full och lycklig och med Håkan Hellström i öronen. Mötte upp honom och gick till Kungsträdgården och Smaka på Stockholm. Åt världsagod (!) sockerfri glass och myste runt ett tag innan vi tog pendeltåget hemåt. Väl hemma handlade vi engångsgrill och grillbara saker, packade ihop en megabra picknickkorg och tog den och picknickfilt upp till berget. Där ägnade vi ett par timmar i den klyschigt vackra solnedgången, helt ensamma. Fantastiskt fint. Uppe på berget ser man nämligen hur långt som helst och sjön breder glittrande ut sig i solen. Vi grillade halloumi och grönsaker, drack vin ur kåsor (<3) och åt körsbär. Och så njöt vi av att livet är helt för jävla bra. Och solen gick ner och vi lyssnade på First Aid Kits nya album, som är så bra så man får gåshud. Och Karl frös och ställde den svalnade grillen på picknickfilten och tyvärr hade den inte svalnat tillräckligt utan smälte ett litet hål i filten och jag sa ”vad var det jag sa” och så skrattade vi åt alltihop och tyckte ändå inte det gjorde något.

Sämst och bäst.

Kom hem tidigare än väntat efter att ha träffats för grupparbete på förmiddagen. Hade  en hel eftermiddag att ägna åt tentaplugg. Som om jag gjorde det. Spenderade timmar på att designa och koda om min blogg. Den har ju inte varit responsive (pinsamt). Men fult blev det och jag njöt inte ens av att få skapa och koda. Fy så tråkigt. Blev istället helt pajko i huvudet och trött i ögonen av att sitta framför skärmen. Kände mig liksom sämst i världen. Tog därför på mig snabba kläder, satte på ett gammalt Sommar-i-p1-prat med Chister Fugelsang i hörlurarna och gick ut och sprang. Åtta kilometer, en blåsa på vardera fot och mängder av endorfiner senare har jag nu anlänt hemma, svettig och med ny motivation. Dags för dusch, middag och så nya tag: målet är att gå igenom min sammanfattning inför tentan en gång idag. Sen får jag titta på Game of thrones. Såja, SMART mål, jag är bäst.

Spontanmiddag

Vi åkte hem till mamma och pappa på spontanmiddag. Tog med cyklarna och passade på att få lite service (curling från pappa <3). Nu är min cykel så snabb så det inte är klokt och när vi cyklade ner till station blev jag euforisk. Med rödvin och kalvadoss och kaffe skvalpande i magen och det faktum att jag inte cyklat sedan vi flyttade i höstas blev det mycket fnissande och snabbt trampande ner till pendeltåget. Vi var nog nere på två minuter.

Grillade i alla fall världsagoda grillspett, drack vin, flyttade kajak och pratade om löparmage, resor och om mammas födelsedag. Mamma bjöd på rabarberpaj men jag nöjde mig med bara rabarber (sockerstopp liksom).

Jag hade med mig kameran. Det knäpptes lite bilder av både mig och Nicklas. Se här:























Chili<3.

Jag har lyckats odla ett frö från en färsk chili. Det gick åt helvete senast så jag är så himla nöjd. Hurra.

Jag petade bara ur några frön ur chilifrukten och la de på blött papper ett par dagar (har läst att det är smart, eftersom fröna groddas då). När pappret blev torrt hällde jag på lite mer vatten bara. Sen petade jag ner ett par tre frön i en konservburk fylld med fin jord. OCH PANG. Efter bara några dagar tittade dehär härligheterna upp ur jorden. Puss.



På riktigt

Jag ligger i soffan och pluggar. Han kommer in i vardagsrummet och dansar både programmeringsdansen och kissdansen. Det finns mycket dans i den där karln och jag älskar det.

Ute försvinner regnmolnen och solen kikar fram. På datorn minskar antalet sidor kvar att läsa i eboken långsamt. Tentan och allt annat (slutpresentation och seminare) närmar sig och jag kan inte förstå hur jag ska motivera mig att få till allt. Jag vill ha sommarlov. Nu. Vägrar inse att de få dagar som skiljer nutid från fantastisk framtid innebär att jag i vanlig ordning måste prestera. Hur ska det gå till när hjärnan checkade ut för flera veckor sedan? Ja, ungefär samtidigt som mina ben verkligen började bli bruna och både sallad och persilja och jordgubbar växer järnet på min balkong. Ungefär samtidigt som man kan sova med fönstret öppet. Ungefär samtidigt som jag tog årets första dopp (och det knappt ens var kallt i vattnet).

Ett litet krafttag till, sen så. Sen blir det sommar på riktigt. Då ska det dansas sommardans och frifrånskolandans.

