Träningsvärk, en orange arbetsoverall, Hornbach och tillsynes smutsiga händer

Igår begav jag mig ut till Rönninge för att gå på ett pass Afro med mamma. Alltså åh, vad länge sen. Så himla skönt. Men träningsvärken kommer bli ett faktum, det inser jag ju, eftersom det var länge sedan jag använde afrodansmusklerna. Tjoho för träningsvärk!

Lyckliga, möra och svettiga åkte jag och mamma hem för att dricka te och äta surdegsmackor. Bestämde mig lite spontant för att sova över och somnade ovaggad i sängen i det som numera är ett gästrum och inte mitt eller någon av mina bröders sovrum. Tokig grej, egentligen.

När mamma gled till jobbet imorse drog jag på mig den orangea arbetsoverallen i liten-tjej-storlek. Plockade fram slipmaskinen och ägnade morgonen åt att ta kål på könsstereotyper. Hade nämligen bestämt mig för att dagens projekt skulle bli det där bordet. Där där gamla furubordet som min morfar snickrade för en himla massa år sedan och som min familj hade som matbord när jag var liten men som de senaste åren stått i mammas och pappas garage.

Nu skulle bordet bli nytt. Så jag stod på uppfarten i den orangea overallen och slipade bort gammal lack från alla bordets delar och åkte sedan till min least favorite affär i världen – Hornbach. Mitt ointresse för Hornbach handlar ju naturligtvis om att jag tycker de har tråkiga saker där. Skruvar och plankor och kablar. Inte min grej bara. Säkert många andras grej. Till exempel min pappa. Han skulle säkert tveklöst sätta Hornbach som en av sina absolute favorite affärer. Tänk vad olika man är.

Men dagens besök på least-favorite-affären var trevligt och jag fick jättebra service. Inte så konstigt kanske, eftersom klockan var nio på morgonen och det var långt fler personal i antal än det var kunder i butiken. Köpte bets i färgen ”Mörk Ek” efter mycket dividerade, och körde hemåt.

Kom hem. Målade. Fick panik över att betsen på händerna inte gick att tvätta bort. Hade såklart glömt att man i tröslöjden hade en flaska lacknafta bredvid handfatet i målarrummet. Dessvärre fanns inte lacknafta i mina föräldrars garage. Någon miljömärkt hälsoversion fanns, men all brun färg på mina händer gick inte bort. Spenderar därför mest säkert helgen med tillsynes smutsiga händer. Nåja, helt klart värt det.


Titta så fint! Den stora bilden är ju naturligtvis före slipning och betsning. Bilden nere till vänster är dagens verk. Och så en av mina betsade händer. Heh.

3 reaktioner på ”Träningsvärk, en orange arbetsoverall, Hornbach och tillsynes smutsiga händer”

  1. Det blev ju superläckert!! Säkert mycket tack vare att du köpte betsen på en av mina absolute favourite affärer, Hornbach!!
    Du är ju superduktig!
    Kram PP

  2. Pingback: Annicka Linnea

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*