Power walk, plugg, ett viktigt nej, fint besök och ett hemtrevligt hem

Det blev ny vecka. Jag tog en skön power walk med Eva i en orangeröd skog. Pratade ikapp varandra på sånt som var aktuellt och tyckte det var trevligt att vi numera nästan är grannar.

Ägnat mesta tiden av veckan i skolan. Föreläsningar på föreläsningar, varpå vi påbörjat ännu ett grupparbete (de tar aldrig slut) och ägnat oss åt en studie där datainsamlingen skett åkandes pendeltåg. Mysigt, faktiskt. Och när jag inte är i skolan läser jag. Artiklar och litteratur och när jag läste igår somnade jag mitt i, som man gör när man är utmattad och trött och inte orkar läsa mer men gör det ändå för att man vet att man måste.

Sa i början av denna vecka också nej till ett viktigt erbjudande. Är innerligt stolt och nöjd över detta, även om det var svårt och kanske hade kunnat gå att lösa. Vad det var jag sa nej till är egentligen oväsentligt, eftersom det viktiga är att jag lyssnade på mig själv, kände efter långt ner i magtrakten och tog reda på vad jag ville, orkade, kände och hade tid för. Jag sa nej eftersom jag visste att jag skulle må bäst då. Och ett nej nu kan ju vara ett ja lite senare.

Och så har Amanda varit i Stockholm. Har myst med henne och hennes systrar och flängt i stan och gått i affärer och sånt. Och så i tisdags bjöd jag över systrarna på middag hos mig. Vi lagade trerätters och drack rödvin och pratade högt och vilt om feminism och annat viktigt. Kramade om de favvisarna innan de tog hissen ner från sjätte våningen och glömde kaffe på min köksbänk.

Och så har diverse möbler i lägenheten som vi ännu inte kunnat flytta på flyttats på, och det är nu fritt och fint och redo att göras ännu mer optimalt. Imorgon kommer dessutom han hem och jag längtar efter att få planera och tänka och ordna här hemma ännu mer. Jag trivs så bra i vårt nya hem, det ska alla inblandade och icke inblandade veta. Det är fint och stort och hemtrevligt. Lite kallt är det, men det är, som jag tidigare nämnt, bara en god anledning att få dricka mycket te och gå runt med filt jämt och ständigt, och det klagar jag ju inte över.

Så alltså. Det är fredag imorgon och på kvällskvisten trillar han innanför dörren. Jag längtar så att jag går sönder, som vanligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*