People always say, ”Tom, this has gone too far.”

Denna lördagskväll ägnade jag åt en lång cykeltur.


Jag cyklade där jag inte brukar cykla.


Snabba skor och snabb cykel.



Kom fram till en sjö där både himlen och vattnet var rosa.


Sen svängde jag in med cykeln i skogen och hamnade under kraftledningarna.





Det var fint och mäktigt. Jag tänker på Disneyfilmen ”Järnjätten” och jag kan inte hjälpa det.


Sen fick jag för mig att jag skulle vara med på bild men det gick inte så bra. Jag fick inte plats min tjockis.

Sedan cyklade jag vilse. Det var jag och myggen och skogen. Och solen hade gått ned så det började bli mörkt. Naturligtvis cyklade jag på, åt det håll som kändes logiskt (jag hade motorvägen i närheten och mitt lokalsinne fungerar tack bara bra) men efter ett tag började jag bli fundersam. Det var stenigt och mycket rötter så jag kunde minsann inte cykla hela tiden. Myggbiten och lite förbannad. Men sedan blev det verkligen mörk på riktigt. Förmodligen var det inte så lång tid som jag virrade runt i mörkret. Kanske en kvart eller tjugo minuter. Men jag hann cykla både hit och dit och vända en gång för att det kändes fel. Och sista biten växte träden så tätt att det blev så mörkt att jag inte såg stigen under mig. Tack och lov var den inte särskilt stenig just då så jag klarade mig helskinnad. När jag sedan kom ut i ljuset, och möttes av en liten äng, blev jag lagom lycklig i magtrakten. Andades ut och kände att jag inte skulle bli uppäten av vargarna denna lördagkväll.


Såhär såg ängen ut som jag möttes av när jag lämnade den mörka skogen bakom mig. Välkomnande!

Nu är jag hemkommen och nyduschad och trött. Imorgon fyller min mamma år så det blir lite släktmys. För övrigt måste jag packa inför Frankrike. Har skrivit en detaljerad packlista nu så det är egentligen bara plocka fram resväskan och börja. Wieho!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*