Trött på att behöva förklara mig.

Jag äter för tillfället kost enligt LCHF (low carb, high fat). Detta innebär att jag helt utesluter mat som innehåller kolhydrater/stärkelse/socker. För att ge min kropp energi och för att ändå kunna bli mätt äter jag istället en större mängd riktigt fett. Inte konstigare än så.

I somras åt jag enligt denna metod för att jag ville gå ner i vikt (och det gjorde jag, 7 kg på 6 veckor). Nu gör jag det igen. Denna gång handlar det inte (enbart) om önskad viktnedgång utan istället mer om att jag vill bli av med sockerberoende och känna mig friskare. Stöter dock ständigt på motståndare och skepticism. Jag blir ifrågasatt varje gång jag talar om vad jag håller på med, och jag är trött på att behöva förklara mig. Jag vill må bra, end of story.

LCHF får mig att må bra. Sockersuget som annars alltid stör mig försvinner efter bara ett bar dagar med denna kost och håller sig sedan borta (att man vet att det vore förbannat gott med en bit choklad är en annan sak än att vara sugen på det). Att inte äta kolhydrater förhindrar matkoma/uppsvullen mage/må-illa-för-man-ätit-ett-gäng-mackor. Fettet jag kompletterar min kolhydratfattiga kost med gör mig mätt på ett skönt sätt. Jag känner mig aldrig uppsvullen eller för mätt efter jag ätit. Fettet jag tillför min kropp ökar min fettförbränning och håller mitt blodsocker på en jämn nivå. Jag håller mig mätt. Länge.

När jag började köra LCHF denna gång hade jag tänkt göra det i ca en månad, bara för att bli av med sockersug och ett par kilo. Och nu har veckorna passerat och jag har nått mina mål. På onsdag har jag tänkt återgå till normal kost igen. Men nu börjar jag fundera. Jag längtar inte efter sådär jättemycket saker. Frukt visserligen, och rödbetor. Typ. Men inte så mycket annat. Mjölk i kaffet kanske. Det jag saknar är väl snarare möjligheten att kunna ta en drink på krogen, eller en cappuchino på caféet. Jag saknar nog att inte behöva vara helt styrd. Men mest av allt är jag trött på att behöva förklara mig, att bli ifrågasatt. Att när man äter ute behöva upprepa flera gånger att jag ”inte vill ha potatis utan hellre sallad” eller ”hamburgare utan bröd och pommes frites, tack”. Att på en tjejmiddag behöva ha luskat i förväg vad vi ska äta för att veta om jag måste äta hemma innan jag kommer.

Jag har tidigare sagt att LCHF inte är en kost jag skulle vilja hålla på med på lång sikt. Jag har blivit påverkat av samhället och kritiken som riktats mot denna kost angående ökad risk för t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar. Dessutom äter jag inte exempelvis fullkornsprodukter – livsmedel som minskar risken för både hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, övervikt och eventuellt också cancer. Men nu står jag alltså i valet och kvalet. Ska jag fortsätta med LCHF? För jag mår ju bra av det. Jag trivs med att vara mätt och belåten och inte ständigt tänka på vad jag är sugen på. Jag är nöjd med att inte vara uppsvullen eller lida av ”matkoma”. Men det begränsar mig, tyvärr, och det är nog det som skulle få mig att inte vilja fortsätta. Jag vet ju att jag exempelvis mår sämre av en alltför kolhydratrik kost, samtidigt som jag vet att frukt och nötter och liknande (som jag inte äter nu) ger mig mängder av energi och vitaminer. Jag är trött på att förklara mig, vara krånglig och meckig och ständigt behöva veta vad allt jag äter innehåller (”hur många procent socker innehåller egentligen sockerärtor??…nej det kunde jag inte äta”).

Det underbaraste skulle ju vara att jag körde en LCHF-lightversion. Att jag åt LCHF till vardags och i den mån det var möjligt men att jag struntade i den helt om jag blev bortbjuden etc. Tyvärr fungerar det ju inte riktigt så. Allt eller inget, anser jag. Att tillföra stärkelse/socker i för stor mängd till en kropp som lever enligt LCHF kan dessutom innebära sockerchock (and believe me, you don’t want that). Då blir det ju lite HCHF (high carb, high fat) och det är ju typ som självmord. Så. Jag kör vidare ett par dagar som planerat. Kanske några extradagar. Och sen ska jag trappa ned. Byta ut fettet mot grönsaker och frukt. Jag saknar inga av de snabba kolhydraterna, eller ens de som ska vara ”bättre”- typ fullkornsprodukter. Men bönor och linser och sånt däremot, ser jag fram emot. Hoppas att jag håller mig mätt på detta, utan att bli alltför sugen mellan måltider.

Nu vet ni det. Ha en fortsatt fin dag.

2 reaktioner på ”Trött på att behöva förklara mig.”

  1. Hejsan min Fina bästis! Känner igen mig så mycket i det du skriver. Kör ju inte LCHF men har valt att tagit bort saker som pasta, bröd, chips, godis, glass, etc. och det har jag gjort för jag märker sådan sjuk skillnad på hur magen mår :) Många tycker att jag är löjlig och borde unna mig, men det blir inte att unna sig när jag straffar magen :D Man kör det som är bäst för en själv liksom! :D Saknar dig <3

  2. Bästis!
    Visst är det så, att man ska göra det man själv mår bra av! Allas kroppar fungerar ju olika och mår bra av olika saker, så det viktigaste är ju att man respekterar att alla tänker och gör på olika sätt! Folk kan ju nästan bli provocerade för att man undviker pasta exempelvis. Blä på dem! Haha. Saknar dig också! <3@Ullis

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*