Världens längsta dag

Det här har varit världens längsta dag. Ungefär. Jag började med att, efter en kväll ute (med inslag av båt-bar-häng, folk som ramlade i vattnet, middagsburgare på donken kl 23, mycket vin och mycket dans), vandra hem på morgonkvisten. Åt frukost med mami och papi, tog en dusch och begav mig sedan hem till Denise. Vi drack te, åt Denise-lagad kladdkaka och pratade i deras myssoffa (det är en såndär djup soffa man kryper upp i och känner sig liten i).
När Fisen sedan begav sig på sin pojkväns spelning i Tyresö åkte jag till Skärholmen. Gick runt några timmar och trots att jag kände mig bortkommen, trött och lite bakfull så lyckades jag handla både det ena och det andra. En fin tröja, en massa ringar och några armband, ett par träningsbyxor och ett par ballerina med öppen tå.
Kom hem runt halv fem och då var det ännu mer fika (haha). Farmor och min farbror var dör så vi fikade i vardagsrummet och det var mysigt. Tänkte att jag skulle hinna ta en powernap här innan det var dags att dra igen men icke! Fix trix och iväg igen. Ångrade redan halvvägs till rönninge station att jag tagit de nya skorna. De gjorde inte bara ont, de fick mina fötter att vilja ta självmord. Hursomhelst mötte jag Lii i rönninge och åkte vidare till stuvsta där Ullis kom och hämtade oss. Hämtade upp Thessi och åkte till heron. Åt middag på Olearys (deras ceasarsallad kicks ass och den som säger något annat får spö) och gick sedan på bio. Såg ”Date Night”. Skoj och lättsam film. Inte så stor antränging av hjärnan. Sånt är skönt ibland. Eller ofta.
Sen åkte tjejerna hem och jag åkte till stan. Men först svängde vi förbi Ullis så att jag fick låna ett par ej-mord-benägna skor. Tack så mycket vännen, jag hade nog inte klarat mig annars! Hursomhelst åkte jag till stan, mötte några tjejer från jobbet plus lite annat folk. Madde fyllde 24 så det vsr lite fölsisfirande som var tanken. Drog till Solidaritet där jag drack ett glas vin och kände att det var tillräckligt. Dansade järnet en stund men stannade inte överdrivet länge.

Nu sitter jag på nattbussen efter världens längsta dag. Ungefär. Lyssnar på Mando Diao och är allmänt nöjd över min sittplats vid fönstret (bussen är proppfull!). Anländer precis Gullmarsplan och vänder jag mig bakåt ser jag att himlen redan börjat färgas ljust rosa. Åh. Vackert.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*