Jobba mindre

En dag i veckan är jag ledig. När det kommer på tal att jag inte jobbar heltid frågar folk vad jag gör på min lediga dag. Om jag har ”något annat projekt” (underförstått något inkomstbringande). Frågan gör mig frustrerad, även om jag förstår den. Det är inte normalt att jobba deltid som ung, frisk och arbetsför. Speciellt inte när en dessutom är en duktig flicka. Oh damn vad jag hatar det uttrycket. Men ni fattar. Jag är också rätt säker på, även om det första folk frågar är vad jag gör med min extra tid, att det första folk undrar är om jag gått in i väggen eftersom det tyvärr är en vanlig anledning till att folk (framförallt kvinnor) jobbar mindre. Men nej, det har jag inte, även om jag troligen varit nära den där väggen och nosat som så många andra.

På onsdagar är jag ledig. Läs den meningen igen: på onsdagar är jag ledig. Ledig. Jag jobbar inte och jag har inte för avsikt att göra det. Det är precis därför jag jag valt att jobba deltid. Jag vill ha tid över för annat. Inte för att jag misstrivs på mitt jobb, utan för att jag gillar att göra så himla mycket grejer som jag alltid tvingas nedprioritera because there just isn’t time enough. Någon som känner igen sig? Och som att det skulle vara svårt att fylla en dag (eller flera) med allt sånt en gillar, eller precis ingenting alls. Varenda själ som lever i dagens samhälle skulle nog behöva ligga stilla på sofflocket och bara andas en dag i veckan. Eller i alla fall en halv dag, resterande halva skulle kunna ägnas åt att plocka och fixa hemma, gå en lång promenad, läsa bok, gå till gymmet en tid på dygnet när det inte är knökfullt, bläddra i en tidning, gå på en utställning, baka ett bröd eller grodda mungbönor.

Idag gick jag upp samtidigt som min sambo som skulle till jobbet. Cyklade in till stan och gick på ett yogapass. Var så zen att jag knappt brydde mig om att någon (troligen en hund) kissat på min cykel. Hojade bara vidare ut till Moderna museet där jag lugnt spatserade runt någon timme och kollade in de aktuella utställningarna. Åt lunch med min mamma som jobbar på Skeppsholmen och sen cyklade jag hem. Placerade mig i fåtöljen (den från farmor som jag visade här) och har knappt rört mig på flera timmar. Här har jag eftermiddagsljus, en bra bok, en kopp te och påtår inom räckhåll.

Min lediga dag är jag oftast ensam. Jag behöver fylla på min energi och ha egentid. Jag känner inte alltid att jag är i behov av det innan, men på onsdagkvällen är jag alltid tacksam över timmarna utan intryck från andra. Känner mig betydligt mer redo att hänga med såväl min familj som mina vänner och kollegor.

Är såklart medveten om att inte alla har ekonomisk möjlighet att gå ner i arbetstid. Är dock rätt säker på att många skulle klara sig på 80% av sin lön. Sluta konsumera massa skit i onödan till exempel. Win!

Om du hade möjlighet att jobba mindre, vad skulle du göra – eller inte göra – med din tid?

Loppislife

Cirka hela mitt och Sammys hem består av återbrukade grejer. I princip varje möbel vi äger är second hand, ärvd eller hemmasnickrad. Och eftersom vi älskar loppis blir vi då och då med nya (läs gamla) grejer. Av denna anledning, och det faktum att vi inte bor så stort, rensar vi rätt ofta. En skulle kunna påstå att vår inredning är ganska cirkulär. Men vissa loppisfynd åker minsann inte ut i första taget. Blev sugen att dela några favvisar.

Skolplanscher 

Vi blev en period besatta av skolplanscher och köpte flera stycken. Favoriterna är den med jordens omloppsbana (på finska) och den som föreställer en frukostsituation där ett par grabbar dricker te och äter ägg medan en jävligt redo tjej ska dra på tennis. Köpta för någon hundring var på loppis i Finland och Skåne.



