Vackert.

Den lågt stående solen värmde i ryggen och vinden drog i mitt hår. Det var lätt att andas. Paddelbladet skar tyst och försiktigt genom vattnet men med styrka att ta mig framåt. Få mig att segla över det vatten som solen långsamt värmt upp under dagen. Tillfredsställelsen av att komma framåt, snabbt glidande över vattnet, fick mig att ta ännu starkare tag, oberörd av att vattnet stänkte upp över mina armar. Runt om oss fanns ingenting. Bara vatten och mörkgrön skog, rödtonad av solnedgången. Tunna konturer av en nästan transparent, kommande måne låg strax ovanför på trädtopparna på den bleknande blåa himlen.

Allt var tyst.

Och jag tänkte: lämnar jag någonsin det här är jag galen. Det är så vackert att det nästan gör ont.

2 reaktioner på ”Vackert.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*