Om en teaterpjäs, ett hem, en gammal vän, vad som är min grej och om fotografier.

Idag var Moa och jag på teater. Såg en dramatisering av boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Otroligt bra tolkning av Ann Heberleins bok och oerhört bra skådespeleri. Verkligen bra alltså. Massor med känslor i kroppen när vi gick därifrån i regnet. Rekommenderar varmt (dock bör man nog läsa boken, först).

Och så kanske det löser sig med ett hem för mig. Två små dörrar öppnades på glänt idag och jag håller alla tummar jag har. Alla två.

Igår träffade jag Markus. Kramade om honom för första gången på nästan ett halvår (vi som brukade ses dagligen) och tyckte han hade fått långt hår. Vi åt sushi (men drack inget vin, kanske är vi lite för gamla för att dricka vin på måndagar) och pratade om kärlek och minnen och gamla jobbet. Och sen gick vi i regnet på Hornsgatan och trillade in på ett fik och drack te. Jag gick sedan hem och jobbade tills jag dog framåt halv ett. Då hade jag inte löst problemet jag gav mig fan på att lösa. Och det har jag fortfarande inte. På samma sätt som jag tycker om att lösa problem tycker jag inte om att inte lösa problem. Det är inte min sak att lämna saker ogjort, ofärdigt. Jag gör klart. Jag gör rätt. Det blir svårt när jag inte kan bara. Måste ta till hjälp. Och det är inte heller riktigt min grej. Måste nog försöka lista ut vad som är min grej egentligen.

Jag vill fotografera. Något enormt mycket. Kanske var det på Fotomässan i helgen jag fick inspiration. Kanske var det när jag letade efter några porträtt på min gamla hårddisk. Tusentals bilder av mitt liv bläddrades förbi framför mig. Här kommer några bilder jag hittade.









Mitt liv i bilder. Jag. Mig och mitt. Bilder som jag vill fortsätta skapa. Måste ta fram kameran.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*