Sommar och höst

Enligt min kalender är sommaren slut. Det är september och även om det är ca 20 graders sensommarvärme utomhus så känns det fel att gå barbent. (How would I know btw? Jag ligger ju inne med feber.) Och sommaren blev motsatsen till det jag tänkt mig.

Vad jag planerat i sommar:

  • Inte jobba annat än med ALF
  • Åka på utflykter och vardagsäventyr med honom
  • Genomföra två sommarkurser á 7,5 hp
  • Bara vara i Sverige (delvis eftersom förra sommaren var två månader i USA)

Vad som hände:

  • Jag jobbade heltid i två månader och hann inte jobba med ALF
  • Han fick uppdrag i München och från början av juli var han inte längre hemma hos mig – inga vardagsutflykter och äventyr här inte
  • Jag hann bara genomföra en av sommarkurserna
  • Spenderade tre veckor i Tyskland (ett land jag verkligen inte längtat efter att åka till eller någonsin känt så mycket för) med honom

Så, det blev alltså inte som planerat. Men när blir det någonsin det? Och bara för att det inte blev som jag tänkt, betyder det inte att det blev dåligt. Det var en fin sommar, men den försvann väldigt fort. Men jag är ändå inte så bitter, för hösten är mysig och välkomnad och kräver mindre prestation och ställer överlag lägre krav. På hösten är det okej att gömma sig i stora stickade tröjor eller stanna inne om man vill. Inget solsken i världen kan skapa den där ångesten som kommer under sommaren och skriker ”GÅ UT I SOLEN, DET ÄR JU SOL, DU MÅSTE UT!!!” (gets me every time). Men hösten är underbar utomhus. Jag längtar efter höstpromenader med raggsockor och bitande kyla i kinderna, lågt stående sol och orangebruna löv på marken.

Fast just nu längtar jag efter ett huvud som inte värker, en kropp som orkar bära mig och en feber som försvinner. Frisk nu, tack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*