orädd

När mina bröder går hem efter en vegansk tacomiddag på balkongen följer jag med Felix och Johanna ner. Felix vill nämligen testa min skateboard innan de går till tåget. Han testar och är rätt bra. Vi kramas och de går. Jag, som inte åkt något sedan i fredags när jag ramlade och fick en ordentlig stöt mot huvudet (liksom betong mötte haka och huvud) som ledde till hjärnskakning, otäck förvirring, minneslucka och en tur till akuten, ställer mig på brädan och åker en bit. Glider fram längs pålitlig och jämn asfalt. Jag, som trodde jag skulle vara rädd, är orädd. Jag känner mig trygg och säker och åker några vändor fram och tillbaka nere vid portarna. Vill åka mer. Går ändå upp till lägenheten, sätter igång Veronica Maggio på hög volym, öppnar upp balkongdörren så mycket det går och plockar lite bland disken. Tänker att det inte är så viktigt att den blir gjord på sekunden, särskilt nu när diskmaskinen fungerar igen. Så jag sätter mig på en kudde på balkongen och himlen går från blå till rosa och på fåglarna som flyger högt smeker fortfarande solstrålar. Resten av världen har solstrålarna lämnat. Bara högt upp når de. Och det är enkelt att andas och bara ett par dagar till semester och jag har det bra och är tydligen orädd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*