Om hur stort allt är, och om hur liten jag är.

Vi lämnade Laguna beach på fredagen. Uträttade en hel del efterlängtad (men inte så behövlig) shopping innan vi kramade hejdå till Breah och satte oss på tåget till Los Angeles. Kom fram till hotellet och installerade oss innan vi gick och handlade ost och vin. Kvällen bjöd sedan på klackskor och bara ben, ”Big ass margaritas”, taxifärd hem för att stänga av (en redan avstängd) plattång, en vakt som såg ut som snömannen, dansare i taket och sånt.

Vaknade på lördagen och bestämde oss för att ignorera baksmällan och ta vara på dagen. Så vi hoppade på en buss till Santa Monica där vi spenderade dagen med att shoppa och titta på människor nere på stranden.

Idag var jag lycklig. Fick nämligen besöka observatoriet i Griffith Park. Gick runt (som vanligt på dessa typer av platser) som en glad unge och fascinerades av allt. Moa valde att avstå från The Planentarium show man kunde betala 7 dollar för att se så jag slog mig ner ensam i en av de djupt bakåtlutade stolarna i den kupolformade salongen. Runtomkring mig fylldes lokalen upp av nyfikna turister (som med största sannolikhet tagit sig till platsen för att se den storslagna utsikten över LA eller den – alldeles i närheten belägna – Hollywoodskylten). Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen en stund. Och sen började det. I 35 minuter satt jag som en fågelholk, ordentligt fascinerad, imponerad och lycklig över de som spelades upp och berättades. Det mesta, om universums uppkomst och expansion och människans syn på universum genom historien, var för mig  knappast nyheter men jag blir ändå lika fascinerad varje gång jag bekantas med siffror och perspektiv om hur stort allt är. Om hur liten jag själv är. Om hur otroligt obetyligt allting egentligen är. Och som vanligt avslutade jag hela tankegången med något i stil med det som Erlend Loe skriver i boken Naiv. Super.: 

”I did not ask to be born. Neither did anyone else. The size and complexity of the universe makes me feel so small and free of responsibility. It makes me feel that only meaningful thing to do is to try and have a good time. ”






En reaktion på ”Om hur stort allt är, och om hur liten jag är.”

  1. Älskade unge. Du upplever fantastiska saker och har förmågan att förstå det. STORT! Mycket kärlek till dig från mig.
    Längtar…men kommer att överleva. Ha så gott!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*