Livet liksom

Alltså. Jag känner mig så bortskämd. De fantastiska dagarna kommer liksom en efter en, på raken. Tror det kan ha något att göra med solen. Och värmen.

Idag har jag liksom:

Pluggat i solen på balkongen.
Jobbat.
Ätit lunch i skuggan.
Lyssnat på podcast och solat.
Sytt (!) två kuddfodral och en påskorv (alltså som en cylinder med resår i båda ändarna, och ett handtag i det ena, som man petar in och förvarar plastpåsar i) i det här tyget.
Planterat, rensat ogräs och vattnat.


Ja. Så är det. Livet liksom.

Världsahärlig.

Världsahärlig helg håller på att ta slut.

Jag har solat, badat, gått på bio, varit på fest, druckit vin, lagat den goda fiskgrytan, picknickat, ätit frulle på balkongen, spelat yatzy, gått på teater, pluggat, jobbat, röstat, hängt osv osv. Helt superbra helg helt enkelt. Såhär har det sett ut till exempel:

 
 

Nu ska jag stänga av valvakan och stupa i säng. Godnatt. 

Så himla bra dag.

Kanske den mest optimala dagen som finns:

Frukost tillsammans med honom. Perfekt kokt ägg. Hemmagjord müsli. Färsk kiwi och blåbär. Ja ni förstår.
Ut på balkongen för sol och plugg ett par timmar. Sjukt varmt, sjukt skönt. Noggrann med solkräm = bra bränna.
Lunch i skuggan under markisen. Senaste avsnittet av Please like me.
Några timmars jobb på balkongen.
Gjorde müsli och tittade på Vetenskapens värld.
Tog på mig snabba kläder och gick ut med soporna. Planerade en promenad men råkade börja springa istället. Spring i benen kan man ju liksom inte ignorera. Det blev alltså en löptur i eftermiddagssolen med trevlig dokumentär i öronen.
Hemkommen, duschad och snart kommer Karl hem med middagsgäster.

Så himla bra dag.

Bästis

Jag har världens bästa sambo. Allt man gör i hemmet blir så mycket roligare när man har sin bästis alldeles i närheten. Så bra. Att hänga på balkongen är till exempel mycket trevligare med sällskap:

På balkongen

Mamma och pappa svängde förbi på en bit raw cheesecake i eftermiddags. Vi satt runt köksbordet och pratade om jordgubbsplantor, trädgårdsarbete och politik. Mysigt var det. När de åkte hem lämnade de två jordgubbsplantor till oss. Jag planterade de mitt mellan krusbärsbusken och röda vinbärsbusken i vår balkonglåda. Det börjar synas både krusbär och röda vinbär och jag kan typ inte hålla mig tills de mognar. Och så jordgubbar nu till på köpet. Kanske världens lyxigaste att gå och plocka sånt på sin egen balkong.

På vår balkong finns förutom bären två granar, lite blommor och en trött gräslök. Ska plantera fler kryddor snart. Och så tänker jag mig stora krukor med tomater vid väggen. Lyx alltså.

(Liljekonvaljerna står på köksbordet. De hade mamma med sig idag. Luktar så gott.)
















Björntavlan

Jag hittade denna på Pinterest och blev inspirerad. Googlade fram en bra bild på en björn och gjorde en snygg egen variant av björnes siluett i Illustrator. Avsikten var att skriva ut den och använda som mall men se skrivaren hade bestämt sig för att leva ett rebelliskt liv, ovillig att samarbete och göra vad den skulle. Så efter en alldeles för lång stund bråk med skrivaren valde jag att rita av min på datorn avritade björn på papper (waste of time att jag ens gjorde en egen björn i vektorgrafik). Sen ägnade jag en stund åt att riva lagom bitar i mörka färger ur tidningar och magasin. Limmade, rev, ritade av björnen självhäftande papper (marmor hittade jag hemma), limmade, klippte i rätt storlek, ramade in och voila! Klart.

Karl tyckte mitt mästerverk såg lite sovjektiskt ut. Det gjorde mig besviken. Själv tycker jag ramen är ful men idén är god. Kanske kan göra en snyggare variant någon annan dag. Fick i alla fall pyssla lite. Yay.


Björntavlan. 


Den finaste är att björnen är ute efter blåbär. Big surprise liksom. 

Det är lördag

Det är lördag. Lägenheten är nystädad. Vi har tvättat ungefär tre tvättmaskiner. Solen skiner och det är 20 grader varmt.

Vi firar med frukost i solen, häng på balkongen, loppisutflykt (iklädda shorts!!!), salladslunch på en bänk i solen, varsitt loppisfynd och så hemfärd. Handlar lite och och ägnar dagen åt chill hemma. Jag har bakat en raw cheesecake som står i frysen och gör sin grej (blir fryst och ätredo). Spelar MIG (frågespel) i sängen och skrattar åt konstigt formuluerade frågor, blir nöjda när vi kan briljera och säger ”men åh det kunde jag ju” när vi svarar fel eller inte kan.

