Det härmed att bli väckt i soffan. Och så ännu mer snö.

En sak jag saknar med att vara i ett förhållande är när man råkar somna på soffan (and believe me- I do this a lot). Istället för att bli väckt tar ett par starka armar tag i en och lyfter en till sängen. Där blir man omstoppad och så får man sova gott.

Annat är det när man sommar och blir väckt av sina föräldrar, som kommit hem efter ett par dagar i Norrland, sällskapssjuka och trötta på varandra. Så de kommer, klämkäcka och jävliga, skriker mig i örat och petar på mig. Och tro mig när jag säger att jag inte är en person som blir lycklig av att bli väckt, speciellt inte när jag natten innan sov tre timmar och alltså lider av sjuk sömnbrist. Jag hade ju kommit in i värsta djupa dödssömnen och så kommer de och skriker och drar. Fy fan säger jag bara.

Jag vaknade vid tretiden inatt. Teven avstängd och jag låg ensam med en töntig chipspåse på bordet som mitt enda tecken på sällskap. Värdelöst. Så jag gick ned och la mig och har nu precis vaknat. Men jag vete fan om jag hellre skulle sovit vidare för när jag kikade ut genom persienner ville jag inte tro mina ögon. Mer snö? Varför, snälla, varför?!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*