Om ädelgranen, magontet och ett krossat patriarkat

Det blir december och jag julpyntar. Pernilla kommer hem från Berlin. När jag bakar lussebullar en dag fastnar mina fingrar i elvispen. Jag skriker och skriker och rycker tillslut ur sladden. Bultande röda fingrar men väldigt goda bullar. Vi ser alla Star Wars-filmer och jag blir förkyld igen. Sågar ner en av granarna på balkongen och klär den i vardagsrummet. Det är en fantastisk ädelgran. Och jag jobbar för mycket och får ont i magen av stress och en dag kan jag inte göra annat än att vända påväg till tåget för att jag har så ont i magen. Vaknar mitt i natten och kan inte sova. Bara mörk ångest sveper omkring i den tysta lägenheten. Jag lyssnar på podcasts i ett par timmar tills jag tillslut somnar om. Och så kommer snön och så försvinner den och ersätts av glittrande frost som ersatts av grå himmel och fuktig asfalt. Jag köper en GoPro och börjar gråta av besvikelse när jag inser att den varken har sökare eller display. Vilken kamera saknar båda? Är förtvivlad och ilands-deppig men kommer över det när jag inser att appen man kopplar till kameran och kan använda som extern display faktiskt fungerar rätt bra. Pernilla och jag har ihopflyttningsfest. På festen improviserar vi ihop ett quiz som handlar uteslutande om oss och vi älskar att stå i centrum och den som vinner quizet får slå sönder den fenomenala pinatan vi införskaffat och döpt till Mr P (förkortning av Patriarkatet). Charlotte är den som slår sönder patriarkatet. Krossar det ordentligt och ut regnar godis och alla blir överlyckliga av godiset och liknelsen. Och jag tittar på jukalendern som är fantastisk och helt plötsligt är det bara en vecka till julafton. Jag skriver packlista och längtar efter ledighet. Sväljer bort ångest och försöker fokusera på att andas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*