Bus eller godis.

Ljudet av tassande, fnissande steg mötte mig när jag gick in genom porten. Två små huvuden, en med häxhatt hann jag uppfatta, kikade över kanten på trappräcket men drog sig snabbt undan när jag riktade blicken mot dem. Tassande steg, mera fniss. Jag gick upp en och en halv trappa och ställde ner min ICA-kasse för att rota reda på  nycklarna. Fniss. Och två små huvuden stack fram och försvann lika fort igen. Jag log, hittade nycklarna och hann inte mer än att kliva in genom dörren, ställa ner handväska och kasse och ta av mig ena skon innan ringklockan skränade med sin gälla, korts signal i lägenheten. Med en sko (och således ca 7 centimeter längre på vänstersidan av kroppen) öppnade jag åt de två Halloweenutklädda barnen.

”Bus eller godis!”

Hade inget godis. Men min mamma lämnade söta små kakor i portionsförpackningar (en i varje) när hon var här en gång. Hon tänkte, med all rätt, att de var söta och fina och att jag skulle tycka om dem. Så flickorna fick två små kakor var. Och sen festade de vidare med sitt bus, efter att ha gjort min dag litegrann.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*