Sommar, ja tack

Jag sörjer att jag kanske blir utan min kamera i tre veckor. Av samma anledning lägger jag upp två bilder jag tagit med den. De är från i somras. Vid Kyrksjön i Jättendal i somras. Titta så fint. Jag behöver nog lite sommar.

Naiv. Super.

Ina undrade var det fotograferade textstycket i headern (här ovanför) kommer ifrån. Det ska jag tala om. Boken heter Naiv. Super. och är skriven av den norska författaren Erlend Loe. Det är en av mina favoritböcker och jag har läst den antalet gånger.

Boken handlar om en ung kille som går in i väggen och inte vill mer. Han köper en bultbräda att banka på och en boll att kasta med. Genom regression lyckas han få lite perspektiv, och hitta tillbaka till livet.

På ett ställe i denna bok skriver jaget i boken till en proffessor som heter Paul Davies. Paul Davies har skrivit en bok som heter About Time som jag själv äger och försöker mig på att läsa ibland. Den handlar om tiden, relativitetsteorin, svarta hål och att tid inte existerar. Den gör en väldigt snurrig, men den är ändå otroligt fascinerande. Hur som helst, jaget i Naiv. Super. skriver alltså till proffessorn som skrivit About Time. Det som skrivs, se nedan, träffar himla rätt på en känsla som jag känner lite då och då. Här är alltså det textstycke som finns med i min headerbild.

http://annickalinnea.files.wordpress.com/2010/02/naivsuper5.jpg?w=500

En liten besvikelse. Men Stockholm var i alla fall väldigt snyggt.

Avatar i 3D alltså. Inte alls en sån höjdare som jag hade trott. Filmen är underbart fin och man önskar ju faktiskt sig ifrån denhär världen när man ser den, men den var lika bra i gamla klassiska 2D. Jag jämför med Imax-filmerna på Kennedy Space center. Mycket coolare 3D-effekter. Kanske satt vi för långt ifrån duken igår?

Hursomhelst, underbar film, men jag tror jag hade för höga förväntningar på själva 3D-biten så blev lite besviken. I alla fall var det jätteroligt att träffa Fisen. Vi åt på Kungshallarna innan. Jag åt Moonwokker. Spaceigt. Och vi pratade om lite allt möjligt och jag tycker om den där Fis, det ska gudarna veta.

När jag var påväg mot tåget kändes det såhär,så jag skrev ned det på vägen hem:

Du missade en av Stockholms vackraste nätter. Och jag tänker sitta i mitt fönster och titta ut tills jag somnar och ramlar ned på golvet. För Stockholms gator var klädda i en tjock dimma. Som en isolerande massa smekte dimman husfasaderna, lyktstolparna, människorna. Skapade diffusa ringar av ljus kring gatlyktorna och trafikljusen. Jag sprang mot pendeltåget och tackade den syrerika luften för att den fick mig att orka springa snabbare. Snöslask stänkte upp på mina ben och mina stövlar gav ifrån sig dova ljud när fötterna slog mot marken. En bil saktade in och jag sprang snabbare. När bilen sedan passerade ekade en högljud tuta. Du missade en av Stockholms vackraste nätter. Och inatt ska jag aldrig somna.

Men nubär det äntligen av mot en reklamation av min kamera. Och sen ska jag fylla i Up with People-papper och ikväll ska jag träffa Thessi och Moa.

So tell my love I’m leaving, I gotta find something to believe in.

I somras var allt fint. Då blev det afrika i mitt smink och jag såg när solen gick upp från skinnarviksberget och i mitt badrum fanns en fin text som jag tittade på varje dag och tänkte: Ja, ja,precis så!

Jag känner inte så nu. Jag känner inte alls så som jag kände då. Nu är det mesta grått. Inte helt och fullt inuti. Men väldigt mycket utanpå, och delvis inuti. Jag orkar inte halka omkring längre. Jag orkar inte ha fula kläder och, trots det, ständigt frysa. Jag vill ha converse och shorts och skinnjacka och små snygga väskor och jag vill dansa hela nätterna och gå hem när det ljusnar och jag vill inte frysa.  Jag vill se solen gå upp och jag vill höra bra musik. Vill skratta och gå fina promenader när det är tyst i skogen och jag vill inte frysa.

