Mitt fönster

Det är kväll i mitten av september och fönstret i lägenheten står vidöppet. Himlen har samma färg som himlen i vinjetten till Skymningssagor och ett dovt brus från världen utanför når mig i tryggheten inomhus. Då och då mullrar tunnelbanan hitåt, bromsar gnisslande och kastar, mot himlen, klara blixtar från elledningarna vid stationen. Det sprakar. I flera av fönstren på huset på andra sidan gården lyser det varmt. I vissa andra fönster är det mörkt, kallt och tyst. Vissa fönster är öppna, som mitt.

Mitt fönster står vidöppet och jag känner att det inte längre är ljummen sommarluft som drar in genom det. Bitande, friska och nyfikna höstfingrar skrapar på min fönsterkarm, knackar försiktigt och vill komma in. Letar sig snirklande in i lägenheten och gör mig pigg, men kall. Det är kväll i mitten av september och fönstret i lägenheten står vidöppet för kanske sista gången i år. Men jag andas fortfarande sommarkänslor och minnen av en varm sommarhelg. Kanske också det den sista i år.

Så jag stänger till. Låter fönstret stå på glänt. På glänt, så att jag fortfarande kan höra tunnelbanan komma mullrande och gnisslande. På glänt, så att jag kan ta några sista andetag av sommar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*