Washington D.C.

Igår skakade jag hand och utbytte artighetsfras med Drottning Silvia. Detta efter att ha uppträtt inför henne, Prinsen av Saudiarabien (som jag också tog i hand) och lite annat smått och gott folk.

Idag uppträdde vi på en såndär skola man ser filmer och tv-serier om. En såndär skola där man måste gå igenom metalldetektor och visa upp legitimation för att ens komma in o byggnaden, som trots detta strikt patrulleras av polis och vakter. Aldrig tidigare har jag varit nervös inför en show. Det var innan idag. Vi satt i publiken och såg studenternas framträdanden innan det var vår tur att kliva upp på scen. Publiken skrattade, pratade, buade åt de som framträdde. Jag var så nervös att jag trodde jag skulle skita på mig. Hur skulle de agera på vår show?

När vi sprang upp på scenen förändrades allt. Energin i rummet vändes ut och in. De älskade det. Vi har aldrig haft en publik så galen och uppskattande (förutom ett fåtal buande när mexikanarna och amerikanarna presenterade sig) och vi har uppträtt för publiker som var 5 gånger större. Vi gjorde impact idag. Det var underbart.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*