Det närmar sig avfärd. Jobbigt bara att det ska vara så jävligt att säga hejdå.

Rosa resväska inte längre tom.
Rosa resväska cirka femton kilo tyngre.

Ja, jag har hunnit packa klart. Lite småskit som saknades så min mamma (som var söt och jobbade hemifrån idag för att kunna vara moraliskt stöd i min packning) hängde med mig till Skärholmen. Köpte ditt och datt så nu är det komplett. Lite kläder som är nytvättade och ännu ej torra som ska ner bara, men annars är mina femton kilo allt jag ska bära med mig i ett halvår. Jag är återigen imponerad av mig själv.

Har exempelvis köpt en ryggsäck idag. En fin. Utan PVC-plast. Men det innebar visst att den var tunn och mesig, så mamma tror att den kommer gå sönder snart. Nåja. Gör den det får jag väl köpa en ny. Jag kommer ju för fasen vara i America.

Idag har jag också ätit på Kolgrillis i Rönninge med hela (!) min familj. Lovely-mys.  Kramade hejdå till Nicklas och Helena. Och Moa också som varit här en stund sen jag kom hem. Jobbigt att krama hejdå tycker jag. Isabelle kom förbi idag också. Och Johanna träffade jag igår. I förrgår blev det hejdåkram med Tim. Och imorgon Ullis. Jag tycker inte om det. Hejdå är inte min grej. Jag blir bara sentimental. Som att hejdå skulle vara någons grej, egentligen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*