brahelg.

Jag stod på Arlanda och väntade när han landade. I själva verket hade jag stått där i 40 minuter när planet från München ankom, en kvart försenat. Han förväntade sig inte att jag skulle stå där och vänta, utan vände klacken skarpt åt vänster när han kom ut genom ankomstdörrarna i frostat glas på terminal 5. Han hade siktet på Arlanda Express. Jag sprang ikapp och det tog honom ett par sekunder att registrera.

Vi ägnade helgen åt det vi planerat. Till exempel inköp av diverse materiella ting till lägenheten, ett par vändor till Netonnet, Hornbach och min föräldrars garage. Lagade kanatarellsoppa och bakade bröd. Och på eftermiddagen tog han med mig in till stan. Han hade köpt biljetter till Rain Man med Robert Gustavsson och Jonas Karlsson på Rival. Så vi trängdes med vindrickande 60-plusare och jag var överraskad och lycklig och kär. Och pjäsen var riktigt bra. Högklassigt skådespeleri, häftiga karaktärsförändringar och en pjäs som växte mycket hos mig i andra akten.

Efter teatern begav vi oss till Stockholms, enligt mig, bästa restaurang, nämligen den högst upp i Kaknästornet. Megagod mat och stans bästa utsikt såklart. Vi åt uer och hummerrisotto (så himla godhetsdöd på det). Tittade ner på ett mörkt men upplyst Stockholm. En hel del tittade vi på varandra också. Och så tänkte vi att vi har funnits i varandras liv i prick ett år.

Idag, när jag lämnat av honom på Arlanda och kört över hela Stockholm och spenderat de sista 20 minuterna av bilfärden med min favoritkusin i telefonen, klev jag ur bilen hemma hos mamma och pappa. Båda mina bröder och Helena var där. Och vi spexade, spelade musik och dansade runt. Drack vin och åt så förbaskat god mat. Kände mig lillaystrig och sprallig och njöt av att ha en himla fin familj. Och så fick jag skjuts hem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*