Flytt. Inte som alla andra gånger.

Allt viktigt i mitt liv är nu noggrant insorterat i hans högra garderob. I hans skafferi står mitt kaffe, mina frön, teer och mina torkade aprikoser. På hans köksbänk står min kaffebryggare och i hans frys ligger kantarellerna jag plockade i höstas.

Trots bil med trasig startmotor och tolv minusgrader lyckades vi genomföra flytten. Två gånger fick vi hjälp att starta bilen (en gång våldsamt nedkastade för en backe, en gång bogserade och ”så i med tvåan och släpp upp kopplingen bara!”). Sedan lät vi motorn vara igång tills vi var klara, något som ledde till att vi var ytterst effektiva med själva bärandet av lådor- bilen var ju igång och väntade.

När vi kört sista lasset och stängt av motorn kunde vi andas ut. Testade såklart att starta igen och blev rätt nöjda över att tystnaden inte bröts av motorljud. Vilket antiklimax om bilen plötsligt fungerat igen.

Fyllde magarna med flyttpizza och åkte en sväng till Ikea (med buss) innan vi kom hem till honom och började göra iordning.

Vilken dag. Gråtit och svurit och nästan dött av köld och kört bil som en galning (konstant bländad av solen!). Och blivit peppad av en av dem som hjälpte oss med bilen (han märkte min irritation och menade att det i alla fall ”blir jäkligt kul att flytta, sätta upp tavlor och tapetsera om. Fan vad kul!”). Och så har jag suttit på pendeltåget med mandarinskal i handen och fått erbjudande från en dam med lila vantar att hon minsann kunde slänga mitt skräp, för hon skulle av nästa, men det gick inte för sig tyckte jag, för jag hade ju ett sådant bra grepp om det där mandarinskalet. Så vi diskuterade avsaknaden av papperskorgar på pendeltågen och involverade en man som klev av samtidigt som damen och som fortsatte diskussionen med henne och kanske blev de vänner. Och så har jag skrattat massor och ätit moccaruta till middag. Och inte fan hade jag fixat det utan honom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*