SL – Connecting people

Hur många har inte stått på perrongen med en eller ett par ytliga bekanta, eller främlingar, och gemensamt hatat Stockholms lokaltrafik? Stått och hatat lite tillsammans (för det finns ju inget bättre) och blivit lite låtsaskompisar? Så det är vad de gör, SL – Connecting people.

Jag hatar inte SL. Bara ibland. Till exempel idag litegrann. När de i högtalarna säger att det är stopp i trafiken (så folk börjar lomma iväg till bussar eller taxi, ELLER HEM!) och så kommer tåget i alla fall. Det är lite lurigt tycker jag. Eller som igår när jag skulle dansa. Och mitt tåg var 40 min sent så jag tänkte att jag skiter i dansen men så kom ett tåg i alla fall, fast det inte stod på någon monitor alls. Tur att jag råkade kika ut just då så att jag kunde springa och hoppa på det.. Men som sagt. Jag hatar inte. För jag vet hur jävla mycket de försöker. Och jag vet att om SL skulle ha resurser att klara en sånhär ryssvinter så skulle det ju kosta skjortan att åka kommunalt. Och aajuste, de connectar ju people också, och sånt går ju inte att tycka något annat än om. Right?

Snart!

Det borttappade kvittot är inte hittat. Men jag ringde till netonnet, smörade lite i telefonen och vips så mailade han en kopia på kvittot till mig. Puss på dig non1@netonnet.se ! Höhö.

Så snart kan vi återförenas, snällaste, älskade kamera. Jag ska bara ha tid att åka och reklamera dig först. Sen ska du lagas och fixas, och sen, då kan jag leva igen. Yay!

Idag kom alla fylla-i-så-kan-du-få-åka-med-up-with-people-papper. 16 papper. Jag hann läsa några fylla-i-frågor. Typ ”Do you have any allergies? (do not include dislikes.)” Haha!

Våga vara egen, avgjord

Dagen började med försenade tåg (såklart) men eftersom jag var ute i himla god tid hann jag i relativt god tid innan halv nio som vi skulle mötas. Smög in på mässgolvet och tänkte gå och köpa lite ditt och datt som jag spanat in men ingen hade kommit så jag fick skjuta upp mina små inköp. Istället blev det presentationer inför oss i juryn hela förmiddagen. 40 utvalda skulle bli 5. Och det var tufft. Var hur många duktiga som helst men vi fick tillslut ut fem stycken riktigt vassa säljare. Dessa 5 fick hålla vidare 5-minuters säljmöten med två personer ur juryn som blev deras kunder. Allihopa var grymma men tillslut enades vi om en etta, tvåa och trea.


Här är duperduktiga Vera som vann första pris bästa säljare. På vänster sida, Mario som kom trea och på höger sida Johan som kom på andra plats.

För övrigt vann ett företag som heter Adinbox priset för Stockholms bästa uf-företag, och vi från gamla Justin Timberlake fick lämna över priset till dem. Grymma killar!

Mässan har varit grym, och det har varit jättroligt. Fick mig faktiskt en liten stund på mitt korta lunchpass att gå ut på mässan och handla lite. Jag köpte en mini-plattång (hur smidig som helst, perfekt nu när jag ska ut och resa så småningom!), ett schysst välgörenhetsarmband (mest för att killen som sålde var så grym på att sälja haha. Men det var snyggt också) och en tvättmedelsboll (en boll med någon typ av kulor inuti som ska ersätta tvättmedel). Jag hade tänkt köpa ett par ihoprullbara ballerinaskor också (perfekt att trycka ner i lilla handväskan en kväll med klackar!) men de var slut i min storlek så jag grät litegrann.

Efter hela kalaset åkte jag med Moa, Thessi och Lotten till stan och åt pizza och drack ekologisk öl. Var väldigt länge sen vi sågs allihopa så va skönt o snacka lite old memories and new plans. Får se till att ses snart igen :) Wieaho.

Nu har jag precis druckit upp mitt te och ska faktiskt gå och lägga mig. Jag är sjukt trött och ska upp och jobba imorgon. Godnatt och hejdå.