Svalkande och lugnande gör den sig älskad, trots att den är så ful

När han gick till jobbet imorse vaknade jag och kunde inte somna om. Trevligt, tänkte jag och bestämde mig för att inte göra det heller. Ägnade förmiddagen åt programmering. Lyssnade på ljudbok och njöt av  lugnet i lägenheten. Slängde ihop en sallad till lunch av det som fanns i kylen. Tog en löprunda längs kanalen. Sprang genom de vackra alléerna invid vattnet. Sprang över och under broar. Förbi Deutches Musem. La på minnet hur nära hemma det låg. Dit måste vi ju gå. Och nu är jag hemkommen och nyduschad och nöjd. Och mina ben är mjuka och lena och mitt hår är uppsatt i den klassiska handduksturbanen. Och jag sitter uppkurad på sängen med den stora fula, men ack så älskade, golvfläkten riktad rakt emot mig. Svalkande och lugnande gör den sig älskad, trots att den är så ful.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*