Vintergatan

Vintergatans tjocka band av bomull slingrade sig över den aldrig så någonsin stjärnklara natten. Jag stod barfota i rimfrosten och lämnade nakna avtryck under mig. Upptinade fotavtryck i gräset som var hårt av frost. Vid en närmare titt verkade marken var täckt av lika många stjärnor som himlen. Marken glittrade nämligen av iskristaller. Men de tolv eller femton minusgraderna påverkade mig inte särskilt. Min kroppstemperatur var långt över det vanliga och om min kropp ångade varm tjock rök. Bastun hade tinat upp mig ordentligt.

När vi i bastun diskuterade universum ställdes inte helt oväntat frågan ”men vad fanns före Big Bang?”. Trevande svarade någon (jag) ”vakuum” men var lika missnöjd med svaret som jag var nöjd över att ha fått se Vintergatan. Det är väl därför en kan bli religiös konstaterade vi och tänkte inte så mycket mer på universum. I alla fall inte just då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*