Lördag (i valfri storlek, liten eller stor)

Det är lillördag och Charlotte tyckte det skulle passat fint med storlördag. Vi åt libanesiskt och var lite sorgsna att Pernilla ska flytta till Spanien men vi struntade i att sörja och skålade istället för att vinglasen var stora (och dessutom har Pernilla flytt landet förut så det är väl ingen nyhet, egentligen). Och så åt vi och skrattade för högt (som vi brukar) och tyckte livet var fint. Och vi gick till Wollmars (där jag inte varit på år och dar) och drack billiga drinkar och hängde våra jackor på portabla små krokar som gav oss mer kärringstämpel än det faktum att vi var säkert 3 år äldre än de flesta på stället (förutom gubbarna vid de enarmade banditerna).

Och en gubbe undrade om vi hört talas om Dolly Parton och sen kom tunnelbanan alldeles för snabbt och hejdå-et blev sådär snabbt och oklart som det kan bli när man helst inte vill säga hejdå och har alldeles för kort tid på sig att göra det. Men Pernilla och jag ses på Nicklas och Helenas bröllop om några veckor. Och Charlotte ser jag sannolikt om bara ett par dagar.

Jag är hemma sedan en liten stund (alltså jag älskar att jag bor helt jättenära allt). Sitter och väntar på att järnet i min järntablett ska lösas upp lite försiktigt i min kropp så att jag kan gå och lägga mig. Det sa Doktor Oförskämt Söt till mig när han skrev ut receptet, att jag ”måste ta tabletterna åtminstone en halvtimme innan läggdags”. Tråkigt. Men han var väl säkert så söt av en anledning (att jag ska göra som han säger). Godnatt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*