Fiskgryta

Det känns som att jag bara bloggar mat nu för tiden. Men vad ska man göra när kameran ligger på sin plats (med 50-millimeters-objektivet på) i bokhyllan i köket, det vill säga inom räckhåll när vi ska äta? Vad gör man inte när man är en mästerkock i köket och det mesta blir sjukt jäkla gott och ofta snyggt på bild? Man fotograferar. Man dokumenterar. Man bloggar. End of story.

Idag lagade vi fiskgryta i gjutjärnsgrytan. Saffran och timjan och lax och massa goda grönsaker, till exempel otippat nog jordärtsskocka, eftersom vi inte hade potatis hemma. Konstigt? Ja. Förbannat gott? Ja. Och så guds gåva till mänskligheten: pilgrimsmusslor. Fräste på dem enligt någon tutorial på nätet (god bless the world wide web) och slängde i när soppan skulle serveras. Toppade med räkor, en låtsasaoili, mer timjan och lite ruccola (hade kunnat skippas).

G.o.d.h.e.t.s.d.ö.d.



Dammsugare

Jag har bakat dammsugare som blev så oförskämt goda att det nästan inte är okej. De innehåller inget socker (istället: dadlar!) men är nog godare än alla dammsugare jag någonsin köpt. Alltså. No sugar, no words. Recept hittade jag här.




Ett litet bröd

Jag håller på och sockerdetoxa lite. Pretentiöst och trendigt och allt vad de nu må vara men jag kände att jag behövde en liten break från socker och snabba kolhydrater. Jag käkar ju frukt och så som vanligt. Skippar bara det som innehåller raffinerat socker eller vetemjöl. Det som inte tillför min kropp något, typ bröd, typ godis, typ kanelbullar.

Idag slängde jag ihop ett enkelt litet icke-vetemjöl-bröd till min lunchsallad. Blev både snyggt och gott och så gick det snabbt, hurra.

Ett litet bröd

Ingredienser:
1,5 msk pofiber
2 tsk fiberhusk
3/4 msk mandelmjöl
1/2 tsk bakpulver
1/2 msk psylliumfröskal
1 msk pumpafrö
0,5 msk smält smör
1 ägg

Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda ihop torra ingredienser.
Rör ner smör och ägg.
Smöra en liten form och häll i smeten.
Sätt in i ugnen i 15-20 minuter.


Saker

Saker händer.

Det blir maj men sommarvärmen försvinner. Det blir kallt igen. När vi går ut och går på kvällen måste vi ha mössa och vantar.

Jag börjar somna på eftermiddagarna. Ligger och läser kurslitteratur i soffan och somnar liksom bara in. Helt ofrivilligt. Det händer två eftermiddagar och båda gångerna vaknar jag illamående och sur (som man gör när man sover på dagen).

Vi hittar en riktigt rolig lekpark, där vi dels åker på en sån där kombinerad gungbräda-gunga-karusell-grej och dels gungar på kanske mitt livs bästa gungor. Gungorna är såna som består av en enkel sittplats (inget konstigt stort bildäck), lagom bred för till och med en vuxenrumpa och vi gungar så högt så högt. Jag skrattar helt frenetiskt och har inte haft en sån kittlande känsla i magen på länge. Vi har hopptävling som jag vinner. Är oändligt stolt.

Vid middagen igår börjar jag klia mig i ögonen och känner hur det gör ont på ena ögonlocket. Jag har fått en vagel. Min livs första och jag är ömsom förbannad ömsom lite stolt. Fast mest är det äckligt och gör ont.

Ny kurs börjar och veckan går skitsnabbt. Helt plötsligt är det redan fredag imorgon. Tänk vad tiden går.

Ont i ögonen, tredje hjulet, simning och gospel.

Första dagen på ny kurs innebar en tur till Universitetet för kort introduktionsföreläsning och så hem igen. Med en ambition om att vara ute i god tid läste jag lite i en av kursböckerna. Dock har jag den bara på datorn och det tog säkert inte ens en halvtimme innan jag hade så ont i ögonen att det bara var att stänga ihop datorn. Kanske gör det mindre ont att läsa en annan dag.

Vet inte riktigt vad jag istället ägnade dagen åt. Gick och plockade mest. Sorterade grejer i en garderob. Öppnade Photo Booth på datorn och dokumenterade dagens look. En ganska grå look men med alldeles tokigt bra fall på håret.

