Ingenting behöver vara svårt

Amanda och Line har åkt hem och jag har haft världens bästa helg. Vi avslutade den igår med lunch på kaknästornet. Fin utsikt och massor med skratt. Saker som dethär yttrades: ”It’s not that I hate your country but look at all the ones I have!” (Line räknade igenom sina svenska pengar och fick inte ihop det med alla enkronor). ”Och en spliff tack” sa Amanda när vi skulle betala (egentligen sa hon något om att vi ville splita men det förstod ingen) och de på restaurangen var nog glada när vi gick.

Jag och Line kramade och pussade hejdå på Amanda och begav oss hemåt. Lagade middag och satt sedan i vardagsrummet resten av kvällen med te och varandra. Pratade oss trötta och somnade ovaggade.

Nu har Line också åkt hem och här är tyst. Lägenheten är städad. Det går att andas. Jag är mätt och ute är det redan mörkt. Jag tänkte vara hurtig och träna men jag tror inte min kropp klarar av det. Den här helgen har bestått av för mycket vin och för lite sömn, inslag av möhippa, tidiga mornar och sena nätter. Min kropp behöver en lugn kväll och tidig sänggång. Plus att jag har massor att ordna. Skriva kontrakt och svara på mail och ringa folk och sånt. Leka lite viktig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*