Emma.

Igår träffade jag Emma, finaste Emma. När vi inte ses glömmer jag hur mycket jag tycker om henne och allt vad hon betyder för mig. Och så ses vi och kramas som galningar och pratar om livet och allt som händer och skrattar och så kommer jag ihåg det jag glömde. Och nu beger hon sig ut på mer äventyr. Jag blir inte besviken och arg för att alldeles för många mil ska skilja oss åt igen. Jag blir inspirerad och glad. Och London är ju ett alldeles utmärkt resmål sådär på hösten när jag känner att oj, Sverige är ändå ganska tokigt just nu. Då ska jag åka och hälsa på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*