Åkte och fixade nytt pass hos polisen. Såg ut som en bulle på kortet och blev ledsen över det. Inte fick jag möjlighet att ta om bilden heller. Personen på andra sidan glasrutan hade redan påbörjat en uppenbart flörtig situation med sin kollega. Mig tittade hon inte ens åt när hon gav mig kvittot och talade om att det skulle ta ”max fem arbetsdagar”. Hon var liksom försjunken i kollegans luriga (kåta) blick och det faktum att han stod väldigt väldigt nära. Jag kände mig som tredje hjulet och skyndade mig därifrån. Då får en väl se ut som en bulle i sitt pass.

Kom hem, plockade och ordnade lite mera innan jag höll på att sprängas av uttråkning. Tog därför på mig baddräkt och gick och simmade. 30 minuter simma och 15 minuter bastu. Underbart. Nu ligger jag på sängen och skriver viktig lista. Mitt hår luktar klor.

Snart kommer han hem. Vi ska äta middag och sedan bär det av in till stan för gospelkonsert. Min mamma sjunger nämligen i en gospelkör. Inte för att hon är religiös eller så (väldigt tvärtom är hon min hippiemamma) men hon älskar att sjunga. Och vi andra älskar att lyssna så det ska bli trevligt.

We chew on our cheeks, but we never really get high

Bra lördag började med brunch här hemma. Thessi och Andreas kom och vi åt amerikanska pannkakor, scones, smoothies och massor med god frukt. Till exempel jordgubbar (som de hade med sig). Så gott och trevligt. Tråkigt nog gömde sig solen bakom moln och sånt och vi kunde inte sitta på balkongen, som vi hade hoppats.

Begav oss sedan på barnkalas. Har ätit grillkorv och tårta och lekt oss glada och trötta. Skönt ändå att komma hem och känna att man inte måste vara social. Typ sätta på en film (disney) och göra korsstygn. Lördagkväll. Nice.

”Positivt nöjd”

Klockan halv sju imorse gick vi till pendeln. Det var nästan tomt på tåget men de som åkte verkade gladare än de som åker en timme senare. Tror att halv-sju-människor är lyckligare än halv-åtta-människor av den enkla anledningen att de är färre i antal och därför inte behöver trängas och bli bittra av trängseln.

Åkte till Kista och medan han låg i tandläkarstolen satt jag i väntrummet och läste Tio tankar om tid (som nu är utläst). Vi tog sedan en promenad och blev nostalgiska. För ett år sedan vid den här tiden bodde vi ju faktiskt där. Besökte en fin lund dit vi ofta cyklade och där satt-låg vi en stund i solen. Fikade, gick i affärer och åt frozen yoghurt innan vi lämnade Kista och åkte söderut igen.

Hängde hemma, solade, läste, gjorde müsli och lät dagen gå. Tog med oss pick och pack och åkte till stan där vi käkade dödsgoda hamburgare (min med halloumi istället för kött), drack rödvin och gick på bio. The amazing Spiderman 2, en oväntat bra film och för att citera honom var jag ”positivt nöjd”. Ungefär såhär (som jag ser ut nu):

Livet efter tentan

I vanlig ordning kommer jag ut på andra sidan. Roffar åt mig gänget pennor, sudd, vattenflaskan, körkortet och det andra och med jackan under armen öppnar jag dörren till tentasalen och vandrar ut. Lämnar tentan bakom mig och kommer ut på andra sidan. Till livet efter tentan. Är totalt slutkörd i huvudet och ägnar eftermiddagen åt jobb och lugn hemma. Har dock svårt att varva ner och hjärnan går på högvarv hela dagen. Typ som om jag låg på motorvägen med tvåans växel. 5000 varv i minuten. Svettigt, stressigt och jobbigt.

Kommer hem till mamma och pappa, blir bjuden på nässelsoppa och sitter och gnäller vid köksbordet. Känner liksom att allt är fel. Uttrycker det till och med när jag ska sätta igång kvällens Latin Fusion-pass. ”Idag har jag skrivit tenta. Jag är inte 100% varken i huvudet eller i kroppen. Så ni vet om jag säger något tokigt”. Som om jag inte sa tokiga saker hela tiden.

Men så fort jag får börja röra kroppen förändras allt. I muskelminnet sitter alla koreografier. Allt bara finns där. Jag behöver inte tänka. Behöver bara följa musiken. Och efter en timme är jag genomsvettig och lycklig. Huvudet känns klart igen och jag har svängt av motorvägen, in på en landsväg och växlat upp till trean eller fyran. Glider fram i lugn och ro med fönstret nedvevat. Är lugn och sansad.