Lampor

Älskar saxlampan som vi köpte för kanske en sjuttilapp på Myrorna på Götgatan. Lampskärmen är från min farmor, riktigt härligt 70-talig. Vi har en likadan i grönt.

I fönstret i köket, bredvid avokadoplantan (<3), står en gul porslinslampa som vi hittade för en tjuga på en loppis en bra bit utanför Luleå förra sommaren. Kompletterade med en lampskärm från någon annan loppis. Vanliga lampskärmar går alltid att hitta för en femma eller så.

Taklampan i köket är från farmor. Älskar.

Blombord och piedestaler

Fina piedestaler i rotting är lätt att hitta sedan rotting blev poppis igen. Är en dessutom utanför Södermalm kan man  få dem för en billig peng. Våra piedestaler gav vi nog 30 kr styck för. Blombordet med inbyggd plastlåda för avrinning (genialt!) hittade för en hundring på en loppis i Hälsingland. Slipade och oljade in det, så värt.


Blir alltjämnt också med små krukor. T.ex. den lilla skönheten med apelsiner på som mina tallar bor i. 20 spänn på Stadsmissionen i Liljeholmen. Och en röd kopp i emalj för en tjugofemma på en gårdsloppis i Tullinge. Perfekt för en kaktusbebis.


Kökssoffan

Vår kökssoffa hittade vi på Hela Människan i Tumba och köpte helt spontant. Den kostade nämligen bara 400 kronor och var helt enkelt perfekt. Hade kikat efter kökssoffa ett tag och var beredda att betala betydligt mer. När vi väl ramlade över denna hade vi  inte någon bil med oss men vi hade inget val. Vi behövde soffan och soffan behövde oss. Vi köpte den, ställde den utanför affären och medan jag åkte hem till min bror för att låna bil låg Sammy på kökssoffan utomhus och chillade.

Även stolarna är loppisfynd, 50 kronor styck på Stadsmissionen i Sätra.

Bordet har min morfar snickrat. Min familj använde det som köksbord under hela min uppväxt. Jag betsade det mörkt när jag tog över det för några år sedan. Behandlade det aldrig så det är riktigt slitet och fläckigt. Intalar mig att det för bordet mer levande, men kanske bara är för att jag är lat.

Vi håller oss kvar i köket! Här finns nämligen ett par fina tekannor och de fina fågelbilderna som kommer från min farmor. Vi hittade en hel mapp med fågelmotiv, helt fantastiska. En del glasburkar är loppis, andra har jag bara haft i cirka 100 år.

Ett av mina älsklingsloppisfynd är denna, en liten hållare för rostmackor. Från en loppis i Älvsjö för 30 kr. Tvingar alltid Sammy att använda den, även om det bara är för att transportera en macka från rosten till köksbordet till tallriken till magen.

Älskar att köpa fina skålar, formar och koppar. Har nyligen rensat massor men dessa favvisar lever vidare.


Köpte nyligen en mindre gjutjärnspanna från Saras Basar i Sundbyberg. Betalade nästan 100kr men känns så värt. Går t.ex. perfekt att baka bananbröd i.

Fina förvaringsburkar för frukt (dadlar!), ris och ingefära som vi köpte för kanske 20-30 kr styck på en loppis i Hälsingland. Glasbetonghyllan de står på kommer från mina föräldrar. Min pappa fixade till och målade om den till mig i födelsedagspresent härom året. Så fin! Och kanske livets lyxigaste att ha en låda specifikt dedikerad till cashewnötter. Åh, älskar att va vuxen och bestämma själv!!!

Kameror

Kameror hör ändå till vanligheten att vi införskaffar på loppis eftersom både jag och Sammy fotograferar en del analogt. Orkar inte ens dokumentera alla kameror, det finns för många.

Något det inte finns för många av är denna fåtölj. Vi har nyligen fått den av min farmor. Älskar den. Kanske att vi någon gång tapetserar om den (tänk något blommigt Josef Frank-aktigt!), kanske inte.

