Moskrig, norrsken, lyskväll och fullmåne

Jag flydde norrut ett par timmar. Som jag ofta gör. Han följde pliktroget med. När vi passerade Knivsta kommun-skylten tänkte vi: varför inte? Och så svängde vi av och letade oss fram till Mojjen, en korvmoj av klassisk karaktär. Liksom en fyrkantig låda fylld med varmkorv, mos (viktigt), plastbestick och läsk. Och en man som heter Staffan. Denna eldsjäl och entreprenör, som bara vill sälja sin korv och sitt mos i lugn och ro men som istället blivit vuxenmobbad av Knivsta kommun på ett riktigt vidrigt sätt. Titta på avsnittet Moskriget i Uppdrag Granskning så får ni se. Vi hejade (både på ”hej!”-sättet och på sättet som indikerar att vi håller på hans lag), köpte Mojjen-middag och styrde vidare norrut. Norr om Gävle, när mörkret smugit sig på och helt plötsligt var riktigt omfattande, såg vi norrsken och blev lyriska. Klargröna, vertikala spjälar ringlade över himlen i en jämn och böljande orm.

Vi har gjort precis det vi behövt göra. Plockat diverse ätbara saker som svamp, hallon, blåbär och svarta vinbär. Och jag har yogat, sprungit och läst bok. Och så har vi gjort en eld vid den lilla tysta sjön. Där grillade vi sojakorv och allt vi hade inom räckhåll luktar fortfarande rök (förutom mitt hår, för det har jag tvättat ikväll). Och så bakade vi bröd, la patiens, läste tidningar, gjorde rawbollar och löste Melodikrysset. Och var på kräftskiva i det lilla huset vid havet där Nicklas och Helena och Elvira placerat sig. Det var lyskväll och vi tände lyktor som vi vadade ut med i vattnet. Min högra gummistövel läckte men det gjorde ingenting. Månen var full och vi tittade ut i rymden med teleskopet.
















Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*