En kan minsann inte lämna kantareller

En kväll promenerade vi genom skogen och förbi eller över några åkrar och intill en hästhage och upp på en utsiktsplats från vilken man såg hur långt som helst. Vi hade glömt att äta middag och jag var trött och hade ont i magen och myggen var fan i mig överallt så vid ett tillfälle, när min film i kameran var slut men Sammy hade mer kvar och hästarna i hästhagen var extra fotogeniska och det skulle han minsann dra nytta av, satte jag mig på huk på vägen och kände mig tom på energi. Men sedan tror jag att jag fick en kram eller något och en kort stund senare hittade vi jättejättemånga gula kantareller. Det gjorde mig helt matt för en kan minsann inte lämna kantareller så vi var tvungna att plocka alla, prick alla, fast det var jättemånga och jag var trött och hungrig och mest vill hem.



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*