På riktigt

En får bra magmuskler av att umgås med fina vänner. Det skrattas nämligen. Mycket.

Och när de fina vännerna går hem tar en ett glas på måfå. Ett av de glas som blev kvar, ett av de glas som fortfarande har lite rödvin kvar. För en känner att en behöver varva ner i den plötsliga tystnaden och när ens eget glas är tomt går vilket annat glas som helst bra. Bara det är något av deras.

En behöver varva ner i ruset av vänskap, skratt och ekologiskt rödvin på box. Sippa några till munnar av det röda. Känna det fylla kroppen. Känna det leta sig ut i venerna. Pulsera ut de fnissande känslorna till kroppens allra avlägsnaste delar. Sedan låta lungorna fyllas av syre från den öppna balkongdörren. Den öppna balkongdörren trots att snön ligger tjock där ute. Det snöade så väldigt under eftermiddagen. Föll en decimeter på bara två timmar. Men lägenheten är varm av skratt och vin och kylan gör mig inget. Det gör mig gott, egentligen. Kyler ner mitt upphettade sinne. Tar mer nig på jorden. Neutraliserar det fantastiska i euforin. Får mig att förstå att det är på riktigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*