Vem fan vill ha räkost på en rostad macka?

Not just another day mötte mig imorse när jag öppnade mitt badrumsskåp. It is on tänkte jag och borstade tänderna och sminkade mig. Det tog mig två timmar att komma till jobbet (åkte bil med mamma och trafiken fick mig att aldrig vilja klaga på ett pendeltåg igen). När man åker någonstans en timme senare än vanligt är det mycket som är nytt. Till exempel att solen sken och himlen var blå och ändå snöade det. Stora vita flingor, puffiga, som la sig i håret och på mössan och på dunjackan och bara låg där. Och jag gick förbi ett hus där någon spelade trummor och gitarr och det lät ungefär som det låter när man inte riktigt kan än, men man spelar ändå (ofta och intensivt) för man vill så gärna kunna. Och dragspelsmannen som alltid står i trappan vid Tekniska högskolans tunnelbanestation stod inte där när jag kom imorse. Han står alltid där med sin fula pälsmössa och spelar på sitt dragspel. Ibland får jag får mig att det svänger men oftast tycker jag inte att han tillför så mycket mer än att vara en del i min dagliga rutin. Men han ser alltid lycklig ut och ler och jag ler alltid tillbaka

Annars idag har jag skrattat mer än vanligt, ett såntdär riktigt, riktigt skratt, länge och intensivt).  Och jag har suttit på tunnelbanan och tänkt på honom med de mörka ögonen och lett som ett fån. Och jag har pratat i telefon samtidigt som jag haft en hörlur med musik i ett öra vilket resulterade i att jag satt och skrek. Då satt en kille och flinade åt mig, jättemycket och jag var tvungen att flina tillbaka och så satt vi där och flinade. Dessutom har jag träffat paranteskillen och blivit glad av det och så har jag blivit uppringd av Media Markts VD’s assistent och senare även butikschefen i Barkarby. Och på tunnelbanan sa en kvinna i telefonen: ”Det finns räkost om du vill göra rostmacka” och jag garvade högt för vem fan vill ha räkost på en rostad macka?

Och min pappa fyller år och vi har ätit röding och tårta (fast inte samtidigt) och det var så gott så och nu ligger jag i soffan på övervången med ett duntäcke under mig och ett över mig, som en inpackad liten hundvalp och jag lyssnar på musik och tycker livet är rätt skönt för prick just nu är jag gömd från världen. Här är det varmt och här finns bara jag och fin musik och mina tankar och känslor och inget annat. Inga försenade pendeltåg och ingen kille med mörka ögon på andra sidan alldeles för mycket hav och vatten och här finns inga måsten eller disk att diska eller lägenhet att leta efter eller jobb att åka till eller något sånt. Här finns bara jag. Och jag trivs rätt bra med det.

Idag var alltså not just another day utan en fin dag i livet. Fast de flesta dagar i mitt liv är fina, faktiskt.

2 reaktioner på ”Vem fan vill ha räkost på en rostad macka?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*