Det stavas J U L

Vi tar bilen söderut trots stormen. Ta tåget säger mamma. Det kostar fyra tusen, aldrig i livet, säger jag. Så vi tar bilen söderut. Trots stormen. Snöstormen. Värsta bilfärden jag varit med om. Istället för fem timmar tog det åtta men det var inte att det tog lång tid som var det värsta. Det värsta var att jag faktiskt var rädd. Dålig sikt och dåligt underlag i kombination med andra bilförares märkliga omkörningar och det faktum att jag själv inte körde (och därav inte hade kontroll) gjorde mig helt labil. Stackars honom som fick stå ut med mitt märkliga bilbeteende den färden. Efter Jönköping stod vi dessutom stilla en hel timme. Vi fick till och med arrangera ett dussin bilar att backa på motorvägen för att släppa fram en brandbil. Vilken grej. Men fram kom vi. Och då var klockan tre och vi kunde äntligen andas ut. Satt uppe och pratade en stund och somnade ovaggade.

Med tre timmar sömn i bagaget vaknade jag av mitt alarm. Det var ju ändå lucia och tradition är viktigare än sömn. Luciamorgon. Så himla fint. Somnade efter timmen om och sov några timmar till. Sedan ägnade vi lördag och söndag åt familjehäng, fika och allmänt mys. Vackra Skåne och Halland levererar.

På hemvägen körde jag. Han sov gott och jag lyssnade på dokumentärer. Det gick himla mycket snabbare hem tack och lov. Och så tog helgen slut och tidigt imorse åkte han till London igen för jobb. Jag är hemma ensam och ställer om livet till tentaplugg. Ägnar dagen åt lite halvt ostrukturerat plugg och har ångest över hur svårt och mycket det är. Och samtidigt börjar jag redan njuta av att det snart är över. Efter torsdag börjar livet efter tentan. Då ska det pysslas och fixas och mysas. J U L stavas det. Åh, vad jag längtar. Tre dagar. Heja!

En reaktion på ”Det stavas J U L”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*