Ungefär samtidigt byttes vår stadsstress med naturcraving mot en harmonisk tillfredsställelse

En måndag i maj tog jag tåget till Berlin. Jag hade romantiserat denna tågresa. Tänkt på hur mycket jag skulle läsa, lyssna på dokumentärer, filosofera, kolla på fina landskap och äta god matsäck. Och rädda jorden. Och så vidare. Tågresan blev delvis detta. Den blev också präglad av ett någorlunda konstant stresspåslag. Såklart blev vi försenade redan från Stockholm vilket gjorde mitt allra första byte i Köpenhamn till en omöjlighet, något som skulle ge en härlig snöbollseffekt på resten av resan. Men fram kom jag såklart, och världen swichade förbi utanför tågfönstret och jag träffade en man från Österrike, bosatt sedan många år i Värmland, som var påväg till Verona för att kolla läget med en tavla han låtit skicka ner i förväg. Tydligen var det någon okänd men fantastiskt spännande italiensk konstnär som målat tavlan för 150 år sedan och han ville minsann se om det fanns någon köpare på plats. Detta och diverse annat pratade vi om under resan mellan Kolding och Flensburg och också vidare mellan Flensburg och Hamburg. Först på sista tågresan fick jag lite vila och när jag kom fram till Berlin var det redan mörkt. Men det var varmt och där fanns kusinkramar och fniss. Och en fantastisk lägenhet (kolla in trapphuset!).


Första dagen promenerade vi via Berlinmuren till en park (ett gammalt flygfält!) där vi hängde med lite kompisar till Pernilla. Vi snackade, spelade spel och skyddade oss från solen. Min allergi var orimlig och det var skönt att komma inomhus några timmar under sen eftermiddag. Pernilla svidade om till viktiga kläder för en mentorträff och jag och Marwin svidade om till oviktiga kläder och gick och åt koreoanskt.




Andra dagen tog vi en härlig morgonpromenad i en park. Allt kändes som Jurassic park. Sedan åt vi brunch och jag köpte ett par fräcka solglasögon i en second hand-affär (som för övrigt sorterat sitt kökssortiment i färg och det vat helt fantastiskt fint). Vi promenerade runt i en park med massa rosor, shoppade somriga klänningar och turistade lite bara för att. Ägnade dock större del åt att stretcha och vila på gräset framför Rikstagshuset än att faktiskt kolla på Riksdagshuset. Bentröttheten och solstinget var ett faktum.

På kvällen gick vi på fest, drack weinschole och fick beröm för att vi hade så snygga skandinaviska outfits. Jag var nöjd över det.








På torsdagen packade vi matsäck och snörade på oss snabba skor. Tog tunnelbanan österut med målet att promenera runt sjön Müggelsee (16 km). När den asfalterade stigen tog slut och ersattes av en grusväg – det var ungefär samtidigt som Pernilla fick ett mail om att hon fått ett stipendium på orimligt mycket pengar – byttes vår stadsstress med naturcraving mot en harmonisk tillfredsställelse. Skogen liksom omgav oss och  genom träden letade sig bara tillräckligt mycket solstrålar. Vi stannade vid vattnet och åt lunch, kollade in gulliga hundar, förundrades över folks outfits och lyckades inte lista ut färjetabellen för att korsa en kanal. Det sistnämnda fick oss att tvingas ta en ganska lång omväg för att komma runt sjön. Det gjorde inget.







Vi passerade genom ett område som kallas för Nya Venedig, där det rinner kanaler lika tätt som gatorna i ett villaområde. Mycket mysigt! Mindre mysigt var att vi tvingades sparka upp en toalettdörr för att få kissa på en mack (där vi också roades av oljepåfyllningsstationen).

Tillslut kom vi fram till badstranden, där vi tog oss ett av livets mest välförtjänta bad. Sedan tog vi spårvagnen tillbaka till stan igen.






På kvällen åt vi supergod vietnamesisk vegansk mat och somnade till Big Bang Theory. Och på fredagen åkte jag hem. Att flyga kändes som livets största lyx. Inser varje gång jag flyger hur mycket jag älskar fart. Alltså verkligen. Kicken gör något med mig. Borde blivit pilot. Eller astronaut. Stackar planeten.

50

Idag cyklade vi till Hornstull och traskade runt på marknaden. Kollade på gulliga hundar, köpte färgglada Vans och fick gratis glass. Marinerades i solen och blev tvingade att bada trots elva grader i vattnet. Helt knäppt att det fortfarande är maj och jag redan hunnit bada tre gånger. Jag ska ju upp till 50 i sommar har jag tänkt.






