Kajakäventyr

I tisdags la jag och Pernilla (med hjälp av min snälla papi) upp två kajaker på biltaket, proppade bakluckan full med förnödenheter (tält, sovsäckar, varma kläder, badkläder, trangiakök, sittunderlag, vattentäta påsar, tändstickor, sockor, flytvästar, vin, choklad, you name it) och åkte ner till Åkers Styckebruk. Där la vi i kajakerna och jag grät en stund för att jag glömt min Gore Tex-jacka hemma hos mamma och pappa. Allt annat var numera helt perfekt instuvat i kajakerna. Allt utom jackan. Några regnjackor eller regnponchos fanns inte på ICA i Åkers Styckebruk, så vi köpte sopsäckar och hoppades att det inte skulle regna (så att jag skulle slippa använda dem som regnskydd). Mamma och pappa curlade järnet och kom faktiskt med min regnjacka till första kvällens lägerplats. Vi hade förklarat var vi tältat och gick sedan genom skogen till en ganska närliggande bilväg, där de mötte oss. Så snällt. Och så värt, eftersom det skulle till att regna och blåsa och bli kallt. Kort sagt: jackan användes flitigt.

Vi spenderade några dagar i kajaken. Stängde av telefonerna och hade ingen klocka. Åt när vi var hungriga och sov när vi var trötta. Paddlade när vi var sugna och gled fram i vattnet eller guppade bredvid varandra när vi behövde en paus.

I regel såg våra dagar ut såhär: vaknade efter svinkall natt i tältet, kokade te på trangiaköket
och hällde upp fil, min hemlagade och medhavda müsli i kåsor och hackade frukt att ha ovanpå. Avnjöt frukost och återfick normal kroppstemperatur. Hängde ett tag på lägerplatsen, packade ihop i lugn och ro och begav oss iväg i kajakerna. Stannade någonstans för lunch och kanske bokläsning och paddlade vidare. När det skulle slås läger för natten började vi med att sätta upp tältet. Sedan hällde vi upp vin och oliver eller nötter att njuta av medan vi lagade till maten. Och så satt vi halva eller hela kvällen och pratade och fnissade och njöt av naturen och lugnet och varandras sällskap. Kvällste drack vi såklart, och när vi blev trötta kröp vi in i tältet, klädde på oss alla kläder vi hade och läste böcker tills vi somnade.

Jag hade med mig en liten fisig digitalkamera från 2005 eftersom jag inte orkade släpa med en stor, otymplig och ömtålig systemkamera. Bildernas kvalitet är därefter, men ändå:



En gång behövde vi åka igenom ett rör under en väg. Cirka tio meter och lågt i ”tak”. Tur att man bara är cirkus en och en halv meter lång. 















Jag hade gjort energy bars som vi hade nära till hands. Såhär glad blev jag när Pernilla plockade fram.


Så himla goda. Proppade med dadlar, rostad mandel, kakao och fiberhavregryn. Och så qinouapuffar. 





När pappa plockat upp oss på fredagkvällen svängde vi förbi en mack och köpte glass. Vi hade inte avnjutit någon under paddelturen, men pratat om det i flera dagar. Bra avslut. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*