Ett nytt hem och en nybakad baguette

Det blev fredag och jag köpte 15 flyttlådor. Packade hela förmiddagen och åkte till skolan på föreläsning och fortsatte sedan packa på kvällen. Somnade en timme eller så mitt i allt för jag var så trött. Och så fortsatte jag packa och plötsligt kom han hem från Tyskland och skrämde livet ur mig där jag stod i flyttlådekaoset. Jag blev så rädd att jag började gråta helt hysteriskt, som man gör när man blir riktigt rädd (eller i alla fall som man gjorde när man blev riktigt rädd som barn). Men så lugnade jag ner mig och var lycklig över att han var hemkommen. Och vi la oss sent och gick upp tidigt. Flyttade hela dagen. Låda efter låda. Lass efter lass. Tillslut fanns det bara skräp och damm kvar. Vad sorgset det ser ut, tänkte vi.

Utmattade somnade vi i den nedmonterade, flyttade och ihopsatta sängen i vårt nya hem. Och när vi vaknade tidigt nästa dag var det dimma ute. Vi lagade kardemummapannkakor och körde ut till Kista för att städa lägenheten. Som alltid när man flyttstädar konstaterade vi att ”här har det minsann aldrig varit såhär rent” och ”såhär ska vi städa oftare!”. Och så åkte vi till IKEA och trängdes med lönehelgsshoppande Stockholmare. Fick med oss det vi ville ha och åkte hem (!) och monterade. Helt plötsligt var klockan eftermiddag och han skulle flyga tillbaka till Tyskland och jag fick panik och ville inte att han skulle åka. Ville umgås och ville att han skulle vara med och göra iordning i lägenheten. Bestämma tillsammans. Försökte förklara hur jag tänkte sätta upp tavlorna och få hans samtycke, så att det skulle kännas som om vi satt upp dem tillsammans. Jag hade fria händer, sa han, men sa ändå exakt hur han tyckte (och jag hamrade hela kvällen och en ram föll i marken så glaset gick sönder och jag blev ledsen men tänkte att det var en ganska ful bild ändå så den kunde lika gärna uteslutas).

När vi sa hejdå kysstes vi och sa att nu har vi ett nytt hem, och vi ses om två veckor, och jag älskar dig, och allt det där. Och så klev han på pendeltåget och jag gick och handlade i en helt (för mig) ny mataffär och konstaterade att jag tyckte om den mer än ICA i Kista galleria.

Mitt i allt kom jag på att min LCHF-period löpt ut och jag kanske skulle börja med annan, vanlig kost igen, men kände mig osäker och inte alls så sugen på det, så jag fortsätter lite till tänkte jag. Men idag kom Felix hit på middag. Vi skulle laga soppa och han hade nybakad baguette från Petrus så jag tänkte att eftersom jag var sugen på det och det skulle passa utomordentligt fint till vår tomat- och chilisoppa så åt jag. Gott som tusan var det men haha vad uppsvullen jag är nu. Hade ju tänkt trappa ner min LCHF. Stackars min lilla kropp har inte ätit kolhydrater på en månad och så chockar jag den med massa vitt bröd! Usch!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*