Nära döden i skogen. Som alltid.

Jag får alla nära-döden-upplevelser när jag är ute i skogen. Alltid är det något litet berg eller brant stup jag bestämt måste ta mig upp för och så är jag alltid förbannat nära att ramla. Likaså idag. Och denna gång med kameran i handen. Nästan så att jag hellre hade ramlat bakåt en åtta, tio meter bara för att rädda den. Hmm.

Hursomhelst är det helt underbart att snön är borta, för då har jag alltså kunnat traska lite i skogen. Gick förresten runt hela halva Rönninge. Gick upp på min gamla skolgård och satt och mös i solen en stund. Sög in gamla minnen och blev lite lycklig. Fast det går iofs inte att inte vara lycklig idag. Solen skiner som en idiot och det är varmt ute. Jag gillare. Skarpt.

Nu ska jag titta igenom om jag tog några bilder som blev trevliga. Om jag gjorde det dyker de upp här alldeles strax. Hej och hå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*