Alternativet vinner ändå

På något sätt tillåter jag mig själv att stå ut med de skrikande 16-åriga hårdrockarna på nattbussen hem denna måndagsnatt. Jag tänker att deras nasala och falska sång är bättre än alla våldtäktsmän i världen. Att deras imitation av the mamas and the papas är helt okej om en jämför med vad som kunde vara alternativet. Och så blir jag arg på mig själv för att jag tillåter mig själv att tänka så. För det är precis då alternativet vinner. Jag blir arg att jag tillåter detta. Tillåta de att vinna. Tillåta mig själv att bli rädd och underlägsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*