Pinnbröd. Fast utan eld.

Det blev lite antiklimax när Moa och jag kom ut i skogen igår. Livet var fint, trädens kronor glittrade i rödgula nyanser i solskenet, det var varmt i lufften och vi kom fram till en sjö. Eldstaden som fanns där var perfekt så vi krängde av oss ryggsäck och kavlade upp ärmarna på fleecetröjorna.

Tanken på att vi kanske inte skulle lyckas få igång en eld hade inte slagit någon av oss. Så när tidningspappret aldrig ville brinna och vedträna gång efter gång verkade vara för kalla och böta och tändsticksasken blev mer tom än full blev vi lite uppgivna. Med tre tändstickor kvar tog vi en paus. Öppnade termosen med hett vatten och drack te ur varsinn kåsa. Solen sken. Men vår besvikenhet gick att ta på. Där satt vi med en blå plastpåse med deg till pinnbröd. En påse med deg men ingen eld. Och påsen liksom skrattade oss i ansiktet.

Så vi gjorde några försök till. Skyddade den lilla pagod-uppbyggda eldstaden med våra kroppar så att eventuell blåst (den existerade inte) skulle hålla sig borta. Förgäves försökte vi tända eld på använda tändstickor för att spara brinntiden. Men det slocknade. Hela tiden. Och tillslut var tändsticksasken tom. Vi drack en till kåsa med te och gick hem. Stekte brödet i stekpannan (det blev fortfarande väldigt gott) och myste vid Moa och Jonas köksbord.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*