En spontan roadtrip till Italien

Vi hyrde en bil och körde söderut. Lämnade München och begav oss mot Italien. Genom Österrike och Brennerpasset. Alperna bredde ut sig på båda sidor om oss och vi fascinerades av dess storlek. Av hur solljuset letade sig nerför bergssidorna och smekte de vackra alpstugornas husfasader. Hur kyrkorna tycktes vara fler än vanliga hus. Och hur broarna och tunnlarna genom bergen vittnade om majestätiska byggkonstruktioner.

Vi kom ner till Bordolino vid Gardasjöns södra del sent på natten. Eftersom resan var lite spontan hade vi inte bokat något hotell. Medvetna om att det skulle bli svårt att hitta sovplats begav vi oss på jakt efter rum. Frågade säkert i 10-15 olika hotell men det var fullt, överallt. När klockan närmade sig midnatt bestämde vi oss för att sova i bilen. Det kändes vemodigt och jag var så trött att jag var tvungen att gråta litegrann, för att få kramar och tröst. Körde ut från Bardolino och hittade en ypperligt passande parkeringsplats i utkanten av Garda. Vi parkerade, jag kissade i naturen och så lutade vi sätena i vår hyrbil så långt bak vi kunde.

Sov oförtjänt bra i bilen. Vaknade till runt 5-snåret och tittade på varandra. Småpratade lite medan solen gick upp och somnade så om igen. När vi sedan, halv sju, vaknade på riktigt kändes valet att sova i bilen oerhört självklart och praktiskt. Vi behövde inte klä på oss för att komma iväg och vi satt ju redan i bilen. För att inte nämna den lilla detaljen att kalaset inte kostat oss något.

Så vi körde in till Garda och parkerade. Promenerade uppspelta runt i det milda morgonljuset och upptäckte. Hittade världens godaste frukostbuffé som vi njöt av utomhus, med utsikt över sjön. Och så promenerade vi. Ett par timmar. Med Gardasjön alldeles intill oss. Utsträckt och ljusblå och stilla. Ännu låg många och sov och vi uppskattade det faktum att vi nästan var ensamma. Bara änder, med nyfikna och underbart söta ungar, och fiskmåsar gjorde oss sällskap. Och helt plötsligt såg vi en död mus  som flöt på rygg i vattnet. Den såg uppblåst och konstig ut och trots att den var död skrattade vi gott åt den.

Efter att par timmar kände vi oss mätta och hoppade in i bilen. Ställde in GPS’n på ”Venice” och följde den engelskspråkiga GPS-kvinnans pedagogiska (!) instruktioner. Bokade ett hotell via telefonen och hade tur nog att få tag i det sista rummet på ett oerhört prisvärt hotell inne i Venedig. Så vi körde över bron som binder den vattenburna staden från fastlandet och hittade en (megadyr) overnight-parkering. Värt, tänkte vi.

Checkade in tidigt och njöt av att kunna duscha och byta kläder. En natt i en bil tillåter ju knappast att man utför sina vanliga rutiner hygienmässigt. Och så begav vi oss ut i Venedig.

Promenerade. Åt pizza. Åkte gondol. Fotograferade. Promenerade. Njöt i solen. Åt glass. Gick vilse. Satt vid kanalerna och kysstes. Trängdes med andra turister. Upptäckte. Upplevde. Uppskattade. Och när kvällen kom och vi ätit abborre till (sen) middag och blivit mätta och belåtna och bestämt oss för att ta oss till hotellet gick vi vilse. Gatorna i inre Venedig är som en labyrint. Så vi gick och gick och följde ibland skyltar. Skyltar som tillsynes försvann och sedan dök upp igen och förvirrade mer än förklarade. Träffade en Universitetsarbetande spanjorska som spenderade två månader om året i Venedig. Hon gick med oss en bra bit och förklarade hur vi skulle gå. Kom utan större svårighet fram till hotellet tack vare henne.

Hemresan tog längre tid än väntat. Tung trafik löpte ut genom nästan hela Italien. Först i Österrike verkade det släppa ordentligt och istället för fem timmar tog resan tillbaka norrut åtta. Men det gjorde ingenting. Vi hade gått upp tidigt och promenerat runt lite extra i Venedig (bara för att) innan vi faktiskt lämnade staden relativt tidigt. Så det gick ingen nöd på oss.

Borta bra, men hemma bäst, som vanligt. Och just nu är hemma en lägenhet med snedtak i München. Och där anlände vi runt middagstid på söndagen och kände oss nöjda över helgens äventyr. Nöjda och lyckliga och glada över att hemma är bäst, även om borta är himla bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*