Okej det var cirka en bråkdel av alla goa fynd. Kanske att jag dokumenterar mer någon annan gång. Godnatt.

Ljuset

Kan vi stoppa allt och diskutera det här med att livet kommer tillbaka i takt med att ljuset gör det? Trots att jag i jämförelse med förra vintern har mått orimligt bra under de mörka månaderna så känner jag ändå att det börjar spritta i kroppen. Jag vill både sitta vid köksbordet och få solen i nyllet samtidigt som jag vill vara utomhus utomhus utomhus. I guess att solen gör att en vill vara överallt och göra allting samtidigt. Älskart.


I skogen med mammis

Idag trotsade jag och mamma regnet och gick ut i skogen. I ryggsäckarna hade vi te och golden milk, matsäck och trangiakök. Vi lyckades undgå regn hela dagen och kunde torrskodda strosa omkring på det planlösa sätt en gör i skogen. Vi plockade svamp som vi spontanstekte till lunchförrätt på ett berg. Vi satt i lä medan träden runt oss vajade i vinden. När trangiaköket svalnat och vi fyllt magarna strosade vi vidare, plockade mer svamp, pratade och när vi kom ut ur skogen satte vi oss på en trappa med mysig utsikt och fikade. Och på hemvägen hittade vi kamomill som jag plockade. Det ligger nu på vinden hemma hos mamma och pappa och torkar. Är så spänd inför att få dricka eget kamomillte!

När vi var nästan hemma frågade jag mamma vad hon tyckte var bäst med utflykten. Det enda jag kunde tänka på var kantarellfräset vid lunchen. Liksom, från skog till stekpanna till mage på mindre än en halvtimme. Hur lyxigt är inte det? Men mamma svarade att det bästa var att hänga med mig och det var ju såklart det rätta svaret <3.














Långbyxor, klimatångest och nattbad

Helt plötsligt är den eviga sommaren slut. Eller ja. Värmen hänger med ända in i september och vi fortsätter att bada och sitta på balkongen och jobba på birkenstockbrännan. Jag återvänder till jobbet. Tar på mig långbyxor för att jag får för mig att det förväntas. Cyklar i rusningstrafiken och påminns om hur mycket det utmanar tålamodet. Allt blir som vanligt men inte alls som förut och det är tryggt och skönt och jag kan andas ut igen. Minns känslan av att inte stå ut och är tacksam över att den är utbytt mot ett lugn.

Spenderar mina första två lediga onsdagar med maxade aktiviteter: båtutflykt med favoritkusiner och faster, partiledardebatt samt ett intressant och inspirerande seminarium om klimatet med fokus på Östersjön. Har klimatångest deluxe och försöker dämpa den med nyttiga åtgärder. Påbörjar en period av köpstopp, försöker äta mer veganskt och cyklar prick överallt. Men det gör jag ju alltid. Rensar dessutom ut garderob och saker och undrar varför jag har så mycket. Säljer några prylar på Tradera och är stolt över det.

Vi går på konserter och nakenbadar i Årstaviken lördagsnatten efter Popaganda. Flyter runt på rygg under en stjärnklar natthimmel, något som känns orimligt med tanke på att vi är mitt i en storstad. Smyglängtar till julen, gör hemmagjord supergod vegansk och sockerfri glass och målar egendrejad keramik. Plötsligt är det september och snart val och det gör mig skiträdd.

spelar ingen roll om nån liten art dör ut

Det hade regnat så länge och mycket att det inte längre var möjligt att avgöra om det fortfarande gjorde det. Jag var så genomblöt att det inte hade gjort någon skillnad vare sig det regnade eller inte. Mina fingrar var skrynkliga och de testar av mitt hår som letat sig ut ur huvan på min regnjacka var tunga och mörka av vattnet. Jag rörde på mina tår i de dyblöta tofflorna, kände mig nöjd över att inte förstöra ett par gympadojor.

