Learn to fly

Jag älskar att flyga. Det liksom känns som att man kommer så nära allt det abstrakta och fina. Himlen liksom. Man bara lämnar marken och tryggheten långt där nere. Litar på att de tiotusen meter som skiljer en från den riktiga världen inte ska försvinna alltför snabbt.

Man är borta. Och tiden står stilla eller går alldeles jättensnabbt. Kanske är det soluppgång hela dagen. Kanske försvinner en massa timmar. Som om de aldrig funnits. Tid fungerar på ett helt annat sätt när man flyger.

Och så kommer det luftgropar som gör att det kittlas i hela magen. På ett skönt sätt, för att det är spännande.

Dessutom innebär ju att man flyger ofta att man är ute på äventyr. Man sitter och är helt lycklig för att man är påväg till en plats som förmodligen är rätt långt borta. Eller så är man påväg hem- nöjd över de äventyr man varit med om. Och så kanske man tittar ner och den där staden man nyss tillbringat några dagar i känns liten och platt, och dess ljus är som hundratusentals eldflugor fastklistrade på marken. Man tittar på staden länge och tänker att ”fyfan vad vackert det är, det här ska jag aldrig glömma” och så gör man nog inte det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*