Agat 18K

Jag fick en kamera av Sammy när jag fyllde år. En sovjetisk halvformatkamera – dvs varje bildruta rymmer två stående bilder – i fickformat från slutet av 80-talet. En Agat 18K. Den fastnade i tullen och kom flera veckor efter min fölsis, men för en vecka sedan dök den upp och jag laddade med film och fotade järnet för att fylla första rullen. Nu är den fylld, framkallad och scannad! Det är rätt psykande att man laddar filmen uppochner och att bilderna därför radas upp från höger till vänster istället för tvärtom. Men förutom det älskar jag den. Håll till godo med vattenfläckarna!!!



























Fermentera grönsaker

Idag testar jag att fermentera grönsaker! Blomkål och morot närmare bestämt. Utgår ifrån en 2%-ig saltlag för det har jag läst någonstans att man ska men jag har ungefär ingen aning om vad jag gör. Hoppas på det bästa.

”Dog vi nu?”

Avslutar veckan med ett yogapass. Alla rörelser vi gör handlar tydligen om att förbereda inför huvudstående. Jag är nöjd som redan kan men får ändå massa nya tricks med mig hem. Under meditationen blir allt vitt och tyst. Stillheten som uppstår känns obekant men fantastisk. Tänker tanken ”dog vi nu?” och jag andas i det vita ljuset och det är så orimligt tyst. Slutade de andra att andas undrar jag i samma sekund som jag hör någon andas. Är det bara jag kvar undrar jag men känner samtidigt energin från de andra. Jag känner mig tom och fylld på samma gång. Som om jag liksom var ett med rummet. När vi går ut på Åsögatan är jag lätt och redo för ett par dagars ledighet.

ingenstans

Det är januari och svinmörkt och allt jag vill är att spola tiden. Jag längtar efter tomatplantor och nysopade gator. Jag längtar efter solvarm hud och lågt stående sol. Efter värme, nyplockade blåbär och blodiga knän efter en dag på skateboarden. Jag längtar efter det där varma ljuset, efter nattbad och tystnad. Och efter sång och bra musik och gräs under fötterna. Jag längtar efter yoga utomhus och efter glass.

Detta skrev jag häromdagen. Sedan kom snön. Nu längtar jag ingenstans.

Tolv grader, marängsviss och skev tidsuppfattning

Helt plötsligt är hösten slut och det blir bitvis kallt. Jag köper ett SL-kort för första gången sedan vi flyttade. Ställer motvilligt in cykeln i förrådet och märker hur livskvalitén utan två härliga cykelturer dagligen går ganska skarpt nedåt. Men det blir december och jul och det är ju helt fantastiskt men också rätt jobbigt så vi dricker glögg och skaffar en gran och dagarna smälter ihop. Plötsligt är det tolv grader och ösregn och vi firar julafton längst ner i landet. Lagar flera omgångar av livets bästa jul”kött”bullar pga så himla goda att de tar slut och vi spelar Bingolotto men vinner inget och det gör ingenting. Firar nyår med tacos och marängsviss på menyn. Tänker att allt det där krångliga som nyår brukar innebära blir för mycket i år. Varför inte äta det en tycker är godast? Så vi gör precis det och spelar spel och dricker bubbel tills det blir morgon. Det blir nytt år och ganska mycket känns ganska motigt. Jag blir arg över hur vissa män beter sig och jag säger till. Skickar arga mail och får panikartade svar tillbaka. Bortförklaringar och sånt. Går på härliga yogapass för att skapa balans och njuter av krispig kyla och solsken efteråt. Hittar en blompiedestal för en trettilapp på loppis. Åker till Skåne igen och kommer hem med extrem träningsvärk och en skev tidsuppfattning. Som alltid när en rest långt och gjort mycket under en helt vanlig helg.

Ovanför badkaret

Igår kväll framkallade jag film för första gången på månader. Det var inte helt lätt att trä upp filmen på spolen och Sammy fick hjälpa både en och två gånger men när allt väl var på plats skvätte jag kemikalier kring mig som om det inte fanns någon morgondag. Hängde på tork ovanför badkaret. Väntade otåligt på att filmen skulle torka. Och sen scannade jag  och blev lyrisk över vad gammal film i kombination med tio-kronorskamera kan leverera. Dessa bilder är dessutom helt oredigerade. Bara en sån sak.













Motivationens frånvaro och tre grejer som hjälper

Det känns lite motigt. Inte hösten. Eller vädret eller mörkret. Men typ. Något annat. Som en vägg av tråkighet som en bara vill riva mer men inte kan. Motivationens frånvaro. Så jag försöker fokusera på vad som ger mig energi. Kommer fram till tre grejer: sjunga, cykla, hångla. De tre grejerna tänker jag fortsätta göra prick varje dag, så att jag inte blir helt tom. En får ju dessutom hoppas att övrig motivation kommer tillbaka snart.

Saker jag såg i Kenya, del 3

  • Hundratals döda gnuer som inte klarat sig över floden. Mitt ibland de döda låg en skakande gnu vid liv. Den hade ännu inte frusit ihjäl i det kalla vattnet men satt fast bland de döda kropparna och dog långsamt den också.
  • En man som hade en säng lastad på sin moped
  • En elefant som rusade ursinnigt emot vår bil
  • Två män som ivrigt fixade till våran trötta bil efter ett par dagar off road, medan 11 andra personer stod eller satt och tittade på.
  • Stora fladdermöss som hängde uppochner i ett träd och sov (för att det var dag)
  • Två män i ett marknadsstånd som började prata om fotboll och Zlatan när vi berättade var vi kom ifrån. De frågade Sammy om han spelade och han svarade ”inte längre” och när jag sa att jag också spelat började de skratta hysteriskt.
  • En man som satt och sydde på tyget som omsluter sittdelen på en motorcykel.
  • En man som spelade synth som underhållning på flygplatsen i Malindi. Han spelade ganska mycket fel men log hela tiden.

Saker jag såg i Kenya, del 2

  • Getter som klättrade obehindrat på en bergvägg
  • Landskapet i allmänhet och ravinen i synnerhet som inspirerat till Lejonkungen
  • En smutsig/dammig rökande man som satt vid vägkanten mitt i Nairobi och eldade plastflaskor
  • En polisman som, efter att ha stoppat oss och hävdat att vi kört för fort trots att det inte fanns några fartkameror, ville att vi skulle betala 5000 kes för att få åka vidare. Han ville kanske mest bara snicksnacka för vi gjorde det en stund och så nöjde han sig med 3000 kes. Utan kvitto.
  • När asfalten tog slut men vägen inte gjorde det
  • En flock hyenor cirka 50 meter från vårt camp i masai mara
  • En familj elefanter som passerade 10 meter från vårt tält för att ta sig ner till vattnet.
  • Några gnuer som fastnat när de försökt ta sig över floden