Ända in i lilla själen

Jag klev av bussen klockan 22. Då hade solen precis gått ner bakom de norrländska trädtopparna och jag hade bländats av de sista varma strålarna genom bussfönstret. Mamma och pappa plockade upp mig och när vi klev ur bilen vid det lilla huset vid havet kunde jag andas. Och det är ungefär vad jag gjort under helgen. Andats och lyssnat och luktat och känt. Ända in i lilla själen och hjärtat.

Paddlat kajak och plockat blåbär till morgonfilen. Och grillat regnbågslax och foliepaket med goda grönsaker. Suttit med en gin-och-fläder-drink i handen och tittat ut över vattnet. Och spelat spel och läst och legat i solen och filosoferat. Druckit gott vin. Och promenerat och ätit glass på en brygga. Och cyklat på gamla cyklar och stannat mitt på landsvägen för att det fanns smultron i diket och ett sånt tillfälle kan man minsann inte cykla förbi. Och tagit en lång och välbehövd powernap för att jag kunde. Varit på loppis och inte köpt något alls. Bara klämt och tittat och inspirerats. Druckit kaffe i solen. Sprungit ut på en åker och fotograferat. Suttit på rumpan i blåbärsriset med solen i ansiktet och plockat de flesta bären i en plastbunke och några i munnen. Varit lycklig över att jag har säkert två liter med mig hem. Ätit pappalagad kronärtskocka i utemöbler av vit plast. Med solen i ansiktet och kärlek i hjärtat. Gjort det som fallit mig och oss in. Laddat batterierna, samlat energi. Sånt som man borde göra hela tiden men gör på tok för sällan.

Och nu, på bussen hem, har jag mer kraft. Detta trots att vi stod vid E4an i över en timme och väntade på den försenade bussen. Som tillslut kom såklart. Mitt bussällskap var en gammal dam från Sollefteå. Som hade mobiltelefon och fint grått hår i en hästsvans. Och som redan igårkväll hade ställt in cykeln och gräsklipparen i förrådet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*