För tid är ju egentligen bara livet.

Tid.

För ett år sedan, idag, såg jag denna soluppgång:

Det var utanför Mexico City. Vi åkte från världens största stad tidigt, innan solen gått upp, för att delta i en parad i byn Melchoro Campo utanför Mexico City. Solen gick upp. Det var tyst. Och kallt. Förbannat kallt. Men när solen stog rakt ovanför oss hade vi tinat upp. Och paraden var uppskattad (och lång) och vi sjöng och delade glädje och människorna där hade allt fast ändå ingenting.

För ett år sedan.

Tid.

Jag älskar det. För tid är ju egentligen bara livet. Ett streck på vilket vi lägger saker (morgonpromenader, stilla regn, kaffe i solen, telefonsamtal, cykelturer, goda böcker, konsumtion, resor, kramar, stress, en jävligt snygg kille på tunnelbanan, inköpslistor där det står ”värmeljus+ägg+mjölk”, nyklippt frisyr, frukost, sex, julklappar). Livet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*