Sover visserligen en konstig natt (går i sömnen ! och drömmer mardrömmar) men vaknar ändå lättad. Äter frukost och han går till sista dagen på jobbet. På måndag börjar han från början, på ett annat ställe. Så jag pussar och säger: ”ha så kul” och ”lycka till!” och sedan bakar jag schackrutor och njuter av doften av nybakat. Läser Bodil Jönsons Tio Tankar om Tid och tänker ut vad jag ska göra idag. Jobba. Gå ut med sopor. Pula lite hemma. Kanske ta fram symaskinen. Läsa. Göra det som passar bra. Livet efter tentan alltså. Nästa kurs börjar inte förrän på måndag. Hurra.

 

Kaffefest och tupplur

När tentaplugg blir kaffefest och tupplur i skolan. Dels njuter vi av att det inom ett dygn är över, dels hetspanikstressar vi över att vi inom det kommande dygnet måste prestera. Det ska alltså, i vanlig ordning när en kurs tar slut, skrivas tenta. Denna gång terminens näst sista. Bara en ynka kurs till innan sommaren. Helt overkligt fantastiskt egentligen.

Proppar huvudet fullt med modeller och teorier. Rabblar namn och memorerar listor. Tänker att ”det här kommer säkert inte, det hoppar vi över” eller ”nu sätter vi fan det här!”. Dricker alltså kaffe igen. Tycker det är gott och riktigt känner hur endorfinerna letar sig ut i kroppen. Gratis kaffe med tillhörande delikatoboll. Måndagslyx med tillhörande socker- och koffeinchock.

men lugnt kan också vara bra

En väldigt mysig helg börjar ta slut. Vi har båda dragit på oss förkylningar och med det som anledning har vi tagit det väldigt lugnt. Men lugnt kan också vara mysigt och bra. Vi har till exempel spelat kinaschack i solen på balkongen, lagat sushi och bakat kanelbullar. Vi har ätit glass i en lekpark, tvättat  (och hängt utomhus för första gången denna säsong!) och suttit länge vid matbordet och bara pratat. Vi har kollat på lite tv-serier och bara hängt. Så gott som hela tiden har balkongdörren stått vidöppen och vårvärmen med tillhörande fågelkvitter och dylikt har liksom vällt in i lägenheten. Till det har det ofta  spelats radio någonstans i lägenheten och det har känts somrigt och underbart. Dessutom har jag påtat i rabatten, solat en hel massa, organiserat om en del grejer i köksskåpen och såklart pluggat inför tentan. Lever dock fortfarande i någon slags förnekelse om att att den överhuvudtaget ska äga rum.

En lördagslista

Jag heter Annicka Linnea Lundin
Jag är för tillfället proppmätt med fyra nybakade kanelbullar i magen.
Jag är bra på att organisera och planera.
Jag tycker att det borde finnas en dag mellan lördag och söndag.
Jag är dålig på att hantera stress. Brakar liksom ihop och gråter mest.
Jag läser Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami, Einsteins fru av Liv Strömquist och Tio tankar om tid av Bodil Jönsson. De ligger allihop påbörjade på mitt nattduksbord i alla fall.
Jag gillar choklad, soluppgångar och pussar i pannan.
Jag sjunger hellre än bra. Gärna högt och ofta.
Jag älskar honom, rymden och att sova i solen.
Jag är inte speciellt bra på att vara spontan. Helst vill jag veta allt långt innan det ska hända så att jag kan planera och strukturera upp mitt liv.
Jag föredrar sött framför salt.
Jag tycker om att plocka blåbär. Liksom, dra handen genom blåbärsriset, stoppa ett bär i hinken och ett i munnen.
Jag är beroende av choklad och uppmärksamhet.
Jag har på mig crazypants och vit t-shirt. Sköna hemmakläder alltså.
Jag dricker inte kaffe längre men funderar på om det är dags att börja igen (det är ju så gott och jag drack en minikopp häromdagen, för första gången sedan september).
Jag lyssnar på sommar och vinter i p1. Lever mig in i kändisarnas spännande (och mindre spännande) berättelser.
Jag blir arg när folk är otydliga eller otrevliga i onödan.
Jag blir rädd när människor jag tycker om blir sjuka. Då blir döden så uppenbar och läskig.
Jag är pinsamt dålig på att ringa tillbaka.
Jag är uppväxt med två bröder, en mamma, en pappa och från fyra års ålder en hund, i ett hus alldeles vid skogen.

