På pendeltåget

Inkilad mellan två pensionärer. En stadig plats mellan en höger- och en vänsteraxel, båda i tweedrockar som luktade ingrott på det där hemtrevliga sättet som gamla luktar. Trots de gamlas krumhet var de ett och ett halvt huvud längre än jag, båda två. Jag kände mig i vanlig ordning liten men i situationen tacksam över den stadiga platsen. Någon gul metallstång att hålla i fanns inte att tillgå. Pendeltåget var helt enkelt proppfullt. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*