Blandade känslor

Det var en trevlig valborg. Spontan, skoj och med god bål. Och bra människor. Men den blev inte för sen och det var skönt. Jag och Pernilla trillade in här vid tvåtiden och var utsövda klockan tio. Sen har vi myst i soffan med en lång frukost, gjort oss iordning och åkt till stan. Där åt vi sushi och såg Red Riding Hood på bio. Bra film. Och kul kille satt framför oss i biografen och gestikulerade och levde sig in i allting för han var lite förståndhandikappad. När de sköt pilbåge på duken gjorde han minsann det också, och det var fint.

Förövrigt är jag helt blandad av känslor just nu. Jag är glad och ledsen och irriterad och förvirrad och vilsen och lycklig och kär och nöjd och äventyrslysten och villrådig, om vart annat. Jag är överlycklig över att ljuset och våren är här. I skrivande stund skiner solen in i vardagsrummet och på skivspelaren spelas Bob Dylan och Queen på riktigt hög volym (för att pappa, som är den som lyssnar, är utomhus och vill höra musiken). Så hög volym att musiken liksom känns i kroppen.

Men det är något annat också. Något som jag minns att jag kände för ganska precis ett år sedan. Lagom till att våren kom. Något saknas. Men bara då och då. Jag vill se världen. Jag vill se hela världen. Men som Amanda sa så fint för två veckor sen, man ska inte tänka på livets stora frågor dagen efter man druckit säkert fjorton glas bål. Kroppen fixar det inte. Det blir liksom kortslutning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*