Eken

För snart två månader sedan planterade jag ett litet ekollon i vatten. Till en början hände inte så mycket men så fort det började krypa ur små gröna löv ur ekollonet gick det minsann snabbt. För ett par veckor sedan planterade jag om ekollonet i en bonsaikruka. Kanske hoppas jag att det om några år är en fin liten bonsaiek. Kanske är jag nostalgisk och tänker på besöket hos bonsaimästaren i Taiwan. Här finns några bilder. Jag skrev:

We’ve been doing calligraphy and crafting and we were at a house of a Bonsai master. I’ve never met anyone that loves trees so much. For an hour he showed us powerpoint slides of trees (some pictures with him in them, some with titles like ”Old huge tree” and ”Wind Style Tree” and some just incredibly beautiful) and then he showed us his garden. That man was unique, that’s for sure.

Huruvida mitt ekollon blir en riktigt frän bonsaiek någon gång återstår att se. Såhär ser det i alla fall ut idag:



Risotto

När man har vänner som är supermästare på att laga risotto på kantareller får man passa på. Fick ett detaljerat recept skickat till mig via social media och pang så var det bara att sätta igång. Dog godhetsdöden tillsammans med sambo och favoritkusin. Gott.

Vi lagade förresten också rödbetschips. Jag är så maniskt förälskad i mandolinen jag fick av Felix i födelsedagspresent. Gjorde megatunna skivor av rödbeta, spred ut på en plåt, penslade med rapsolja och sprinklade över havssalt. Och så tjoff in i ugnen (150 grader) i en dryg halvtimme. Gott.



Att ta död på en geting

Jag varvar solande (min kropp blir långsamt brun) med tentaplugg och photobooth. På näsan har jag en stor finne och igår blev jag stucken av en stor geting. Av ren instinkt dödade jag den. Började fundera på det efteråt, liksom varför det var så naturligt att jag trampade ihjäl djuret. Hon (drottning for sure) hade ju förmodligen inte för avsikt att ta död på mig även om hon uppenbart utgjorde ett hot (hon stack mig, det gjorde ont och jag blev rädd, varpå jag trampade ihjäl henne för att rädda mig själv – och andra – från ytterligare attacker). Jag fick dessutom trampa ganska ordentligt innan hon slutade sprattla och krypa och det kändes lite makabert. Survival of the fittest, eh?

Mjukstart

Det hände sig att jag tänkte börja plugga. Jag kom nämligen hem avsevärt mycket tidigare från Universitetet än planerat. Så jag slog mig ner på balkongen i solen och började läsa. Efter cirka en och en halv sida gav jag upp. Då kisade jag så mycket för den starka solen att jag knappt såg ut under mina ögonlock. Kort sagt: jag blundade.

La därför ifrån mig boken och beslutade att det var okej att sola en stund. Så det gjorde jag. Stekte min kropp långsamt i solen och blev alldeles varm och lycklig. Och när solen försvann och jag och min hemifrån-jobbande favorit tagit en kort fika (dödsgod mugcake på banan och kakao) i skuggan placerade jag mig i soffan istället. Det hände sig att jag tänkte börja plugga igen. Men se, det har jag ännu inte gjort och tentan är om en vecka och jag undrar verkligen hur det ska gå.

Det är i och för sig kanske okej med en mjukstart efter påskledigt och så. Ett par dagar med supermänniskor i en stuga i skogen var liksom precis vad jag behövde men det tar ändå en stund att landa i en normal vardag igen, hur utvilad och peppad av energi man än blivit av frisk luft, skogspromenader, spel-spelande, vin och påskägg. Finner mig därför i att jag inte kommer så långt idag. Imorgon däremot, då.

Såhär har det sett ut på mitt Instagramflöde de senaste dagarna:


En tbt från tidigt 90-tal. Och så min favoritmänniska framför timmer (som luktade nyhugget ni vet)


En promenad ut till havet. Och pappas wraps-paket från en skogsutflykt.


Årets första lingon hittade vi på Vettberget. Och det här kokta ägget var så perfekt att jag var tvungen att dokumentera. Jag menar, det händer ju tyvärr inte varje dag. 

Att se fram emot saker när det som händer prick nu inte är så motiverande.

Tappar fokus. Trodde nämligen jag skulle vakna till sol. Icke. När jag slog upp mina ögon strax efter klockan sex var det mulet och deppigt. Upp kom jag i alla fall såklart och lagade frukost till en person istället för två (tråkigt). Även om frukosten var god blev det lite antiklimax alltså. Hade liksom förväntat mig sol och planerat in en förmiddag på balkongen precis som igår. Nu måste jag plugga inomhus och det är ju inte alls lika roligt. Omotiverande om inte annat.

Inte så pepp dag alltså. Jag ser istället fram emot:

  • Att han kommer hem på torsdag
  • Att det snart är påsk och vi ska till Norrland och det ska pojkvänmysas och kusinmysas och letas påskägg och promeneras i skogen och njutas av tystnaden

Jag trodde det skulle bli en lång lista. Det blev det inte och det var himla skönt. Jag tycker inte om att behöva längta efter massa saker. Man glömmer så lätt att leva då. Men nu längtar jag alltså bara till helgen och det är ju inte så farligt.