Och sedan gick Annika upp på scen och jag mindes hur jag började lyssna på henne på hösten för prick tio år sedan och jag sjöng med nästan hela tiden och spädde under någon låt ut regnet med tårar. Rös när hon sa att hon inte skulle säga vad vi borde rösta på i valet om några veckor men ville påminna alla om vad man lärde sig i skolan: att alla människor är lika mycket värda.







Höjdpunkter

Tankar in bilder från resan och kommer på att jag redan glömt saker vi gjort. Därför: ett par höjdpunkter från resan;

Tog ett snabbt stopp på Dragongate under första etappen norrut. Sammy älskar den här platsen så vi stannar alltid för att han har någon ny (gammal) kamera han behöver dokumentera med. Det finns en dokumentär om det här tokiga stället och dess historia. Lyssna vettja.

Vi badade i Lunnsjön. Nicklas och barnen fångade fiskar i en hink.


Såg en fantastisk solnedgång från rastplatsen norr om Höga Kusten-bron.


Vi stod uppe på Skuleberget och tittade ner från världens högsta kustremsa (286 meter hög!). Där åt vi äckliga och icke prisvärda våfflor.


Stannade vid ett motell som var fotovänligt. Åkte sedan många kilometer omväg till en loppis som var 800 kvadratmeter stor men köpte inget.

Skejtade i Umeå och såg solen gå ner och månen upp.

Hängde på låset till Bildmuseet och fick alla utställningar i princip för oss själva.

Kom till Prästholm där vi försökte få en skymt av månförmörkelsen men istället blev uppätna av mygg.


Första dagen i Palsankylä tog vi en promenad med Sammys pappa. Fick snabbt sällskap av en hund som såg ut som en räv. Vi kallade den för kettu-koira.


Varje kväll bastade vi och grillade korv.

Vi rodde på den lilla sjön.

Johanna flätade allas hår. Här Sammys.

Plockade hallon.

Lekte med Sammys kusinbarn. Först var de blyga. Sedan ville de att jag skulle äta deras kakor och kolla på alla deras grejer (classic – gör alltid så själv, alltså visar upp nyligen fyndade grejer, undra om det är en barnslig grej?).


Vi besökte en bilkyrkogård. Den låg mitt i skogen mitt i ingenstans och här stod så många bilvrak att vi inte orkade räkna. Smög runt och kollade in leopardklädslar och rostiga chassin istället.






Vi åkte till ”Finlands Ullared” – Tuuri. Det var inte riktigt som vi trodde, men det var ändå en trevlig utflykt. Det regnade skitmycket och blev en jättefin regnbåge.



Lvällen därpå blev det också en regnbåge. Den var faktiskt den mäktigaste jag någonsin sett. Och den rymdes inte på bild. Över den lilla sjön sträckte sig nämligen inte bara regnbågen, utan även en exakt kopia av den, speglad i vattnet. De två bågarna bildade tillsammans ett perfekt symmetriskt öga. Det röda huset på andra sidan sjön (tillika de närmsta grannarna) utgjorde pupillen. Out of this world och så vidare


På båten hem lyckades jag med konststycket att gå upp en timme för tidigt. Trots att jag ställt klockan med Sveriges tidszon i åtanke, och var helt säker på att min telefon ställt om sig när jag vaknade, så vaknade jag alltså kl sex finsk tid. Men eftersom jag redan klivit upp och börjat borsta tänderna bestämde jag mig för att inte sova mer (trots att jag hade bara drygt tre timmars sömn i bagaget). Tog med mig ett par kameror och gick upp på däck istället. Myste runt i den lugna och vackra morgonen och kikade på folk som rastade sina hundar och på stora fartyg som trixade sig fram mellan alla söta små öar.