Agat 18K

Jag fick en kamera av Sammy när jag fyllde år. En sovjetisk halvformatkamera – dvs varje bildruta rymmer två stående bilder – i fickformat från slutet av 80-talet. En Agat 18K. Den fastnade i tullen och kom flera veckor efter min fölsis, men för en vecka sedan dök den upp och jag laddade med film och fotade järnet för att fylla första rullen. Nu är den fylld, framkallad och scannad! Det är rätt psykande att man laddar filmen uppochner och att bilderna därför radas upp från höger till vänster istället för tvärtom. Men förutom det älskar jag den. Håll till godo med vattenfläckarna!!!



























Fermentera grönsaker

Idag testar jag att fermentera grönsaker! Blomkål och morot närmare bestämt. Utgår ifrån en 2%-ig saltlag för det har jag läst någonstans att man ska men jag har ungefär ingen aning om vad jag gör. Hoppas på det bästa.

”Dog vi nu?”

Avslutar veckan med ett yogapass. Alla rörelser vi gör handlar tydligen om att förbereda inför huvudstående. Jag är nöjd som redan kan men får ändå massa nya tricks med mig hem. Under meditationen blir allt vitt och tyst. Stillheten som uppstår känns obekant men fantastisk. Tänker tanken ”dog vi nu?” och jag andas i det vita ljuset och det är så orimligt tyst. Slutade de andra att andas undrar jag i samma sekund som jag hör någon andas. Är det bara jag kvar undrar jag men känner samtidigt energin från de andra. Jag känner mig tom och fylld på samma gång. Som om jag liksom var ett med rummet. När vi går ut på Åsögatan är jag lätt och redo för ett par dagars ledighet.

ingenstans

Det är januari och svinmörkt och allt jag vill är att spola tiden. Jag längtar efter tomatplantor och nysopade gator. Jag längtar efter solvarm hud och lågt stående sol. Efter värme, nyplockade blåbär och blodiga knän efter en dag på skateboarden. Jag längtar efter det där varma ljuset, efter nattbad och tystnad. Och efter sång och bra musik och gräs under fötterna. Jag längtar efter yoga utomhus och efter glass.

Detta skrev jag häromdagen. Sedan kom snön. Nu längtar jag ingenstans.

Tolv grader, marängsviss och skev tidsuppfattning

Helt plötsligt är hösten slut och det blir bitvis kallt. Jag köper ett SL-kort för första gången sedan vi flyttade. Ställer motvilligt in cykeln i förrådet och märker hur livskvalitén utan två härliga cykelturer dagligen går ganska skarpt nedåt. Men det blir december och jul och det är ju helt fantastiskt men också rätt jobbigt så vi dricker glögg och skaffar en gran och dagarna smälter ihop. Plötsligt är det tolv grader och ösregn och vi firar julafton längst ner i landet. Lagar flera omgångar av livets bästa jul”kött”bullar pga så himla goda att de tar slut och vi spelar Bingolotto men vinner inget och det gör ingenting. Firar nyår med tacos och marängsviss på menyn. Tänker att allt det där krångliga som nyår brukar innebära blir för mycket i år. Varför inte äta det en tycker är godast? Så vi gör precis det och spelar spel och dricker bubbel tills det blir morgon. Det blir nytt år och ganska mycket känns ganska motigt. Jag blir arg över hur vissa män beter sig och jag säger till. Skickar arga mail och får panikartade svar tillbaka. Bortförklaringar och sånt. Går på härliga yogapass för att skapa balans och njuter av krispig kyla och solsken efteråt. Hittar en blompiedestal för en trettilapp på loppis. Åker till Skåne igen och kommer hem med extrem träningsvärk och en skev tidsuppfattning. Som alltid när en rest långt och gjort mycket under en helt vanlig helg.

Ovanför badkaret

Igår kväll framkallade jag film för första gången på månader. Det var inte helt lätt att trä upp filmen på spolen och Sammy fick hjälpa både en och två gånger men när allt väl var på plats skvätte jag kemikalier kring mig som om det inte fanns någon morgondag. Hängde på tork ovanför badkaret. Väntade otåligt på att filmen skulle torka. Och sen scannade jag  och blev lyrisk över vad gammal film i kombination med tio-kronorskamera kan leverera. Dessa bilder är dessutom helt oredigerade. Bara en sån sak.













Motivationens frånvaro och tre grejer som hjälper

Det känns lite motigt. Inte hösten. Eller vädret eller mörkret. Men typ. Något annat. Som en vägg av tråkighet som en bara vill riva mer men inte kan. Motivationens frånvaro. Så jag försöker fokusera på vad som ger mig energi. Kommer fram till tre grejer: sjunga, cykla, hångla. De tre grejerna tänker jag fortsätta göra prick varje dag, så att jag inte blir helt tom. En får ju dessutom hoppas att övrig motivation kommer tillbaka snart.