Bra måndag

Visst utnyttjade jag tystnaden och läste i förmiddags. Utnyttjade solen och det perfekta balkongläget också. Dissade kläder och hissade kurslitteratur i solen. Hurra för multitasking.

For iväg till Universitetet, gick på föreläsning, fick försenad födelsedagspresent (!!) av Jenny och Miriam, solade och hängde en lång bra stund längs en husvägg som låg sådär perfekt i lä i solen och åkte sedan hem. Bytte om till snabba kläder, tog med mig överbliven alkohol från lördagens kalas och for till Systembolaget i Tumba. Lämnade tillbaka drycken som inte gått åt (hurra för pengarna tillbaka<3) och gick sedan hem. Valde att undvika den hårt trafikerade raka-vägen-hemåt och gick omvägen längs åkrarna istället. Otroligt värt. Stärkt av myspromenaden handlade jag fil och frukt och nu är jag hemma, nyduschad och redo att laga middag. Bra måndag.

Botar och utnyttjar tystnad

Helt plötsligt har han vaknat klockan fem på morgonen, pussat mig som en galning och hoppat in i en taxi till Arlanda. Nu sitter han på ett plan söderut och lägenheten är tyst, tom och full av tulpaner. Fick säkert hundra stycken sammanlagt i lördags. Nu står de utspridda i olika vaser överallt i lägenheten och gör mig lycklig. Så himla fint.

Botar tystnaden med att titta på ett avsnitt av Värsta Språket med Fredrik Lindström. Avsnittet hade lagom längd för mitt frukostätande och tog slut samtidigt som morgonens kokta ägg gjorde det. Kvar finns en tekopp och en vision om att passa på att utnyttja tystnaden istället för att bota den. Ligger alldeles efter med läsning av kurslitteraturen för denna kurs, något som gör mig stressad till tusen. Därför: dags att läsa.

Som om man fyllde sju eller åtta eller nio.

Klockan 06.09 vaknade jag av att han klev in i sovrummet sjungandes ja-må-hon-leva. Jag hade sovit som en sten och var mitt uppe i en dröm så jag blev minst sagt överraskad av sången. Euforin som spred sig i kroppen när jag kom på att det är min födelsedag och 100% fokus på mig som står på schemat var fantastisk. Som om man fyllde sju eller åtta eller nio. Eller 24. Samma eufori. Fick presenter och god frukost och undrade varför klockan var så lite. ”Jag ville inte riskera att du skulle ha hunnit vakna” var hans svar. Absolut godkänt. Och det var skönt att komma upp tidigt. Vi gick en lång promenad vid vattnet. Mötte knappt en enda människa och solen sken som tusan. Och så satt vi på balkongen lite, myste allmänt och började så småningom sätta igång att laga mat. Stod sen i köket hela dagen – med avbrott för sushi och tårta (!) i solen på balkongen. Och så började familj och vänner trilla in genom dörren. Full rulle hela eftermiddagen och kvällen och jag var verkligen i mitt esse. Tänk liksom att vara omgiven av de människor man gillar mest i världen. Mat, vin, prat, skratt och presenter. Kan ju inte bli bättre.

Saker man gör när man pratar i telefon

Min bästa kusinvän ringde idag. Vi pratade i 37 minuter. Under dessa minuter (37), som liksom oberäknat passerar under fniss, viktiga tillkännagivanden och utbyte av diverse uppdateringar på saker som hänt, gör jag saker. Som telefonpratare kan man nämligen uträtta mycket, allra speciellt när man är i sitt hem (som jag var). Som telefonpratare är man mer eller mindre effektiv när man utför telefonpratarsaker. Saker man gör när man pratar i telefon.

Det handlar om triviala och enkla saker. Saker som inte kräver så stor tankekraft, eller som ger så stor genomslagskraft. Man torkar av diskbänken. Vattnar blommorna. Fyller på svartpeppar och flingsalt i de små träskålarna i köket (de höll på att ta slut). Man tänder lampor i lägenheten (eftersom det blivit mörkt). Torkar av diskbänken igen. Går runt i lägenheten och ser till att saker ligger pedantiskt på sin plats. Rätter till och lägger till rätta. Justerar högen av deklarationspapper på skrivbordet. I linje med skrivbordskanten, såja.

Som telefonpratare är man multitaskarnas mästare. Man ordnar och trixar och får massor gjort, även om man kanske inte gjort någonting man egentligen behövt göra (som att torka av diskbänken och köksbordet fyra och en halv gång). Och tillslut har man ordnat med något i den grad att man vill lägga mer energi på det. Kanske är det vad som tvingar samtalet att ta slut. Kanske är det något annat.