200 mil

Vi har kört nästan 200 mil. Genom hela landet och över gränsen till Finland och ner på andra sidan. Det är den varmaste sommaren vi minns. Den är skrämmande varm faktiskt men vi blundar åt det nästan hela tiden eftersom vi får en ursäkt att bada jämnt och våra kroppar blir bruna och håret bleks. Livet har varit enkelt. Vi har haft vårt tält och våra sovsäckar och våra kameror och varandra. Och en icke fungerande kylväska så ibland har vi nog ätit mat man borde ifrågasatt lite bättre med tanke på att det är rötmånad.

Vi har gått på oräkneliga loppisar och mött personer som mullvadsgubben en bra bit utanför Kramfors som så gärna ville prata och tyckte att Sammy ”behövde kanske lite verktyg” och så undrade han om jag inte ”ville ha några nya krukor”. Nöjt nickande han efter han sa det, som om han kom på att en kvinna, hon kan ju också ha intressen. Hos mullvaden fyndade vi inget. Men det gjorde vi på diverse andra ställen. På loppisen i Södra Prästholm exempelvis, där man ignorerade eldningsförbudet och grillade så att hela trädgården luktade lik. Där hittade vi en fin lampa och en kruka och en fin gammal Nikon för en tjuga. Tyvärr verkade den inte fungera. I Jättendal köpte vi ett fantastiskt blombord och i Umeå gick vi inte på loppis alls. Där skejtade vi istället. Och gick på både Bildmuseet och Västerbottens museum (med den fantastiska Sune Jonsson-utställningen, samt en om Sveriges minoriteter – mycket bra!).

Till Uleåborg i Finland åkte vi trots att min pappa sa att det fanns minsann inget att hämta där. Men det gjorde det. En trevlig camping och en fantastisk strand med Venice Beach-vibe och Baywatch-torn. Där badade vi både på kvällen (när en tokig finne kom och snackade med oss om att jorden var platt och det var minsann bara så det var, allt annat var konspiration, och den var ju inte helt platt såklart för på sidorna fanns ju berg så man inte kan ramla av och så där) och på morgonen (när det kryllade av folk) innan vi åkte vidare. Fram till Palsankylä kom vi lite senare än vi tänkt än söndag, och sedan tog vi inte på oss skor på flera dagar. Bara badade och bastade och grillade och spelade spel och pratade (även om exempelvis jag inte förstod särskilt många ord när de som bara pratar finska pratade finska).

Tog båten hem efter två veckor. Råkade hamna på samma som Nicklas och Helena och barnen som var på kryssning. När Elvira fick veta att det var hennes faster och Sammy som de stod och vinkade åt från däck när vi rullade på bilen på båten hade hon utbrustit: ”Skojaru!?”. Hennes förtjusning över att vi var på samma båt blev pricken över i:et på resan. Sedan åt vi buffé och blev dödens mätta och garvade ihjäl oss (främst jag) när Sammy härmade Grodan Boll. Vaknade såklart fel tid pga förvirrande med tidzon men vad gjorde det när det medförde en extra timme på däck med fantastisk soluppgång över ytterskärgården?

Huset vid älven

Vi satt på den nylagda verandan utanför huset vid älven. Den gula färgen som inte målats sedan 67 hade flagnat. Ändå var det vackert. Solen bredde ut sig över gårdsplanen och torkade upp daggen. Frukosten var uppäten och jag drog benen upp i stolen, lutade mig tillbaka och lyssnade på farmors berättelse.

De hade köpt huset för 10 000kr. När de sedan flyttade från Luleå till Helsingborg var det såklart rimligt att ifrågasätta om de skulle sälja huset vid älven. Tydligen hade bonden i närheten erbjudit dem 50 000kr. Farmor tog sats: ”Jag minns så väl vad farfar sa”. Hon svalde, liksom för att ta sats och noggrant återge citatet så att det blev helt rätt: ”Han tittade på mig och så sa han ’Men Ulla, jag kan ju inte sälja min själ.’”

Hon skrattade sedan och torkade sina ögonvrår. Gråten la sig som en klump i min hals. Jag visste inte min farfars själ fanns i det gula huset vid Älven.