Det röda propellerplanet

Det röda propellerplanet cirkulerade allt lägre ovanför viken. Motorljudet bröt den annars tysta sommarkvällen och dopplereffekten gjorde sig påmind när planet ökade avståndet från oss genom att ta sig allt längre bort i den nedåtgående cirkeln. Propellerns surrande drogs ut och kortades ner, jämnt fördelat över de vida cirklarna . Ett brusande dån ljöd när de två klarröda pontonerna studsade mot vattnet och tillslut lät sig förenas med det. De två flytdonen skar vattnet i bitar och vitt vågskum svallade upp kring den nyskurna vattenmassan.

Vi var på helspänn. Klockan var midnatt och det var fortfarande relativt ljust, även om solen hade gått ner. Planet, som förvandlats till båt, gled genom den stilla viken mot fiskeläget, där det gled upp på stranden och stannade. Motorljudet upphörde men vi var för långt bort för att se vad som hände och en knapp halvtimme senare gled planet ut genom viken och lyfte.

Nästa kväll hände det igen. Denna gång var vi ute på en kvällspromenad när det röda propellerplanet uppenbarade sig på kvällshimlen. Vi var alldeles i höjd med fiskeläget, och skyndade oss närmre stranden. Nyfiket följde vi hur det klarröda planet sänkte sig över trädtopparna och kom allt närmre vattnet. Pontonerna skar genom vattnet och planet gled genom viken och, likt natten innan, gled hon upp på strandkanten, som dovt fick planet att stanna till. Propellerns spinnande saktade ner och avtog och för ett par sekunder rådde fullkomlig tystnad. Sedan hoppade två män ut ur planet. Den ena hade med sig en tamp, som han band kring något på land. Den andre mannen, han som måste ha styrt planet, pratade i mobiltelefon. Klockan var runt nio, och vi lämnade snart platsen. De båda männen hoppade strax därefter in i det röda propellerplanet och gav sig av, för att återvända ett par tre timmar senare. Vi fick aldrig veta vad de sysslade med, surströmmingsmuggling kanske, eller knark. Det är ju ofta knark.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*