Att vara lite full när det egentligen inte är menat att man ska vara det

Onsdag innebar jobbmöte, packning och skrivande av viktig checklista till honom. Han skulle ändå packa in allt vi skulle ha med till Norrland och som den nazistpedant jag är ville jag ju inte att han skulle glömma något jag inte hade glömt.

Mötte Gurkan och Leo vid Fridhemsplan. Satte oss på Theodoras och drack vin eller öl och grasshoppers. Vid beställning av den chokladmintsliskiga giftgröna drinken blev alla i baren involverade. Stammisarna skrockade åt min beställning och sa både det ena och det andra om drinken. ”Det är ju en riktig klassiker” menade en man med stadig hand om sitt ölglas. Jag, på tå vid bardisken, log och en kvinnlig stammis, intill han som precis uttalat sig, tillade: ”Från trettiotalet.” Drinken fanns inte på menyn så jag visade upp Wikipedias recept på min mobil. Bartendern tog god tid på sig att blanda. Mätte noggrant och var fokuserad till tusen. Som vanligt smakade det som himmelriket på jorden. Vi bestämde att vi ska ha bål med grasshopper nästa gång vi ses.

Vi pratade igenom sånt man behöver prata igenom. Livet, jobb, tv-serier, programmering och det fantastiska batteri att ladda mobilen med som Gurra bar med sig. Och så åt vi käk, kramade om en skäggig Fredrik när han anlände och lagom tills jag skulle ge mig av beställde vi in minttu. Drack den fantastiska mintpastill-drycken och kissade minst två gånger för att förhindra alltför hög kissnödighet i bilen. Jag skulle ju ändå spendera fyra timmar i bil. Och visst, runt 21 anlände mina föräldrar och Karl till St Eriksgatan 53. Vi kramades hejdå och jag upplevde mitt livs kortaste bilfärd upp hit. Ett par timmar skitsnack, ljudbok och sömn. Fantastiskt att vara lite full när det egentligen inte är menat att man ska vara det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*