Dagar när man sover för länge

Dagar när man sover för länge blir sällan bra. Klockan var 10.56 när jag vaknade igår. Då låg han klarvaken och ipad-surfade. Alldeles för sen frukost och känslan av att dagen redan passerat innan den börjat hängde över mig i rätt många timmar. Tog mig inte för att göra någon nytta alls, vilket naturligtvis resulterade i rastlöshet och ångest. Men så sent på eftermiddagen, när det pissgråa vädret helt plötsligt övergått i oväntat solsken, tog jag på mig snabba kläder och gick ut. I öronen spelade Martina Haags vinter-i-p1-prat och det var alldeles precis vad jag behövde. En timmes promenad i gassande sol, vid vattnet, med peppande och roligt snack om 12-minuters-löprundor som resulterat i marathonlopp med Jönsonligans themesong i öronen. Alltså åh. När jag kom hem igen var jag liksom laddad med D-vitamin och glada känslor. Så vi lagade laxpasta på gröna dinkelspiralmakaroner från Kung Markatta (finaste jag sett) och tände ljus. När jag skulle flytta en ljusstake från köksbordet rann stearin nerför ljuset och träffade ett öppet sår jag har på min tumme. Alltså. Stearin kan ju göra lite ont när det kommer droppande, superhett och oönskat, men det är ingenting mot att få det rätt in i ett svidande sår. Fy. Fan. Vad. Ont. Så jag började gråta såklart och la mig på köksgolvet och rullade omkring. Jag gned bort stearinet och han hämtade aloe vera och tröstade. Och så låg vi på köksgolvet en lång stund. Jag snorade, han tröstade. Men som alltid går smärtan över och efter en stund låg vi bara på köksgolvet, utan varken snor eller behov av tröst. Det var tyst och skönt att bara ligga där och småprata. Och så tog söndagen slut och det blev ny vecka.

Plockepinn

Spenderade vår fredagkväll som vilken annan fredagkväll som helst, nämligen på IKEA. På grund av lågt blodsocker och mindre bra planering tvingades vi till förtära en ytterst oglamourös middag i varuhuset. Som vegeterian är man inte supermegaglad över detta, eftersom IKEA erbjuder ungefär exakt ett alternativ. Denna gång: vegetarisk chili med vitlöksbröd (som var slut). Såg ut som det sorgligaste som hänt när det slevades upp på min tallrik men det var ändå helt okej investerade 49 kr, för det var godare än det såg ut (tur). Karl åt obligatoriska köttbullar och så var det med den saken. Lekte runt på IKEA utan att behöva trängas så mycket. Hittade och köpte våra efterlängtade utemöbler och ägnade kvällen åt att snickra ihop dessa i vardagsrummet med Bob Dylan i stereon och lösgodis i en loppisfyndad träskål inom räckhåll. När klockan var sent ställde vi ut möblerna på balkongen och längtade efter att få inviga dem.

När det blev lördag och vi hällt i oss smoothie och kokt ägg tog vi med oss tekopparna och placerade våra små rumpor i de nya möblerna på balkongen. Åh så nöjda vi är. Fint och trevligt och skönt. Fixade med lite allt möjligt hemma (till exempel omplantering av min lilla ek, från en vas till en bonsaikruka!) innan vi tog på oss bra kläder och ägnade förmiddagen åt bergsbestigning och pannkakspicknick på en filt högst uppe på berget där det gick att se hur långt som helst. Magarna fylldes med (fortfarande ljumna) pannkakor med grädde och sylt och så drack vi te ur kåsor och la oss ner på filten och tittade upp i himlen. Flygplan passerade kors och tvärs ovanför och bildade vita tunna plockepinn på  himlen. Och det blåste rätt ordentligt men det gjorde ingenting för solen sken som bara attan och vi hade ju varandra och utsikten och oftast är det allt som behövs.

 

Wish list

Födelsedag coming up. Om jultomten som fixar födelsedagspresenter tycker jag varit tillräckligt snällt så önskar jag mig följande:

  • Gjutjärnspanna
    Eller gryta. Bara det är gjutjärn.
  • Mandolin
    Alltså köksredskapet, inte instrumentet.

  • Eltandborste
    Inga preferenser alls. En som man inte får hål i tänderna om man använder.
  • Mon Amie Tekopp och assiett från Rörstrand

  • Jordglob
    Med lampa inuti.
  • Citronträd
    Eller annan citrusväxt.

Så, där födelsedagsjultomten har du mina giriga önskningar. Håll till godo.

Hej jag heter Annicka. Jag gillar rymden, rödvin och känslan när man drar handen genom blåbärsris.