Han.

Han pratar skånska så då och då får jag gissa vad han säger och ibland låtsas jag att jag förstår trots att jag inte gör det för  jag har redan sagt ”va”? två gånger och en tredje skulle bli pinsamt. Och han trycker sin panna mot min och säger att han tycker om mig så mycket och jag somnar i hans famn (i hans snälla säng) och vaknar av att han är för långt ifrån mig så jag får krypa nära, nära och han vaknar och drar mig till sig. Och han kan jonglera och när han gör det fokuserar han blicken en bit uppåt och ser koncentrerad ut och är världens finaste. Han frågar mig hur jag mår kanske tre gånger i rad och jag blir galen fast han verkligen bara vill försäkra sig om att jag mår bra. Och han har kanel och frön på sin yoghurt på morgonen precis som jag fast han säkert inte ens tycker det är gott men försöker tycka det för att jag gör det. Och förklarar svåra saker för mig på ett tålmodigt sätt för att han verkligen vill att jag ska förstå och ibland förstår jag ingenting och han märker det och kysser mig och så glömmer vi vad det var han försökte förklara.

Och så är han min.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*