En fin kväll med en fin kusin

Vi hade en fin kväll. Drack Martini Bianco och lagade mat och sedan satt vi vid mitt köksbord i timmar. Drack El Coto och pratade. Om allt. Livet och döden och kärleken och rymden och tid och sånt. Vi skrattade ibland och ibland inte. Skrev ner några ord på ett papper. Svart bläck på vitt anteckningsblockspapper. Sånt papper med linjer – tunna, grå, horisontella hjälplinjer (om man skulle ha svårt att skriva rakt). Vi skrev var vi tror vi är om ett år. Om ett år när vi kanske sitter här, eller någon annanstans. Flera saker skrev vi, men rakt igenom handlade det om att vi tror vi är lyckliga och har lite mer perspektiv. Inte nödvändigtvis så mycket planer men i alla fall en fin känsla inuti. Och så har vi varandra.

När vinet tog slut kröp vi ner i soffan med varsinn kopp te. Det hann inte gå tjugo minuter på filmen innan Pernilla somnade. Jag borstade tänderna och städade och plockade och Pernilla låg som en liten köttbulle i soffan och sov. Det gjorde ingenting.

I lägenheten ovanför spelades hög musik och det tog lång tid innan jag somnade. Någon verkade ha en tendens att ständigt byta låt och ibland, när en låt var bra, låg jag och önskade att de inte hade bytt. I otakt med musiken hördes ett ständigt bankande och jag låg länge och försökte lista ut vad det var. Det hade varit basen om den hade varit i takt med musiken men min teori är rätt och slätt att det var någon som satt och bankade på något, en soffkant eller ett matbord, i tron om vad som var musikens takt. Eller så kanske det var någon som hade sex. Helt frustrerande var ljudet i alla fall men när det avtog, en liten stund innan den höga musiken gjorde det, kunde jag somna.

Nu har jag vaknat och sitter invirad i en filt i köket. Det regnar som fan och hans moster och Pernilla sover som ett litet barn och jag undrar om jag också borde sovit längre. Kanske. Men jag vill inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*