Livet mellan två svarta paranteser

En lång dag och kväll. Jobbade, hade ett möte på ett kontor med underbar utsikt högt ovanför vår vackra vinterstad. Där drack jag för övrigt mitt livs godaste kopp kaffe. Pernilla kom förbi på eftermiddagen och sen tog vi bilen hon ställt vid universitetet ut till Åkersberga. Åt middag, drack vin, pratade, skrattade och spelade Wii med Pernilla och Roberto innan jag åkte hem till Markus på hejdå-fest. Vi firade att han lämnar landet om en dryg vecka. Stod i köket i den fyllda lägenheten och pratade med människor i några timmar. Tog mig sedan in på dansgolvet och fick dansa av mig riktigt ordentigt, blev fast nästan hela natten. Ägnade en sista timme med en kille jag aldrig träffat. Vi satt i köket och drack vatten och vi pratade. Han sa att om han skulle kunna måla så skulle han måla livet. Han skulle måla två svarta paranteser med grönt inuti. Grönt och andra sköna färger. Livet skulle bara vara där, mellan paranteserna. Inget skulle finnas före eller efter och han menade att det inte behöver finnas så mycket till förklaring. Nu är vi här, låt oss göra det bästa av situationen ungefär. Lev i nuet och gör det du mår bra av, det finns inga gränser. Det går om man vill.
Vi pratade också om kärlek och om hur det var att växa upp med en baksida som vette mot skogen. Vi pratade om alla kojor man byggde.

Nu är klockan halv sju denna lördagsmorgon i februari och om tre veckor sätter jag mig på ett flygplan och åker till dig. Till dig som jag pratade om och vart helt fnissig och fick något såntdär avlägset i blicken. ”Det märks ju på dig när du pratar om honom” sa paranteskillen och jag blev varm inuti och bad honom måla den tavlan trots att han inte kunde måla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*