Poggio Mirteto

När vi kom fram till den lilla byn i bergen stod solen lågt. Dess sista sken snirklade sig mellan husen och kastade långa skuggor i gränderna. På bänkar satt män och talade. Balkonger pryddes av blomsterarrangemang och varje öppet fönster var inramat av vackra fönsterluckor i trä. Folk satt i plastmöbler på uteserveringar och drack vin eller åt glass. Den lilla byn levde.

Vi kom fram till det lilla torget där vår lägenhet låg. Isak lämnade mig och Lisa på gatan och gick in i porten mest för att kontrollera att vi kommit rätt. När han på ett par minuter inte givit minsta tecken ifrån sig ropade han på oss varpå vi tittade uppåt. Ur ett öppet fönster på tredje, och översta, våningen stack han ut sitt huvud och överkropp och sken av tillfredsställelse. Ni kommer inte tro det! Något i den stilen ropade han och vi skyndade upp för trapporna med bagaget. 

Lägenheten var magisk. Tre meter i tak, vackra marockanska klinkergolv, udda möbler och mängder av vacker keramik på mörka trähyllor i köket. Stora fönster i vilka man kunde krypa upp (vilket jag gjorde senare) och en brant trappa i sten upp till andra våningen. Där, precis som på första våningen, fanns såväl sovrum som badrum. Och där fanns framför allt en dörr ut till takterrassen. Från terassen såg man såväl hela byn som den stora dalen som bredde ut sig nedanför. Dalen, prydd av grönska, oliv- och vinodlingar, kantades av berg i olika skiftningar. Grått mot ljusare grått mot mörkt vitt. Och så himlen och solen som stod lågt. 

När vi sedan avnjutit middag – aldente pasta serverad helt okomplicerad och ej dekorerad i en skål med en gaffel – köpte vi vin och gick upp på takterassen. Solen hade gått ner och fullmånen steg över trädtopparna. Mars och Jupiter lös starka på himlen och på torget nedanför oss hade en scen satts upp. Ett mariachi-band spelade musik. Vi slog oss ner, euforiska och nypa-oss-i-armen-tagna av stämningen, drack vin och lyssnade på musiken. Sedan somnade vi ovaggade medan musiken fortfarande spelade. 

En reaktion på ”Poggio Mirteto”

  1. Vilken underbar läsning! Jag är så glad över att du fått tid – och lust – att blogga igen. Hoppas att få se mer av den fantastiska lägenheten!
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*